Det var i slutet av mars som Sydafrikas president Cyril Ramaphosa med kort varsel meddelade att landet skulle försättas i "total lockdown". Just där och då, i den nordliga staden Nelspruit, var Mattias och Petra Lindsmyr redan förberedda på att, tillsammans med sina tre barn, lämna landet tidigare än planerat. Det fanns bara ett problem – deras flygbiljetter var bokade till dagen efter nedstängningen.
– Det blev verkligen bråttom. Vi hade några stressiga timmar innan vi lyckades hitta ett fåtal biljetter som fortfarande fanns kvar. I praktiken kom vi med ett av de sista flygen som lämnade landet innan gränserna stängdes, förklarar paret när vi, lite mer än en månad senare, slår oss ned för en längre intervju.
Vi träffas vid Brokyrkan i Rimforsa som i sig kan ge en förklaring till varför familjen Lindsmyr, för tre år sedan, packade sina väskor och flyttade till Sydafrika. Kyrkan är nämligen en del av samfundet Evangeliska Frikyrkan (EFK) som i över 100 år har bedrivit internationellt arbete. Genom partnerskap med lokala församlingar världen över genomförs projekt inriktade mot en rad fokusområden – bland annat barns rättigheter och hållbar försörjning. Redan tidigt i Mattias och Petras relation fanns en vilja att någon gång vara en del av de här insatserna.
– Som kristna tänker vi oss att Gud har lagt ned gåvor och förmågor i oss som vi kan få dela med oss av till andra människor. På det här sättet såg vi en möjlighet att få sprida lite av Guds kärlek till de grupper som är mindre lyckligt lottade. Dels gör vi det alltså för samhällets skull men också för själva äventyret.
Som en del av EFK:s samordnande funktion i södra Afrika har Rimforsaparet varit engagerade i en mängd projekt de senaste tre åren. För Mattias har det bland annat rört sig om ledarutveckling, utbildningsstöd till unga vuxna och vattenprojekt. För Petra har fokus legat på ett projekt med syfte att skapa trygga och säkra platser för barn. Genom att utbilda vuxna i barns rättigheter har målet varit att ändra förhållningssätt och därigenom åstadkomma förändring.
– Man kan väl säga att vi har fungerat som en bro mellan våra givare i Sverige och det som faktiskt händer på plats, som en spindel i nätet. Det handlar om att skriva ansökningar, samordna insatserna och följa upp så att pengarna faktiskt används som de ska. Det är också viktigt att bygga upp en struktur på plats så det vi gör blir beständigt.
Hur var det att bo i Sydafrika?
– Vi hade förmånen att bo bra och ha våra barn på en privat skola men klyftorna i landet är så oerhörda. I staden där vi bodde finns det både extremt rika och extremt fattiga, och de lever sida vid sida. På ena platsen bor man i skjul och kämpar för att ha mat för dagen. Tio minuter bort med bil lever man i överflöd. De kontrasterna är obehagliga och något man aldrig vänjer sig vid.
Kan ni tänka er ett liknande äventyr igen?
– Absolut, men i så fall kommer vi vänta tills att barnen gått ut skolan.
Genom åren har de byggt upp nya relationer och vänskapsband i Sydafrika. Hur viruset kan komma att slå där oroar dem.
– Just nu är effekterna av "lockdown" den mest påtagliga katastrofen. De mest utsatta, som inte kan gå till jobbet, svälter och undernäringen leder till andra sjukdomar. Vi får bara hoppas att viruset inte slår lika hårt där som i övriga världen.
