Det var jobbet som svetsare som förde honom till Kisa, för 50 år sedan.
– Men jag har ju haft många fina jobb, jag har kört dricka, varit försäljare, och jobbat mycket på sågen tills jag gick i pension, säger han.
Han jobbade i över 13 år på hembygdsgården i Kisa, som vaktmästare och som guide. Han minns tiden med värme.
– Det var en bra tid, det var intressant. Jag har alltid varit intresserad av gamla föremål.
Och på hembygdsgården finns det gott om gamla föremål, så det är svårt att välja ut något som särskiljer sig som favorit.
– Det finns ju över 5 000 olika föremål, och 14 huskroppar! Det är flera gamla hus som är hitflyttade. Jag brukar säga att det är Östergötlands finaste hembygdsgård, säger han.
Han berättar att han har varit med och byggt ihop en del av husen, och är glad över att så mycket är bevarat.
– Jag tycker att det är fint när man renoverar och bevarar gamla hus.
Veine Karlsson växte upp i Skänninge.
– På Östgötaslätten!
Pappan jobbade med byggnadsarbete och har säkerligen inspirerat till Veines intresse för gamla föremål och byggnader. Fram tills för några år sedan bodde Veine och hans fru i en villa där intresset för gamla föremål visade sig i samlingar av alla de slag.
– Jag hade allt möjligt, koppargrejer, strykjärnskaminer... Bland annat hade jag 65 kaffekannor, skrattar han.
Under årens lopp har han hunnit åta sig flera kommunala uppdrag i Kinda, som att sitta i kommunfullmäktige (för Kristdemokraterna), vara god man och förvaltare, och sitta i flera olika nämnder.
– Taxeringsnämnden fanns det något som hette, berättar Veine.
Han berättar att det var lite jobbigt att släppa yrkeslivet och gå i pension.
– Det var lite svårt den första tiden, att släppa arbetet. Karina jobbade ju tre år efter mig, så hon gick till jobbet medan jag var hemma och hade det gott.
Sysslolös är han dock inte. Fortfarande är han god man och förvaltare. Han tillhör frikyrkoförsamlingen, och några dagar i veckan tillbringas i Hjärta till Hjärtas butik i Kisa där han har huvudansvaret för elektroniken.
– Jag har varit här sen starten 2011. Alla här är volontärer, berättar han.
Dagen för intervjun jobbar kollegorna på Hjärta till Hjärta med att flytta soffor. När Veine Karlsson studsar upp från stolen för att hjälpa till att bära ryter de omtänksamt ifrån.
– De vill inte att jag ska lyfta tungt längre, förklarar han.
Överlag känns det bra att fylla 80, även om åldern ibland gör sig påmind.
– Man känner sig lite sliten, åldern tar ju ut sin rätt, annars är det rätt lugnt. Man får vara glad så länge man är frisk, konstaterar han.
Något särskilt uppvaktande på sin födelsedag väntar han sig inte, och det vill han heller inte ha.
– Helst vill jag hålla det lite hemligt att jag fyller år. Jag ska fira min födelsedag i hemmet i lugn och ro, barn och barnbarn får komma om de vågar och vill, säger han.
Det är dock varken gamla prylar, folkvalda uppdrag eller fina jobb som Veine Karlsson är mest stolt över. Det är familjen.
Han berättar att han och frun Karina Karlsson varit gifta i 55 år.
– 57, rättar Karina honom snabbt.
Gammal kärlek rostar aldrig, lyder ordspråket. Och i makarna Karlssons fall verkar det stämma.
– Jag tröttnar aldrig. Vi har aldrig varit osams, vi stöttar varandra. Så länge vi har varandra är det bra, säger Veine Karlsson och ler mot sin fru.