Jan-Peter Brinkby är begravningsrådgivare och regionchef för Fonus Öst och han tycker att det är viktigt med en särskild dag att minnas sina döda kära.
Jan-Peter Brinkby är begravningsrådgivare i Västervik och regionchef för Fonus Öst. Han började redan 1994 och har därför sett ett och annat.
Men att allhelgonahelgen skulle vara en särskilt hektisk helg för en begravningsrådgivare håller han inte med om.
– Egentligen inte. I de flesta församlingar hålls det inga begravningar fredagen före allhelgonahelgen. I stället laddar Svenska kyrkan och kyrkogårdsförvaltningarna lite extra inför den här helgen. Man vill göra fint och lägger ner mycket omsorg på det. På många platser anordnas olika arrangemang där man möter människor.
Mötena blir extra viktiga en helg som denna.
– Det händer att det poppar upp obearbetad sorg och man kanske börjar minnas annat också. Känslor och minnen som dyker upp är ju inget vi kan styra över.
Jan-Peter Brinkbys upplevelse är att ljuständandet kring allhelgonahelgen har ökat med åren.
– Visst brann det ljus även när jag började 1994, men inte i den här utsträckningen, säger han.
Vad det beror på vet han inte, men efter lite spekulationer enas vi om att stora nationella trauman, som terrordåd och olyckor, där ljuständning på minnesplatser blivit allt vanligare med åren, kan göra att fler även tänker på att besöka en gravplats och tända ljus inför allhelgonahelgen.
Begravningsbyråernas tjänster, som att man kan få ett ljus tänt för en anhörig långt från hemorten, kan också göra sitt till att det tänds fler ljus. På Jan-Peters begravningsbyrå, Fonus, finns sedan några år en tjänst där man gratis kan beställa en ljuständning på en kyrkogård man inte har möjlighet att besöka. Under pandemin, när vi uppmanades att resa mindre, ökade efterfrågan.
Ljus och ljuslyktor lyser upp i mörkret kring allhelgonahelgen.
– Jag tror att vi något år tände mer än 17 000 ljus runtom i landet, säger han och berättar att han kommer att vara en av flera personer i kommunen som under fredagen reser runt i Västerviks kommun och tänder ljus efter önskemål från anhöriga.
– Att ge känns väldigt bra i hjärtat. Vi ger ett ljus, tänder på önskad grav, tar ett kort och skickar till den som vill. Under pandemin var det en man på 90-plus i Linköping, som inte vågade resa till Västervik för att tända ett ljus för sin syster. Han var oerhört tacksam för att vi hjälpte honom.
Är det viktigt att ha en särskild dag för att minnas de bortgångna?
Här tvekar Jan-Peter Brinkby lite på målet och drar paralleller till andra dagar som uppmärksammar vissa företeelser.
– Se exempelvis på internationella kvinnodagen. Egentligen tycker jag ju att den borde uppmärksammas varje dag. Men så länge som vi inte har uppnått full jämställdhet är det ändå bra att punktmarkera en viss dag. Samma sak gäller allhelgona. Så länge som döden är lite väsensfrämmande och bara finns i kulisserna fram till att den drabbar en själv, är det bra med en högtid som uppmärksammar de döda.
Ljus och ljuslyktor lyser upp i mörkret kring allhelgonahelgen. På gravplatser och i minneslundar brukar det vara fullt.
Hur känner du det när du ser alla tända ljus på kyrkogårdarna?
– Det är mäktigt. Jag känner mig väldigt andäktig när jag ser dem. Det är ett stort ögonblick.
Vem tänder du själv ljus för i helgen?
– Jag har ju inte mina anhörigas gravar i närheten, och skulle egentligen vilja tända ljus för dem alla, men det går ju inte så jag gör det för andra i stället. Men jag har andra som tänder ljus och har aldrig känt att det inte lyser på deras gravar. Pappa brukar tända för farmor och farfar. Farfar var min bäste vän, han dog när jag var sex år och ligger begravd i Fornåsa, mellan Motala och Linköping.
Jan-Peter Brinkby är begravningsrådgivare och regionchef för Fonus Öst och han tror att allhelgonahelgen fyller en viktig funktion för många människor.
En klassisk gravdekoration med barrväxter och kottar.
Gravdekorationer som stenar och figurer har blivit vanligare på gravarna.