Johanna Sandwall arbetar som beredskapschef på Socialstyrelsen. Inte sällan ser vi henne stående bland Anders Tegnell och andra myndighetspersoner på de nationella corona-presskonferenserna.
Hon är född i Linköping, men flyttade till Västervik som treåring.
– Jag bodde där tills jag gick ut gymnasiet, berättar hon.
Efter studenten väntade studier vid Umeå universitet där hon tog en masterexamen i kemi.
Vill du berätta lite om din yrkesroll?
– Jag är krisberedskapschef på Socialstyrelsen. Jag ansvarar för myndighetens beredskapsverksamhet som innebär att kunna hantera krig, attentat eller andra kriser som pandemin och att samordna och stödja kommuner så att vi kan hantera en kris så bra som möjligt.
Hon har minst sagt haft fullt upp sedan i februari och någon åttatimmarsgräns per dag har inte varit en verklighet att hålla för Johanna Sandwall.
– Det har varit jättemycket nu sedan i februari, säger Johanna som behövt gå in och jobba skift och vid tillfällen jobbat näst intill dygnet runt. Övertid, kvällar och helger har varit en verklighet att förhålla sig till.
– Det var kaotiskt de första månaderna då vi behövde lägga i högsta växeln och bara köra, säger hon.
Hur kan en dag på jobbet se ut?
– Ingen dag är den andra dagen lik, säger hon och berättar att de behövt beställa forskning till operativt arbete, jobbat mycket med inriktning och planering tillsammans med andra myndigheter och kommuner, jobbat med beredskap med mera.
– Det kan röra sig om vitt skilda frågor som rör räddning i ojämn terräng, hur vi blir bättre på att hantera skadeplatser som är utanför storstaden, hur vi hanterar den nationella kapaciteten så bra som möjligt så att alla får en så jämlik vård och omsorg som möjligt. Vi planerar verksamhetens totalförsvar för att återuppta totalförsvarsförmågan, säger Johanna.
Hur hittar du balans mellan privatliv och arbete?
– Det är inte lätt men nu är det inte kris alltid som tur är, likväl om det är kris eller vardag så handlar det om att ha struktur på sitt arbete, att strukturera upp sin tid. Att inte ha dåligt samvete, säger Johanna och förklarar att det ibland krävs att hon plötsligt måste jobba på sin lediga tid men att hon då kan ta ut den ledigheten en annan gång.
– Ska man bli hållbar så har man inget val, då måste man vara stenhård och lyssna till sina egna signaler, säger hon.
Vad har varit den största utmaningen under pandemin?
– Det är väl att det är en så lång krishantering. Vi har jobbat enbart med detta sedan i februari. Krisen har olika faser och just nu vet vi inte, framtiden är fortfarande oviss och vi lär oss alla att jobba med omvärldsbevakning och hur vi kan göra en så bra bedömning utöver det, säger Johanna och tillägger att man just nu när det lugnat sig något måste man passa på att också få återhämtning.
Hur tror du situationen i Sverige kommer att se ut framöver, kan vi pusta ut inom en snar framtid?
– Nej jag tror inte att vi kan göra det snart, detta kommer finnas med oss ett bra tag framöver och vi kommer att behöva lära oss att leva med det här, det kommer att bli en del av vårt samhälle. För många äldre och riskgrupper kommer ett vaccin göra saken bättre men jag tror att det kommer bli på olika sätt. Det kommer inte att gå tillbaka och bli så som det var innan. Vi har lärt oss att jobba på distans, att stanna hemma när vi är sjuka och tvätta händerna för att minska smittspridningen över lag. Jag tror att det blir ett lite förändrat samhälle, säger Johanna.
Johanna säger att ett vaccin dock kommer att kunna minska samhällsspridningen och att man då kan börja ta i hand men att det kommer fortsätta vara viktigt att tänka på sin hygien vid möten med bland annat äldre. Många saknar idag den mänskliga fysiska kontakt vi varit vana vid.
– Det är jätteviktigt att man får till de här sätten att umgås på igen, säger hon.
Hur har det varit att stå i rampljuset så ofta?
– Det var nytt för mig och jag har nog inte landat i hur jag tycker om det, både på gott och ont. Jag vet att det är en viktig del i ledarskapet och rollen men det blev ju väldigt intensivt under våren. Jag har haft både glada och mindre glada följare. 99 procent av de jag möter är ändå positiva och peppande och det blir tydligt att det man gör är viktigt för många, säger Johanna och skyndar vidare till nästa möte.
