Trivseldansen som arrangeras av Gamleby fritidsgård är minst sagt populär. Cai Ström, numera pensionerad fritidsledare, håller ställningarna vid biljettkassan och ser till att allt flyter på. Han är den som bokar band och agerar DJ. Inte nog med det, Cai dansar så fort det ges möjlighet.
– Det är ett underskott på män och det är viktigt att alla får dansa, säger han.
Just den här eftermiddagen står orkestern Kjell Dahls från Katrineholm på scenen. På dansgolvet är det i första hand foxtrot och bugg som gäller. Publiken kommer inte bara från Västerviks kommun. Folk reser från Valdemarsvik, Åtvidaberg, Vimmerby, Kisa och Oskarshamn. Danser med orkester drar bortåt 140 personer och när det är DJ runt 90.
– Dansen är för alla åldrar, men jag skulle säga att det är 60-plussare som kommer. De äldsta är bortåt 95 år, säger Cai.
Att dansen är trivsam går inte att ta miste på. På dansgolvet svänger par omkring, en del i maklig takt, andra lite snabbare. När en dans är slut byter man partner och en ny dans tar vid. Det går inte att dansa med en person genom hela kvällen. Alla ska ju få dansa.
Dansen i Gamleby kan förändra livet radikalt. Till det bättre.
– Att det i vår ålder skulle kunna slå blixtar. Det trodde jag aldrig. Jag är så otroligt tacksam över att ha träffat någon som är alldeles speciell, säger Ingegerd Pettersson, 76 år, från Hallingeberg.
Efter att Ingegerd blev änka manade hennes dotter på.
– Hon sa: "Mamma, du måste ge dig ut och träffa folk". Jag gick hit för två år sedan med en arbetskamrat och det är det bästa jag har gjort!
Ingegerd hade dansat som ung och efter några danser upptäckte hon att rytm och steg satt kvar i kroppen. Det blev några danser med Torbjörn Lanzén, 80 år, från Gamleby.
– Jag hade hört talas om att han skrivit en bok som jag gärna ville veta mer om. Jag bjöd hem honom på kaffe och han kom med ett fång rosor. Ja, det var starten. Min dotter sa att jag skulle ta vara på livet.
Torbjörn nickar medhållande. Under intervjun sitter de tätt ihop och så plötsligt ger Ingegerd mig en liten lapp. På den är en dikt skriven i blyerts. Jag ber henne läsa högt.
– En hand är mera värd än många tusen ord. En vän är mera värd än allt på denna jord och ömhet är en källa som ej får rinna bort och frysa ned och bli till is, för livet är så kort.
Gun Nilsson, 68 år, och Johan Torvaldson, 64 år, båda bosatta i Västervik är ett par sedan tre år tillbaka.
– När jag såg Gunnsan första gången kände jag bara wow, vilken tuff kvinna!
Gun gick med kryckor, något som hon inte ville skulle hindra henne från att besöka dansen.
– Veckan efter höftoperationen satt jag här och lyssnade. Jag har alltid trivts i danssammanhang. Även om jag inte kan dansa som vanligt får jag hitta min egen stil, säger Gun.
Johan berättar att han frågade om Gun ville fira nyåret med honom. Det blev på Vallonen och sedan dess har de varit tillsammans.
– Vi är särbos, men träffas ofta. Vi planerar att åka på danskryssning framöver, säger de.
Det tredje paret jag pratar med är Annette Folkesson, 68 år, från Åtvidaberg, och Tage Halldén, 79 år, från Västervik.
– Vi räknade till att det är minst 13 par som bildats under danserna på senare år, säger Annette.
Tage och Annette fattade tycke för varandra hösten 2018. Nu åker de på olika danser ihop, umgås med vänner och reser.
– Vi kommer dansa så länge benen håller, säger de.
