Malin Haller kopplar av med en kaffe hemma på verandan.
Långa handskrivna brev som skickas med post är inte så vanligt att få som journalist nuförtiden. Brevskrivaren, som valt att vara anonym, berättar hur mycket deras ridlärare Malin Haller betyder för dem. Hon tar sig tid och ser alla, även mindre barn. Hon är snäll mot både människor och djur och stöttar ofta unga som mår dåligt.
– Hon betyder så mycket för så många, men skulle aldrig nånsin framhäva sig själv, skriver personen avslutningsvis.
Malin själv blir förstås rörd, när hon hör om brevet.
– Jag blir glad att de säger så, för ibland känner man att man inte räcker till. Det är svårt att se alla.
Hon försöker känna in nya elever, för att kunna ge rätt sorts fokus, och lagom mycket. Det varierar väldigt hur mycket uppmärksamhet eleverna vill ha, så det är en balansgång.
Malin har alltid varit intresserad av olika slags människor, och gillar människor. Som ridlärare jobbar hon ju lika mycket med människor som med hästar, och behöver kunna läsa av båda kategorierna.
Malin Haller, här med hundarna Thea och Eira, bor på promenadavstånd från jobbet.
Som ridskolechef i Överum har hon många tankar om hur en bra ridskola ska vara.
– Jag vill att den är öppen för alla. Att alla ska känna sig välkomna och kunna rida med de förutsättningar de har. Man ska inte behöva köpa ridbyxor för tusentals kronor för att känna att man platsar.
Hennes mål är att alla elever ska få en bra ridutbildning, oavsett bakgrund och förutsättningar. Hon tycker att det är viktigt att barnen redan från start får lära sig att göra rätt, för det är så lätt att lära in fel.
När Överum fick ridhus 2015 var det ett medvetet val att inte ha några läktare, eftersom klubben inte vill att folk ska sitta där och kommentera dem som rider. Sådant sköter ridläraren.
Tillkomsten av ridhuset blev ett lyft både för klubben och arbetsmiljön.
Två av Malins "käpphästar", om vitsen tillåts, är säkerhetstänk och hållbarhet. Hästar är ingen slit-och-släng-vara. När det gäller säkerhet, tänker många mest på utrustning, men Malin pekar även på andra saker:
– Man måste förstå hur hästar funkar. Och tänka efter före, säger hon.
För att underlätta för mindre barn, som börjar rida, tycker hon också att det är viktigt att ha flera små ponnyer, som barnen själva kan sadla och våga kratsa hovarna på. Av de 19 hästar som används i verksamheten är ungefär hälften ponnyer, varav flera riktigt små.
Ridskolan i Överum har funnits sedan 1998, och Malin har varit med sedan starten. Men det var inte hon som startade den, utan det gjorde Gunilla Smedbäck och Jeanette Lundberg.
Redan vid mycket unga år fanns det en hel del som pekade på att Malin skulle komma att ägna sitt yrkesliv åt hästar, men vägen dit har inte varit spikrak.
Hon växte upp i Gladhammar. Intresset för hästar fanns där tidigt. Så långt tillbaka hon kan minnas har hon varit fascinerad av dessa djur.
När hon var fyra år, började hennes bror på handikappridning i Västervik, och hon fick då börja i samma grupp, fast hon egentligen var för ung för att börja på ridskola.
– Jag red med som nån slags seriefigur i utkanten, säger hon med ett skratt.
Långt senare blev det utbildning till ridlärare på Strömsholm och jobb på Överums ridskola. Parallellt med det, har hon också arbetat med kor som djurskötare, men framöver ska hon bara jobba som ridlärare.
Många uppfattar henne nog som en gladlynt person. Hon har nära till skratt. Men hon säger själv att hon också kan vara ganska långsint i vissa fall och mycket, mycket envis.