Jenny Ahlén, tillförordnad kyrkoherde i Kinda pastorat, brukar tända ljus för de barn som inte längre finns.
I ett rum intill pastorsexpeditionen i Kisa doftar det varmt av stearinljus. Jenny Ahlén är tillförordnad kyrkoherde i Kinda pastorat och van vid att möta människor i deras svåra stunder. Hon bär också på sin egen sorg – och den vill hon prata om nu.
När hon summerade året som gått på nyårsbönen funderade hon på om det var för personligt att nämna Amadeus namn. Men hon valde att nämna honom. Amadeus, hennes barnbarnsbarn – som dog när han bara var några dagar gammal.
Efter gudstjänsten kom det fram ett par och tackade henne.
– De sa att de hade förlorat sin son och att ingen nämnde honom vid namn.
*
Jennys barnbarn, Josephine Agirman, berättar att Amadeus föddes tidigt, redan i vecka 24. Trots det verkade han stark och kunde stundtals andas själv. Men av en oklar anledning fick han en infektion, som orsakades av bakterie som alla människor har på huden.
Amadeus hann bara bli nio dagar gammal innan han somnade in på Universitetssjukhuset i Linköping.
Amadeus föddes i vecka 24 och blev bara nio dagar gammal.
Sedan dess har två år hunnit gå. Det första året var svårast, berättar Josephine.
– Då är det den första födelsedagen som försvinner, den första julaftonen där barnet saknas och alla andra högtider om man tar sig igenom.
Efter det första året kan man hantera förlusten på ett annorlunda sätt.
– Då har man varit där en gång.
– Sedan fick jag ett till barn, säger hon.
Lillebror Matteus förde in nytt ljus i deras liv och har nu hunnit fylla 18 månader. Han är en motpol till den person som Josephine tror att Amadeus hade varit.
Josephine Agirman tillsammans med Amadeus lillebror Matteus, som förde in nytt ljus i deras liv. Hon berättar att de brukar prata med Matteus om hans storebror.
– Nu kände jag mest Amadeus när han var i min mage, säger hon.
Där var han en livlig krabat och under de dagar han låg i kuvösen efter födseln sparkade han vilt med sina små fötter. Matteus är i stället lugn.
– Det kändes också som att han skulle bli mest lik mig utseendemässigt, säger Josephine om Amadeus.
*
Enligt Jenny Ahlén är det vanligt att folk drar sig för att prata med föräldrar om barnet de mist. Hon tror att det handlar om att man vill undvika att riva upp smärtsamma sår. Samtidigt finns sorgen alltid där – och tvärtemot vad folk kanske tror behöver man ofta få ventilera den. Samtidigt ser inte samhället alltid på den som förlorat ett barn som en förälder, särskilt inte om barnet blir det enda.
Men för den som en gång blivit förälder, om än för ett ögonblick, kommer livet aldrig mer att bli detsamma.
– Man kommer alltid att vara en mamma och en pappa och ha ett storasyskon som inte längre finns och som man behöver prata om, säger hon.
Jenny Ahlén är tillförordnad kyrkoherde i Kinda pastorat. Hon vill lyfta vikten av att prata om de barn som inte längre finns.
Framför sig håller Jenny hon en läsplatta där hon sökt upp Spädbarnsfondens instagramkonto. Med jämna mellanrum postas där uppmaningar om att säga namnen på de barn som inte längre finns i livet. Att uttala namnen tror hon är viktigt.
Hon har själv funnit tröst i kontot efter Amadeus död.
– Det finns en hel del fantastiska dikter där.
*
Josephine Agirman säger att det är dagsformen som avgör om hon vill prata om Amadeus.
– Vissa dagar går det inte.
Ett råd som hon vill ge är att personer som står vid ens sida inte ska vara rädd för sorgen. Det viktigaste är att visa sitt deltagande, även om man kanske inte är mottaglig just då.
Det som varit bland det svåraste har varit hur andra människor ser på en.
– Jag kommer ihåg första gången som jag gick på stan, säger hon.
Allra tuffast har känslan varit av att andra ser på en som ett offer.
– Och man vill inte vara den personen och då kanske man undvek att gå ut, säger Josephine.
Vänskapskretsen har krympt efter dödsfallet. Kanske beror det på att folk inte vet hur de ska tackla de sörjande.
– Jag antar att det är det som jag vill tro. Men det kan vara svårt att acceptera också.
*
Hemma hos sig har Josephine Agirman en tavla på Amadeus. Frågar man Matteus var hans bror finns vet han vart han ska peka.
Josephine berättar att Matteus fått sitt namn eftersom Amadeus vilar på Matteus kyrkogård i Norrköping. På det viset länkas bröderna samman. Det kändes även viktigt att namnen påminde om varandra.
– Vi kände att det var rätt, säger hon.
Matteus får följa med till kyrkogården och de berättar för honom att Amadeus finns där.
*
Hur samhället hanterar familjer där barn dött alldeles för tidigt har varierat genom åren. Det vittnar historier om som Jenny Ahlén fått ta del av i sitt ämbete.
– När jag kom hit som präst mötte jag människor som var gamla och som berättade om hur det var att förlora ett barn sent i graviditeten, säger hon.
När de personerna var unga och miste sina barn, som föddes utan livstecken, hölls ingen begravning. De små kropparna placerades i stället i andra personers gravar. Föräldrarna fick inte veta vart deras små tagit vägen och från läkarna kunde de få höra att de skulle gå hem och göra ett nytt barn.
I dag är förståelsen en annan.
– Många har foton på sina barn, man får ta farväl och man kan få ta både hand- och fotavtryck, säger Jenny Ahlén.
På sjukhusens neonatalavdelning, där för tidigt födda barn och sjuka nyfödda vårdas, finns det möjlighet att döpa barnen. På grund av säkerhetsrisken kan man inte tända ljus men det går det att göra stunden fin och värdig för familjen. För att dopet ska vara giltigt behöver inte heller en präst eller pastor vara närvarande, säger Jenny Ahlén.
– Vem som helst som är konfirmerad kan döpa, det finns en ordning i psalmboken för dop i krissituation. Och dopet är giltigt, säger hon.
Jenny Ahlén döpte sitt barnbarnsbarn Amadeus på sjukhuset.
Att ett liv som knappt hunnit börja släcks beskriver hon som fruktansvärt. Samtidigt ser hon det som en förmån att hon fick döpa Amadeus. Hon höll honom i famnen först när han var död.
– Innan dess gick det inte, säger hon.
Jenny Ahlén berättar att när hon går in i kyrkor, brukar hon tända ett ljus, och tänka på de barn som inte längre finns.
– Jag tänder inte bara ett ljus för Amadeus, utan för alla barn som gått bort och deras familjer.
Enligt Jenny Ahlén, tillförordnad kyrkoherde i Kinda pastorat, finns det en ordning i psalmboken för dop i krissituation.
Hon citerar en person som förlorat ett barn i plötslig spädbarnsdöd och som berättade om det i ett radioprogram. Det handlar om att livet alltid är fullständigt – även om det ibland är kort:
"Ett liv är som en mening: Det börjar alltid med stor bokstav och slutar med en punkt. En mening kan vara lång eller kort – men det är alltid ett fullständigt liv", citerar hon.
Även om Amadeus liv inte blev långt finns han fortfarande närvarande.
– Han finns med hela tiden, säger Jenny Ahlén.
