Adéla Linder Falk från Mariannelund fick diagnosen bipolär typ 2 för två år sedan. Hon bloggar om sin sjukdom och är öppen med sitt mående i sociala medier. ”Jag älskar att skriva och få ur mig saker och ting. Jag tänker också att jag kanske hjälper någon annan genom att berätta.”
Adéla Linder Falk har kämpat med psykisk ohälsa under hela sitt vuxna liv. För två år sedan fick hon diagnosen bipolär sjukdom typ 2, som innebär att hon får återkommande depressioner men också perioder med lindriga, maniska symtom.
– Jag lär mig mer och mer om min sjukdom, men har inte accepterat den, berättar Adéla, när vi möts i Herrgårdsparken i Mariannelund, en liten bit från hennes hem.
Just nu mår Adéla inte särskilt bra. Hon är nybliven mamma till lilla Tone, drygt tre månader, och under en stor del av graviditeten var måendet stabilt. Men sedan en tid tillbaka lider hon av en depression.
– Tyvärr kan jag inte njuta så mycket av bebistiden just nu utan längtar mest efter att hon ska bli äldre.
Adéla har mått dåligt i perioder ända sedan tonåren, men under många år visste hon inte varför. Första panikångestattacken kom redan under gymnasietiden och i vuxen ålder har depressionerna avlöst varandra.
– Jag har varit sjukskriven ett par gånger per år sedan 2012. I mina papper har det stått att det varit utmattningsdepression. Jag har aldrig kunnat ha ett fungerande arbetsliv, berättar hon.
2019 fick Adéla till slut diagnosen biopolär sjukdom typ 2. Sjukdomen innebär att hon har återkommande depressioner, men också episoder av hypomani, som är en mildare form av mani.
– Under de maniska skoven blir jag kreativ och får mycket energi. Sist renoverade jag kök, hall och trapp på två veckor. Jag behöver knappt sova, inte äta och munnen går i ett. Det bara sprutar idéer.
Adéla beskriver det som ”jättehärligt” att vara i hypomani, men hon vet vad det leder till – depression.
– Sist jag var hypermanisk var 2019, från november fram till årsskiftet. I början av 2020 small det till och jag fick min djupaste depression hittills.
Den gången gick det så långt att Adéla blev inlagd på sjukhus på grund av självmordstankar.
– Jag ville inte ta livet av mig, jag ville ju leva! Jag har så mycket att leva för. Men i den djupa depressionen var allt bara svart. Jag var inlagd i två veckor.
Olika mediciner, samtal med psykolog och fin stöttning av vänner och familj har gjort att Adéla sedan dess klarat att hålla huvudet över ytan. Men vardagslivet som bipolär fembarnsmamma kan förstås vara rejält utmattande.
– Fyra av barnen har jag varannan vecka. Tidigare, innan Tone kom, brukade jag bli liggande hela helgen efter barnveckan. Men det är samtidigt barnen som gör att jag kommer upp på morgonen. Jag älskar familjelivet, det är det jag har drömt om. Jag är så tacksam att jag har mina älskade barn och min sambo. Vad skulle jag vara utan dem?
”Är du orolig för någon – våga fråga! Det är så värdefullt att bli lyssnad på.”, säger Adéla, som lider av bipolär sjukdom typ 2.”
Adéla berättar att hon de senaste åren blivit alltmer medveten om vem hon är och hur hon fungerar. Men hon söker fortfarande svar på många frågor.
– Jag försöker hela tiden förstå mig själv och min sjukdom. Min sjukdomsbild har varit lite svajig, än så länge har jag inte riktigt kunna se något mönster, säger hon.
Även om livet som bipolär ofta är en kamp kan Adéla också se positiva saker med diagnosen.
– På ett sätt värdesätter jag livet mer tack vare de depressioner jag haft. Och de dagar jag är i balans, när jag är fri från ångest och depression, då njuter jag nog mer av livet än många andra!
