Liza är 17 år, bor i Söderköping men har sedan barnsben tillbringat somrarna på Västra Eknö där familjen har ett sommarhus. Hon har precis gått ut andra året på teaterlinjen på det estetiska programmet i Söderköping. Valet att gå teater kändes helt rätt för Liza.
– Jag har alltid varit kreativ och att söka teater var mer en impulsgrej. Så gjorde jag ett intagningsprov och kom in.
I framtiden vill hon gärna jobba med film, kanske som filmregissör men det är ändå skrivandet som ligger henne varmast om hjärtat. Hon drömmer om att bli författare och är redan en bra bit på väg.
– Jag gillar att skriva, jag känner att jag kan det och att det är min grej. Det vore ju lite sorgligt att inte göra det.
Nyligen släppte hon boken Teaterbarn.
– Boken handlar om en teaterklass. Att jag har gått teater har inspirerat mig. Jag valde att den ska utspela sig på gymnasiet där jag går. Den handlar om att vara ung men jag inser att även äldre kan relatera till den, säger Liza och tillägger:
– Man kanske är ung hela livet då?
Teaterbarn handlar också om vägval, om stora frågor som: "Vem är jag? Var är jag? Vem ska jag vara under tiden jag letar?" Och om att hitta sig själv i varandra.
– Jag ville skriva en bok om att vara ung eftersom det är viktigt att visa att detta är något vi alla går igenom, det inspirerar mig. Många ungdomsböcker är skrivna av äldre som ser tillbaka men jag hade en fördel av att jag var mitt i det. Det blir mer rättvist om man försöker skildra något när man är mitt i det, säger hon.
Hur är det att vara ung?
– Jag tror att det handlar om att våga vara sig själv, att hitta sig själv och samtidigt passa in bland alla andra. Som en bro mellan barn och vuxen. En väg som alla måste gå. Men kanske är bron ganska smal, så att alla inte passar in. Kanske skulle bron behöva vara större, så alla fick plats att räknas som ungdomar.
Det har inte varit helt enkelt att släppa en bok utan förlag berättar Liza.
– Jag har gjort hela resan själv. Det är mer än att bara skriva, kontakta formgivare bland annat.
Det svåraste är marknadsföringen sig själv berättar hon men efter att Expressen skrev om henne har fler än bara vänners vänner hört av sig.
– Många unga tjejer har skrivit, de har ställt frågor som: "Hur gjorde du?" Och sagt: "Du har inspirerat mig".
Hon har valt att inte ha förlag för att hon ville göra sin grej.
– Att skriva Teaterbarn bara blev så men det är klart att det skulle vara toppen att sen få jobba med ett förlag, säger hon.
Den första boken Liza skrev är "Flickan i 45:an". Den skrev hon tillsammans med sin mamma.
– Den är inspirerad av en skola i Söderköping som tidigare var sinnesanstalt och jag gick på den skolan. Vi skriver nu på fler böcker jag och mamma, en psykologisk thriller och en fortsättning på Flickan i 45:an.
Din första bok har du skrivit med din mamma, hur funkade samarbetet?
– Vi är ju verkligen nära, vi är vänner som gör grejer ihop och det är så skönt för vi är så bekväma med varandra. Vi skrev varenda ord och mening ihop.
Under våren har Liza pluggat på distans.
– Jag är väldigt rastlös, driven och vill att det ska hända saker och det är det som gjort att jag kunnat skriva två böcker. Det har varit en lugn period hemma nu så jag har tagit igen lite av allt det jag lagt på att skriva. Jag har nu också haft tid att skriva på idéer jag fått under åren, säger hon.
