Anders letar hela tiden efter den perfekta tonen, ett arbete som är krävande. "Man behöver tänka på alla detaljer, ändrar jag något kan allt ändras".
Han är stockholmare från början, född och uppvuxen där. Men sedan snart tre och ett halvt år tillbaka är det lite otippat Ankarsrum som gäller för Anders Kagg och hustrun Barbro Jägerby. Här har de funnit en plats där de trivs, och Anders har plats att ägna sig åt en av sina hobbyer: att bygga gitarrer.
Men vi backar bandet lite. Det finns mer att berätta, så klart.
Vid nio års ålder började Anders Kaggs intresse för att spela gitarr. Det var radion som fick in honom på den banan, en bana som fortfarande är med honom, i allra högsta grad.
– Det var ju radio som gällde på den tiden och jag lyssnade och fastnade för gitarr. Det var något med klangen som lockade, jag kan nog inte riktigt beskriva det.
– För mina föräldrar var det inga problem, pappa spelade dragspel och mamma sjöng, det kom ganska naturligt.
Efter det fanns ingen återvändo, det blev lektioner och mer och mer spel. Tre till fyra timmars övning om dagen under de mest hektiska perioderna, inför en av alla konserter.
Men innan Stockholms gitarrkvartett bildades, vi kommer till det strax, var det skola. Det var tänkt att Anders skulle bli flygmekaniker men han märkte själv att lusten inte fanns där riktigt.
– Jag kände mig trött på det och gick till sjöss istället.
Två år blev det där, och Anders mönstrade på båtar som bland annat gick till Medelhavet med papper och frukt.
– Jag skulle bli sjökapten...ett tag i alla fall. Men sedan kom lumpen emellan. Det var då jag började att fundera på vad jag egentligen ville göra i livet. Vad var det som var roligast?
Svaret: spela gitarr.
Det finns många olika sätt att bygga, Anders provar sig fram.
Han började öva flera timmar om dagen för att komma in på musikhögskolan, vilket han gjorde 1974. Det var där Anders träffade dem som skulle ingå i kvartetten så småningom.
– Vi träffades en heldag i veckan för att repetera tillsammans. Till slut hade vi specialbyggda gitarrer – sopran, alt, tenor och bas. Vi fick samma omfång som en flygel på det sättet.
Tre skivor blev det. Den sista, Opus 3, blev uppmärksammad i kretsar där klassisk musik klingar extra vackert.
– Vi var nära att få en grammis för den. Nära alltså, men så blev det inte.
Att livnära sig enbart på konsertspelande gick inte. Anders började undervisa i musikskolan, det som senare blev Kulturskolan.
– Det gillade jag. Det handlar om att locka fram det bästa ur någon annan, utifrån deras egna egenskaper.
Att sitta still sysslolös ligger inte för Anders. Vid 39 års ålder blev han sugen på det där med att springa maraton.
– Jag har alltid rört på mig och ville nog bräcka brorsan som sprang mycket. Det blev 19 maraton och lika många halvmaror, och otaliga andra lopp under åren. Nu ligger det lite vilande, men jag borde komma igång och röra på mig igen.
Han slog aldrig brorsan men brukade hamna bland de 1 000 första i stora maratonlopp.
– Jag tog det på allvar. Jag har en tendens att göra det när jag intresserar mig.
Vilket för oss in på Anders "senaste" intresse. Vi sitter nämligen i hans källare och pratar. Här finns förutom bergvärmepumpen massor som har med gitarrbyggande att göra.
– Jag och Peter Riis, en av medlemmarna i kvartetten, hade råkat se på samma tv-program en kväll, det handlade om hur man byggde lutor. Jag tror det var 1978. Dagen efter var vi båda sugna: "ska vi bygga?"
Anders Kagg har byggt "riggen" för att böja sargen själv.
Och så började det.
– Det blev en luta, en ful och ganska dålig. Sedan blev det fler. Men 2011 byggde jag min första gitarr.
Han visar på verktyg, olika träbitar, cederblock av trä och böjanordningar för gitarrens sarg.
– Nu är det för fuktigt för att bygga, träet måste kunna röra sig på rätt sätt. Jag nästan längtar lite till vintern då det är torrare.
Det tar tid, mycket på grund av att Anders är kräsen och vill komma så nära perfekt ljud som möjligt.
Vad är det som är utmaningen i det här?
– Alltså att "sätta ihop" en gitarr är ganska enkelt. Det svåra är att få en bra ton. Det är riktigt svårt, jag vill att det ska bli perfekt.
Fem gitarrer har det blivit, han håller på med nummer sex och sju just nu. Vid sidan om importerar Anders gitarrer från Spanien. De går på mellan 8 000 och 20 000 kronor.
– Jag har börjat vänja mig vid tanken att sälja den här jag bygger nu, jag börjar bli nöjd med den. Den måste jag nog ta runt 20 000 för. Den är handbyggd. Men det finns lite mer att fila på. Jag blir aldrig helt nöjd.
Han spelar fortfarande varje morgon.
– Jag tycker att jag aldrig har varit så bra om jag är nu. Men nu när jag är äldre tar det mer tid innan saker sitter. Men lusten finns kvar, jag är öppen för att spela inför publik, om jag får bra tid att öva.