Lasse närmar sig slutet av sin långa seglats.
Vi möter honom vid Pampas Marina i Västervik, när han efter exakt två månaders ensamsegling äntligen är framme vid sitt mål. Han välkomnas på bryggan av en liten delegation, som bland annat består av hans mamma, Inger Petterson, och lillasyrran Lisbeth Ström.
När segelbåten dyker upp i synfältet, lyser mammans ansikte upp av lättnad och glädje. Det märks att hon tycker att det är skönt att seglatsen snart är över och att sonen har kommit hem välbehållen.
Fast han är stor nu?
– Ja, det är han. Men jag har varit orolig ändå, säger hon.
Snart är han framme vid bryggan. Mamma och son förenas i en bamsekram. Sedan får Lasse dricka och snittar, för att fira att han är hemma. Just nu är han ganska mätt på långseglingar, medger han, men han ser redan fram emot att segla i skärgården på hemmaplan nästa sommar.
Det är nu mer än tio år sedan han seglade ner till Medelhavet. Sedan har han återvänt varje vår och höst och seglat omkring därnere under sex–sju veckor varje gång.
– Jag har kuskat runt där, bland en massa öar. Det har varit fantastiskt. Så vackert, säger han.
Så småningom bestämde han sig ändå för att ta hem sin båt till Västervik, något som har skett i omgångar, med start i Grekland.
Sista etappen inleddes i Portugal. Men det började inte så bra. När han kom ner dit, insjuknade han i covid-19. Han hade emellertid tur och fick en lindrig variant av det, så han repade sig ganska snabbt.
Lisbeth Ström och Inger Petterson är redo att hjälpa Lasse i land.
Däremot var det mer problem med fel vindar. Han låg länge i nordvästra Spanien och väntade på rätt vindar, för att kunna korsa den stora Biscayabukten.
– Det tar två och ett halvt dygn att ta sig över där, och då är det lite svårt med sömnen. Jag kunde bara sova korta stunder då, säger han.
En annan motgång var när han plötsligt blev bestulen på både pengar och kreditkort av en ficktjuv.
Hur löste du det?
– Jag letade efter svenskar. Sedan kunde jag swisha pengar till dem, och så tog de ut kontanter, så jag klarade mig.
Mamma och son förenas i en bamsekram på bryggan.
Flera gånger under resans lopp har han funderat på att ge upp. Han hade till och med köpt en flygbiljett hem. Men när vindarna blev bättre, bestämde han sig för att inte använda den biljetten, utan fortsätta sin seglats.
Vid ett tillfälle gick styrningen sönder.
– Jag fick lyfta upp båten på land och hade en mekaniker som hjälpte mig att laga det. Annars har det gått bra, säger han och skrattar en smula, såhär i efterhand.
En glad Lasse får snart känna fast mark under fötterna.