De var 58 ungdomar som sprang ut i livet 1954 efter fyra års studier på samrealskolan i Vimmerby. För många har möjligheter och förutsättningar varit goda.
– Det fanns framtidsutsikter och vi tillhör en generation där de flesta inte haft några problem att få arbete. Man har kunnat välja, säger Ann-Marie Petersson, uppvuxen i Fågelhem och tidigare kommunalråd i Uppsala, som den här gången tagit arrangörsbollen.
De senaste åren har intervallerna mellan återträffarna tätnat.
– Förra gången firade vi 65 år. Vi var nog inställda på att försöka ses varje år. Med åren kommer krämporna och man vet inte hur många som kan delta. Men så kom pandemin, i fjol blev det inget och i somras var det fortfarande restriktioner.
Stämningen var alltså hög när 14 realister äntligen kunde ses igen för några timmars umgänge, mat och besök av Piroska Kallay från Vimmerby turistbyrå, som berättade hur Vimmerby blev en turiststad.
– Det är som vi inte varit ifrån varandra alls. Det känns som igår och man lever sig tillbaka till sin ungdom. Kanske har man en särskild relation till de man blir god vän med när man är ung, det blir en stark tillit, säger Ann-Marie.
För Bo och Birgitta Agnegård blev tiden på samrealskolan bokstavligen början på en livslång relation. De blev ett par i skolan och i år har de varit gifta i 61 år. Birgitta minns hur allt började.
–Jag satt och frös längst bak i klassrummet. Bosse satt längst fram, i sin tuffa pilotjacka i skinn, och skickade jackan bakåt till mig. Sen var det kört.
