Hemma hos Benny Ekman och Ann Lilja Àr vÀggarna fulla med motiv förestÀllande kvinnor och hus i den typiska Benny Ekmanstilen. Husen Àr lite sneda och vinda, fÀrgerna Àr klara, fÄglar svÀvar eller sitter och vilar med stövlarna pÄ. Kvinnor med stora ögon, lÄngt hÄr, allvarliga munnar och ofta nakna bröst.
â Jag tycker mycket om kvinnorna. De utstrĂ„lar styrka och sjĂ€lvförtroende, sĂ€ger Ann.
Benny och Ann trÀffades i Stockholm 1988 och tvÄ Är senare bestÀmde de sig för att flytta till VÀstervik. BÄda hade vanliga jobb innan Benny blev konstnÀr pÄ heltid.
â Ann har hela tiden stöttat mig och hon Ă€r min bĂ€sta kritiker. Jag kan vara uppe i det blĂ„ medan hon har fötterna stadigt pĂ„ jorden.
à r 1999 hade Benny Ekman sin första separatutstÀllning. Alla 80 verk sÄlde slut under loppet av en dryg vecka.
â Det var nog lite av en chock för Benny som i första hand mĂ„lade för sin egen skull, sĂ€ger Ann.
Att stÀlla ut var ingen sjÀlvklarhet. Benny hade dock sedan 1996 varit med i Tjustbygdens konstgrupp och deltagit i nÄgra av föreningens utstÀllningar. NÀr Anns arbetskamrater fick se mÄlningarna manade de honom att stÀlla ut pÄ egen hand. Strax efterÄt gick Benny förbi Stadsbiblioteket i VÀstervik och dÀr stod utstÀllningshallen tom.
â Jag gick in och frĂ„gade. Det visade sig att det var ledigt nĂ„gra veckor framĂ„t. Det var dĂ€r och dĂ„ som min konstresa började pĂ„ allvar, sĂ€ger Benny.
Det ena ledde till det andra och konstnÀrligt arbete följde i VÀsterviks kommun, i Stockholm, pÄ Ishotellet i JukkasjÀrvi, i Kiruna och vidare ut i vÀrlden. Det har blivit cirka 60 separatutstÀllningar och mÄnga samlingsutstÀllningar. Benny har besökt Indien i olika konstprojekt fyra gÄnger.
â Indienresorna har gett mig vĂ€ldigt mycket inspiration och glĂ€dje. Det har varit inom en hjĂ€lporganisation och en stor drivkraft har varit att sporra barnens kreativitet och se hur deras by har utvecklats.
Till norra Sverige, JukkasjÀrvi och Kiruna har Benny rest tretton gÄnger. Han har inrett hotellrum i is och han har skulpterat i snö pÄ festival.
â Det började med att Ann och jag besökte trakten sommartid. Vi Ă„kte förbi Ishotellet och blev nyfikna. DĂ€r stod nĂ„gra isskulpturer och jag beundrade dem. Under tiden passade Ann pĂ„ att frĂ„ga vem det var som gjorde de dĂ€r grejerna.
Det visade sig att konstnÀrer kunde anmÀla sitt intresse och sedan valde Ishotellet ut vilka som skulle fÄ delta.
â Det var bara tvĂ„ veckor kvar innan anmĂ€lan skulle vara inne. Jag tyckte att det var en sĂ„n mĂ€rklig och hĂ€rlig vĂ€rld och skickade in mitt bidrag som blev antaget.
Benny hade ingen kunskap om snö eller is som konstmaterial.
â Jag hade ju bara klĂ€mt pĂ„ en snöboll innan. Men det gĂ„r att lĂ€ra sig tĂ€nkte jag.
En annan resa, 2012, gick till Greenwich Harbor art symposium i USA. Det var 18 konstnĂ€rer som var inbjudna för att skapa i metall. Bennys bidrag blev ett drygt tvĂ„ meter högt kvinnoansikte dĂ€r delarna fogades ihop med skruv och mutter. Han kallade verket för âShe's all screwed upâ.
Benny berÀttar att han i sitt utövande av konst arbetar fokuserat och ser inga hinder. Det Àr heller ingen brist pÄ uppslag. Blyertspennan gÄr i ett. I ett kartotek förvarar han sina tusentals skisser tÀtt sammanpackade sorterade efter plats eller idé.
â Visst jag tvivlar ibland, men konsten uppslukar mig sĂ„ totalt och jag kĂ€nner mig trygg och avspĂ€nd i det jag gör.