Drivmedelspriserna rusar, elpriset skenar stundtals och maten blir stegvis dyrare. Att få ihop livspusslet när utgifterna stiger är en utmaning för många hushåll. Hur ska man agera samt tänka, och vad väntar i framtiden?
Emma Persson, privatekonom på Länsförsäkringar, ger sina råd:
– Först och främst ska man försöka att inte drabbas av panik, världen har varit med om kriser förr och på sikt brukar det ordna upp sig. Det är det perspektivet man ska ha på sin ekonomi, sälj inte av allt, säger Emma Persson.
Hon listar en rad åtgärder för att bygga upp en privatekonomi.
– Börja med att se över din ekonomi, om du inte har en buffert så försök bygga upp en för att möta kostnadsökningarna. Nu är det läge att rensa lite, kolla om du till exempel har abonnemang du kan säga upp. Är man orolig för ränteökningar så bind åtminstone en del av lånen. Det är klart att man få betala för att ha tryggheten med fast ränta, men det kan det vara värt. Men gå inte bara till den bank du har, utan jämför banker.
Planera hemester
Att kronan försvagats gör det dyrare att åka på utlandssemester.
– Planera för en hemester. Du kanske kan byta boende med någon annan eller upptäcka ditt närområde. Var ute i god tid, att börja titta på alternativ redan nu är nog klokt.
Att ändra livsstil för att få ned kostnader är inte så lätt för den som byggt sin vardag kring bilpendling och andra transporter.
– Man får försöka tänka till lite, öka grannsamverkan. Kanske hjälpas åt att skjutsa barn till aktiviteter. Gå med i en bilpool. Samåka till jobbet. Åk med någon annan och handla, jämför också priser i olika livsmedelsaffärer.
En inventering av hemmets prylar kan också vara på sin plats.
– Utnyttja den växande bytesekonomin och andrahandsmarknaden. Hyr eller hyr ut, sälj det du inte använder.
När det gäller frågan om de svenska hushållens ekonomiska uthållighet så hänvisar Emma Persson till statistik som visar att de svenska hushållens sparande, totalt sett, varit högt under en lång period, men det finns inga siffror som visar hur sparandet är fördelat.
Att det kommer att vara oroligt en tid får man leva med.
– Det kommer att vara stökigt, ovisst och oroligt. Men världssamfundet är mån om att lösa konflikten och se till att ekonomin inte blir för lidande. Det finns en back up som kan stötta oss. Sverige hade en god ekonomi innan den här krisen kom, den underliggande kraften finns, säger Emma Persson.
Finansiell kollaps möjlig
Jens Magnusson som är chefsekonom på SEB antar ett makroperspektiv på läget. Han tror att det finns risk för en finansiell kollaps, men att den i så fall blir begränsad.
– Det blir inte som när Lehman Brothers gick omkull utan den blir sannolikt begränsad till Ryssland, Ukraina och närområdet, säger Jens Magnusson.
Han underbygger sitt resonemang med siffror som beskriver Rysslands begränsade inflytande över världsekonomin. Rysk ekonomi utför bara 1,8 procent av världsekonomin och är bara en tolftedel av USA:s ekonomi. Ryssland har femton gånger större befolkning än Sverige, men ekonomin är bara knappt tre gånger större än Sveriges.
– Rysslands ekonomi räcker inte till för att skapa en finansiell härdsmälta även om det blir problem på vissa områden, som energiområdet. Avgörande för utvecklingen är hur hårt sanktionerna biter, hur väl man lyckas hindra Ryssland att komma åt sina valutareserver på 630 miljarder dollar och hur Kina agerar. Hur länge allt kommer att pågå beror på hur Kina agerar, på egen hand kommer Ryssland inte kunna hantera detta mer än ett par veckor, säger Magnusson.
TT: Men Kina hjälper knappast någon gratis, vad har de att tjäna på att stödja Ryssland?
– Helt rätt. Det är inte så att Kina och Ryssland är så goda kamrater men de har ett gemensamt intresse av att väst inte ska lägga sig i vad som händer inom eller mellan länderna eller i närområdet. Kina har inget emot att ha en rysk vän i FN:s säkerhetsråd och Kina är också en stor importör av kol, olja och gas och kan de säkra de leveranserna är det bra för dem.
På en mikroekonomisk svensk nivå tror Jens Magnusson att det kan bli aktuellt med stödinsatser till hushållen.
– Vi vet att det finns fortfarande krut kvar för statliga finanspolitiska åtgärder. Till exempel kan barnbidraget höjas om man anser att det är barnfamiljerna som drabbas hårdast av prisökningarna. Att sänka skatter regionalt är ett annat sätt. Till exempel kan drivmedelsskatten sänkas i vissa områden där avstånden är långa, som i norra Sverige men då får man samtidigt en rättvisediskussion.