Ett av de bästa minnena Åsa har från sin karriär var när hon var med och startade nationaldagsgalopp på Gärdet. Det var då 50 000 personer på läktaren, det var härligt, säger hon.
Åsa växte upp i Ankarsrum och intresset för hästar kom tidigt.
– Nästan alla tjejer var ju intresserade av hästar på den tiden, säger Åsa.
Det fanns ett arabstuteri utanför Ankarsrum som hade en hingst som hette Eldorado. Åsa förundrades över hur duktig hästen var på galopp. Det var från samma stuteri som hon vid 17 års ålder köpte sin första häst. En arab som hette El Tornado. Hästen var bara 1,47 centimeter hög vilket gjorde att han fick gå både ponny- och arablopp.
– Han var snabb men jag började med att rida ponnylopp. Jag blev snabbt fast. Det fanns en del galoppörer i trakten på den tiden så jag började snart att jobba i olika galoppstall, säger Åsa.
För att få träna andras hästar behöver man vara proffs, då är det mer yrkesmässigt och man får betalt, berättar Åsa. Under de första tio åren hade hon en amatörlicens och resterande 20 år en proffslicens.
Hon började träna andra hästar inför galopptävlingar i olika stall i Sverige och sedan flyttade hon till Norge, utanför Oslo. Där arbetade hon i ytterligare några år innan hon flyttade hem till Sverige igen.
Åsa samarbetade mycket med Alvydas Urniezius som hon idag är gift och har två barn med.
Vad var den största utmaningen?
– Man måste träna fram hästen så att den är i psykisk och fysisk form. Kunna läsa av hästen. Lära den att veta vad det är för uppgifter den ska göra och matcha emot rätt lopp. Loppen har ju olika propositioner, är olika långa och underlaget kan variera, då måste man välja vilken häst som kan passa bäst, säger Åsa.
Åsa Borger och Alvydas Urniezius samarbetade inför alla tävlingar. De bodde tidigare på Sundsholms säteri söder om Gladhammar men bor idag utanför Ankarsrum. Här med hästen Bomberbad.
Åsa och Alvydas kom överens om hur de skulle träna varje häst och det är inom denna sport av stor vikt att tränare, träningsryttare och hästskötare kan förmedla mellan varann hur hästen känns och hur den ska tränas.
– Utmaningen är också att läsa av hästen och ta olika snabba beslut, säger Alvydas.
Vad var det roligaste?
– Hela grejen var tävlingen. Det var väldigt spännande, jättekul när det gick bra, speciellt om man hade andra ägare, då var det många som blev glada. Det var också roligt att följa hästen från föl till att den startar, säger Åsa.
Varför slutade du?
– Motivationen försvann lite och det berodde på att det blev för jobbigt, det blev för mycket resor som tog mycket tid. Vi hade också sämre hästar en tid och det var tråkiga grejer som hände inom galoppen. Det är rätt sårbart, om man får in ett virus i ett stall så kan det vara kört en hel säsong, säger hon.
Åsa Borger har tränat galopphästar i Sverige och i Norge och vunnit många större lopp genom åren.
Alvydas tillägger att barnen blev större och krävde också sin tid.
– Det var mycket kvällslopp, man kunde starta en häst klockan tio på kvällen, sen reste man hem sent och hade träning dagen efter, säger han.
– Den äldsta sonen har åkt mycket hästlastbil, han har varit med bland annat i Danmark och Norge redan från födseln, säger Åsa.
Hur kunde en arbetsdag se ut?
– Det var en livsstil och en passion, inte bara ett jobb. Man började klockan sex på morgonen och höll på till klockan åtta, nio på kvällen med några timmars rast på dagen när hästarna vilade. Man började med att fodra hästarna, tog tempen, kollade benen, städade stallet, duschade dem och tränade de hästar som skulle tävla, som mest hade vi 20 hästar i träning, säger Åsa.
Åsa och Alvydas med Neira Royal, efter seger på Täby galopp. Ett av de bästa svenskfödda arabstoet, blev nominerad att representera Sverige som bästa sto i en stor gala i Hollywood. Ägare: Göran Norenius AB.
Minnena är många.
– Ett av de bästa var när de invigde en ny bana i Göteborg och vi vann det första loppet och när egenuppfödde Bomberbad vann sitt debutlopp som var ett 3 200 meters häcklopp till goda oddset 62 gånger pengarna.