"Han hade ett rikt liv. Han har rest mycket, och gjort mycket", berättar Jenny Welinder.
– Bakom varje siffra finns en hel värld, människor och vänner med minnen och upplevelser. Jag tror att man blir bedövad av de siffrorna vi får varje dag, det blir så opersonligt. Det blir en distans som inte är hälsosam, säger Jenny Welinder.
Björn växte upp på ett litet lantbruk i Grunkabo utanför Virserum.
– Sedan stack han till sjöss när han blev 18, och det har jag alltid varit imponerad av. Hur kan det ha känts att stå där på kajen och gå på första båten? frågar sig Jenny.
Sjömanslivet var något som Björn Welinder ofta berättade om.
– Han var jättebra på att berätta om alla äventyr som han varit med om, och jag tror att han berättade mycket för eleverna, säger den tidigare kollegan Hasse Nyberg.
De var klassföreståndare för varsin klass i högstadiet och följdes åt genom läsåren. Många elever har hört av sig till familjen Welinder för att berätta vilken bra lärare han var och att det var tack vare Björn och hans stöd som de blev godkända.
– Han var lätt att ha att göra med, och han hade ett intresse för eleverna, säger Nyberg.
– Vi brukade ta med nya elever till skogs och bygga vindskydd för att de skulle lära känna varandra. En gång tog vi med eleverna till Rödmossa, till den gamla pestkyrkogården. Björn hade satt upp ljusslingor och satt sig bakom en sten och gömt sig och när eleverna kom gående spökade han för dem. Han var lite skådespelare sådär. Jag tog med en klass till Sjöruda och frågade Björn om han ställer upp och spelar lite teater. Det gjorde han såklart. Vi gick ner till sjön och så stod han där utklädd till Gustav Vasa och pratade om slutstriden av Dackefejden. Han var pigg på sånt, minns Nyberg.
Det var inte bara för eleverna som Björn spelade teater. Han var med i Virserums teaterförening Blanda och Ge.
– Han gillade att synas. Och han har visat vägar, just med litteratur, konst och musik. Kultur i allmänhet. Den biten har jag nog fått från honom, säger Jenny Welinder.
Ett favoritband var Rolling Stones. Fyra konserter har det blivit för Björn och Jenny.
– Han berättade gärna om första gången han kom i kontakt med rockmusik, när han var sjöman i USA och var inne på någon skum bar, skrattar Jenny.
Vännen Tord Bjurström träffade Björn första gången 1964.
– Vi låg i samma mäss, men det var inte mer än en månad. Sen försvann vi ifrån varandra. Några år senare kom jag in på sjöbefälsskolan i Härnösand, och första dagen i klassrummet kom det in en figur och presenterade sig som Björn Welinder. Han skulle vara vår klasslärare, så då återupptogs kontakten.
Både Björn och Tord flyttade vidare för studier och jobb.
– Han fick jobb i Finspång och började läsa till högre studier på kvällstid också. Det var nog ett antal år där när han sov väldigt lite, skrattar Tord Bjurström.
Avståndet till trots höll de kontakten livet ut.
– Han köpte en barack här i Särna på 70-talet, som blivit kvar efter att de byggde järnvägen på 1920-talet, så familjen var här mycket. Vi har nog plockat hjortron på de flesta myrar och fjäll här uppe. Det blir tomt när han inte kommer hit längre, säger Tord Bjurström.
Tord beskriver Björn som lugn, nyfiken, och lätt att ha att göra med.
– När vi var ute i skogen och plockade hjortron skulle han alltid högst upp, han var nyfiken på hur det var där uppe, berättar han.
På stubben på gården satt Björn Welinder ofta.
Björn, som fyllde 80 i somras, hamnade på sjukhus först efter att han ramlat.
– Det var då de konstaterade att han hade covid-19. Det var en onsdag, och sedan dog han på söndagen. På fars dag av alla dagar. När jag pratade med honom på lördagen var han ganska pigg och vid gott mod, så det kom verkligen som en chock, säger Jenny Welinder.
Hur han blev smittad är fortfarande oklart.
– Jag följde strikt restriktionerna för att kunna hjälpa mina föräldrar, och han isolerade sig och träffade ingen annan än hemtjänstpersonalen, säger Jenny, som själv smittades av covid-19 när hon hjälpte sin pappa handla.
– Vi pratade varje dag, och när jag tänker på det i efterhand förstår jag. Han förstod inte varför han var så trött, han somnade när han satte sig ner, berättar Jenny.
Jenny beskriver sitt egna sjukdomsförlopp som ett mixerbord.
– Ena dagen är det maxvolym på hosta, nästa dag är det feber, sen är det något annat. Hela den senaste månaden känns luddig. Det kommer nog ta ett bra tag innan jag är återställd, säger hon.
Björn Welinder hade får under många år. "Vi hjälptes åt. Jag kom över och hjälpte honom klippa fåren, och han hjälpte mig att så med sin såmaskin", säger den tidigare kollegan Hasse Nyberg.