– Jag älskar att jobba med äldre och har stor ömhet för dem. Jag känner inte mina egna mor- eller farföräldrar. Det kanske är en anledning till varför jag tycker det är så givande att jobba här, säger han.

Mohammed berättar att han är från Syrien och kom till Sverige som flykting för tre år sedan. Då hade han bott i Turkiet i fem år. Det första året i Sverige lade han all fokus på att lära sig språket.

– Jag satt hemma och pluggade den första tiden. Språket är en nyckel för att få jobb och komma in i samhället. Det visste jag, så jag gjorde allt för att lära mig. Svenskan var ganska svår tycker jag, särskilt att veta när det ska vara en och ett.

I Västervik fanns redan Mohammeds pappa och bror och lite senare kom även hans mamma och yngsta bror. Efter en tid fick Mohammed uppehållstillstånd och blev erbjuden jobb på både Elfa och Scania.

– Men jag vill inte jobba med maskiner. Det känns instängt på en industri. Det här är vad jag tycker är ett riktigt jobb. Att jobba med människor.

Det är nu två år sedan Mohammed började inom omsorgen i Ankarsrum. 

– I början undrade jag hur det skulle gå. De gamla var lite försiktiga, jag kom ju från ett annat land. Men så märkte både de och jag att det gick bra. De berömmer mig och säger att jag är snäll.

Mohammed säger att det handlar om att hjälpa till på det sätt som de vill bli hjälpta på. Att lyssna ordentligt.

– Vi kommer till någons hem. Det är viktigt att visa stor respekt.

Utanför Kungshöjden står hemtjänstens bilar parkerade.

– Kom nu, säger han, vi ska åka och hälsa på Inger och Lennart.

Mohammed rattar bilen med van hand genom Ankarsrum och svänger efter en stund in framför ett radhus. Vi ringer på och välkomnas in i ett ombonat kök. Kaffebryggaren knäpps på och bullkorgen fylls med saffransbröd. Paret Liffner har känt Mohammed sedan han började i hemtjänsten.

– Han är omtyckt, duktig och har lätt för att lära. Han ser vad som behöver göras. Det känns bra och jag blir trygg, säger Inger.

Språket har det inte varit något problem med.

– Jag har förstått det mesta. Och om det är något enstaka ord vi inte förstår går vi in på nätet och slår upp. Men det har inte hänt många gånger.

Inger säger att hemtjänsten i Ankarsrum är mycket bra och hon tycker att de får tillräckligt med tid för det som ska göras. 

– Alla som jobbar där är glada och pigga, säger hon. 

Parallellt med arbetet på hemtjänsten läser Mohammed på Komvux. Han pluggar för behörighet till undersköterskeutbildning. 

– Nu satsar jag på skolan och hoppas komma in till hösten.

Anna Melsted Ottosson, områdeschef för omsorgen i södra kommundelen, säger över telefonen att Mohammed har gjort mycket bra ifrån sig.  

– Han är fin i sitt bemötande av brukare och kollegor. Han är ambitiös, noggrann och uppskattad. Vi gör en rekryteringssatsning där han och några fler ska kunna utbilda sig på distans och jobba samtidigt. Men först krävs behörighet.       

När Mohammed och jag tar farväl på Kungshöjdens parkering säger han att jag inte får glömma att skriva att han vill tacka lärarna på Komvux, sina chefer och kollegor för allt det stöd han har fått.

– Utan dem hade jag inte kunnat lära mig allt detta.