Anna Bodjo är tacksam för allt stöd från familj, vänner och folk hon inte ens känner.
Det gjorde ont i högra bröstet. Hon kände med handen, det var en knöl där.
Det var en morgon i Herrljunga, för lite drygt en månad sedan. Tobias (partnern) hade åkt till jobbet. Anna skulle göra sig i ordning och klä sig.
– Jag tänkte först att det var överansträngning eller någon muskelknut. Men jag kontaktade ändå hälsocentralen och fick en läkartid dagen efter, berättar hon över en kopp latte när vi möts.
Anna remitterades till Västerviks sjukhus för mammografi, ultraljud och vävnadsprov. Proverna skickades till Kalmar och hon jobbade på som vanligt.
Veckan efter kom provsvaren och hon fick en tid hos kirurgen följande fredag.
– Ta gärna med dig någon dit sa de. De orden var tunga att höra. Men det var det beskedet jag hade väntat mig. Jag tjöt hela dagen och släppte ut allt, berättar hon.
Anna har hela vägen berättat öppet i sociala medier om vad som hänt. Hon har sluppit många frågor och istället fått stöd från omgivningen.
– En otrolig stöttning från familjen, vänner, jobbarkompisar, politikerkollegor, dansföräldrar och folk man knappt känner. Det har betytt massor för mig. Jag har sån jäkla tur. Köksbordet är som en djungel av blommor.
Det blev långa dagars oviss väntan och mycket läsande på sjukvårdens 1177.se. Sedan operation i Västervik.
– Jag var nedsövd och visste att de skulle ta bort en liten tumör i bröstet och en lymfkörtel i armhålan. De var nöjda efteråt.
Inom kort påbörjas cytostatikabehandling och när den är färdig blir det strålning. Det kommer vara färdigt framåt sommaren. Ovissheten om hur hon kommer att må under behandlingen är tärande.
Efter kommunstyrelsens förmiddagsmöte var hon så trött att hon sov tre timmar. När hon cyklat för att handla behövde hon vila i kafeterian i 45 minuter och var så frusen att hon köpte en pyjamas som hon drog på sig.
– Läkningsprocessen tar kraft. Jag känner att jag inte är i form.
En tröst är att vården uppmuntrar till träning och Anna hoppas på att må så pass bra att sjukskrivningen kan fyllas med dans, promenader, cykling och yoga.
Mardrömmen är att sjukdomen ska stoppa henne från att dansa.
Den 44-åriga trebarnsmamman från Västervik är välkänd för många, som politiker i Miljöpartiet (tvåan på listan som har suttit 20 år i kommunfullmäktige) och som även danslärare. Vid sidan av det vikarierar hon på förskola och skola.
– Politiken går inte att livnära sig på med oregelbundna möten. Dansen jobbar jag helst med. Nu tänker man till hur det ska bli framöver. Jag har ingen aning. Mardrömmen är om jag skulle begränsas av ledproblem och inte kunna dansa. Dansen är ju jag. Mitt jobb är skapande och kroppen mitt arbetsredskap.
Funderingarna snurrar och kommer ibland till sjukdomens allra mörkaste sida, om risken att dö.
– Det här är ändå den bästa cancern man kan få, i en relativt överflödig kroppsdel. 90 procent av de drabbade överlever, säger Anna Bodjo med ett ansträngt leende när hon torkat ögonvrån.
Att tappa sitt långa hår känns jobbigt men hanterbart.
– En fördel med dreads är att de går att spara och fästa igen. Jag funderar på om jag ska göra en tatuering på huvudet och jag har kollat lite på olika roliga peruker. Jag försöker göra något bra av det. Nu fokuserar jag framåt.
– Det har varit en helt galen tid. Jättemycket upp och ned, säger hon om 2022 och berättar att hon någon månad tidigare opererats akut för en cysta på äggstocken.
Det började med värk i bröstet en morgon. En månad senare var Anna Bodjo opererad för bröstcancer.
Anna Bodjo berättar om sin bröstcancer för sin egen del och för att kunna hjälpa andra.
– Om det kan hjälpa någon att inte skita i mammografin så är det bra. Jag vet att en del gör så för att det gör ont. Man borde vara mer noga med att känna efter knölar, så de kan upptäckas i tid. Det är så många som drabbas och det är skönt att kunna ställa frågor.
Hon missade sin egen mammografi, som krockade med en debatt i Vimmerby mitt under valspurten.
Sedan 1994 är oktober är den internationella bröstcancermånaden och det rosa bandet är symbolen för kampen mot bröstcancer. Intäkterna är öronmärkta till bröstcancerforskning.
Anna hoppas uppmärksamheten kan få fler att skänka pengar till den viktiga forskningen.
– Jag har verkligen fått valuta för min regionskatt. Jag måste hylla sjukhuset, så proffsigt uppstyrt det varit hela tiden. De har stenkoll och fokus på det som ska göras. Jag känner mig verkligen lugn och trygg där, betonar hon.
Hur gärna hon än vill hjälpa andra genom att prata om sjukdomen, är det här jobbigt för henne. Efter vårt samtal och fotograferande cyklar hon hemåt för att få vila.
Anna Bodjo har suttit 20 år i kommunfullmäktige i Västervik.
Den välkända politikern och dansläraren Anna Bodjo funderar över framtiden.