Solljuset gassar på gården utanför universitetet Politecnico i Milano, där utspridda studenter slår upp sina datorer för dagens första lektion. En stor del av undervisningen sker numera online. Och det är inte det enda som har förändrats sedan coronapandemin.

– Jag skulle ha skrivit min uppsats i Frankrike just nu, säger 24-åriga Francesca Lo Iacono, och hennes studiekompis Andra fyller besviket i:

– Och jag skulle ha gjort ett Erasmusutbyte i Rio de Janeiro.

De pluggar båda till biomedicinska ingenjörer, och tar examen nästa år. Men det redan ansträngda läget för de italienska ungdomarna har blivit värre.

– Mina vänner som tar examen i år säger att allt är förändrat. Företagen har inte längre något intresse av att anställa nyutexaminerade, säger Andra Dombrovschi.

Märkta på djupet

De italienska universiteten är tekniskt inriktade, med få kontakter till arbetslivet och få möjligheter till praktikplatser, förklarar Andra Dombrovschi. Och i en ekonomiskt utsatt tid prioriterar många företag erfarenhet.

Själv vet hon ännu inte vad hon ska söka för arbete. Francesca Lo Iacono har däremot redan fått ett jobberbjudande – i Frankrike.

– Jag hade kontakt med ett företag där sedan tidigare, säger hon.

Hur de italienska ungdomarnas framtid ser ut beror på hur pandemin nu utvecklar sig, säger Andra Dombrovschi.

Ingen av dem tror att det blir en ny nedstängning av samhället, som i våras då de satt instängda fyra månader i sina hem. Livet är bättre än då, är de överens om, men det har inte återgått till det normala.

– Månaderna i karantän har märkt oss på djupet. Vi gick från att vara ett varmt folk, som alltid var i sällskap, till att bara sitta ensamma hemma, säger Francesca Lo Iacono.

Hon saknar fortfarande det sociala livet med vännerna och studiemotivationen som de hjälpte varandra med.

Andra instämmer. Hon kommer från Rom och har inte samma stöd av familj i Milano, vilket gör att det blir ensamt när sociala aktiviteter på kvällar och med andra studenter är inställda.

Bor hemma

23-årige Francesco, som pluggar livsmedelsteknik, är däremot inte så orolig för framtiden. Han har råd att studera eftersom han bor hos sina föräldrar, med sina två bröder. Och han valde ett ämne som han vet är efterfrågat av internationella företag.

– Så jag är lite egoistisk, för jag tror att jag kommer att kunna arbeta inom de företagen. Och jag arbetar gärna utomlands, säger han och lägger till:

– Men att hitta ett jobb i Italien nu är inte lätt. En stor del av dem som studerar på universiteten kommer inte att lyckas, säger han.

Boendesituationen är annars knepig för studenterna. När så stor del av undervisningen sker digitalt stannar många som bor på en annan, mindre ort, därför hemma.

Det berättar Davide, 30, och Gabriele, 34, som tar en paus på gräset utanför huvudbyggnaden – med en meters avstånd mellan varandra.

– Så det är inte så många här, säger Gabriele och fördjupar sig i stadens boendesituation.

– Att hyra en lägenhet själv i Milano är omöjligt. En månadshyra ligger på ungefär lika mycket som en månadslön.

Digitalt lärande

Varken Gabriele eller Davide är själva studenter, de arbetar med skolans digitala läroplattform. För dem har den nuvarande situationen alltså inneburit mer jobb än före pandemin.

– Vi arbetar mycket med ”smart working”. Det pågick digitalt lärande förut också men det har fått en riktig skjuts, säger Gabriele, som hoppas att den utvecklingen kommer att förändra en hel del för Italiens unga.