I Aberdeen, som med sina ståtliga grå byggnader breder ut sig bland gröna fält vid Skottlands ostkust, finns en stor hamn. Här råder i vanliga fall febril aktivitet, som den senaste tiden har bromsats betydligt av coronapandemin och de nedstängningar som följt på den.
Flera mil utanför, i Nordsjön, ligger de oljefält som i årtionden varit regionens viktigaste inkomstkälla. Men med växande krav på en övergång till förnybar energi ligger nu Aberdeens största ekonomiska sektor i farozonen, och med det många av jobben i området. Tusentals människor har redan förlorat sina anställningar i oljebranschen, då investeringarna i området har minskat under flera år.
Påverkar jobbmarknaden
Alexander Kemp, professor i petroleumekonomi, möter oss vid anrika University of Aberdeen, grundat 1495. Där virvlar gula höstlöv mellan byggnaderna och solen tittar bitvis fram.
Situationen i branschen är svår, säger Alexander Kemp. Men en positiv aspekt är att många tekniska lösningar som används inom oljesektorn i stor utsträckning är överförbara till vindkraften. Förutom miljövinsten är det bra även för alla underleverantörer som lever på oljeindustrin i området.
För omställningen handlar mycket om jobben, både i själva oljebranschen och i de många andra företag som förser den med allt den har behövt.
Det finns förhoppningar om att många som blir av med sina anställningar i oljebranschen ska kunna hitta nya jobb i den nya gröna energibranschen, där det även i fortsättningen kommer att krävas kompetens för arbete ute till havs.
– Men oljeindustrin är den största ekonomiska sektorn i nordöstra Skottland, och historiskt har det varit ganska höga löner. När folk i stället börjar arbeta vid vindkraftverk får de inte samma lön, påpekar Alexander Kemp.
Även fackförbunden är oroliga för jobben och vill se en långsam omställning. De ställer sig frågande till hur de gröna jobben egentligen kommer att se ut.
Mycket pengar
Men det gäller inte bara att minska oljeproduktionen utan även utsläppen måste minska avsevärt, säger Alexander Kemp och drar lite i halsduken för att hålla de snåla vindarna ute.
– Jag tror att man kan pressa producenterna att minska sina utsläpp, men ett mycket mycket större problem är att övertyga konsumenterna att minska sina.
Han säger att han förstår kraven på en övergång till grön energi.
– Men att översätta det i politik och i handling i den omfattningen, det kommer att bli svårt. Det handlar om mycket pengar, och vem ska betala?
Och det är mycket som ska hända på kort tid om målen ska uppnås.
– Vi kan inte över en natt få fler vindkraftverk. Vi kommer att få fler, men inte tillräckligt för att tillgodose den höga efterfrågan.
Företagen vill ha tid
För företagen i oljebranschen handlar det enligt vissa bedömare om en existentiell kris, och de arbetar i olika utsträckning med att anpassa sig till framtidens krav.
I Storbritannien nåddes topproduktionen av olja 1999, då olja och gas sammanlagt utgjorde 4,5 miljoner fat oljeekvivalent per dag. I dag ser det helt annorlunda ut. Landet producerar 1,6 miljoner fat oljeekvivalent per dag och importerar hälften av sin gas.
Exempelvis det stora olje- och gasföretaget Wood Group riktar i dag allt mer in sig på nya affärsområden. Olja och gas utgör i dag endast 25 procent av verksamheten, skriver tidningen The Guardian.
Många andra företag i området har också börjat vidta åtgärder för att möta framtiden. För premiärminister Boris Johnson vill att all el i Storbritannien ska komma från förnyelsebara källor senast år 2035 och regeringen har klubbat igenom att landet ska nå nollutsläpp år 2050.
Men branschen vill inte agera alltför snabbt och många företag anser att de behöver få fortsätta tjäna pengar på olja och gas för att finansiera de nya gröna investeringarna.
– Övergången kommer inte över en natt om vi inte vill släcka lamporna och stänga vår industri och sjukhusen. Vi måste planera noggrant och förstå konsekvenserna av hastigt tagna beslut – för Storbritannien och inte bara Aberdeen, säger Phil Kirk vid olje- och gasföretaget Harbour Energy, till The Guardian.
Samtidigt finns planer på att utveckla nya oljefält i landet, även om de än så länge inte fått tillstånd från staten.
Efterfrågan tillbaka
Före coronaviruset spred sig över jorden var efterfrågan och produktionen på olja på runt 100 miljoner fat om dagen i världen. Många väntade sig att pandemin skulle skynda på en omställning till förnybar energi och minska efterfrågan på olja. Produktionen minskade också mycket riktigt till följd av pandemin och de omfattande nedstängningarna på många håll i världen.
Men efterfrågan och produktionen har stigit snabbt igen den senaste tiden
– Just då, med en energiövergång på gång och väntad lägre ekonomisk tillväxt, trodde vissa att vi aldrig skulle nå efterfrågan på 100 miljoner fat i världsproduktionen igen. Men nu är vi nästan där igen, säger Alexander Kemp.