Brandnävan är en märklig växt, tycker Carolina Jonsson. Inte bara i konstnären Sofia Sundbergs verk, utan väl så mycket ute i naturen. Carolina älskar ju allt som blommar.
För tio år sedan kom Carolina Jonsson, 37, till Virserums Konsthall på en praktikplats efter att hon utbildat sig till konstvetare.
– Sedan blev jag kvar, så något måste jag ha gjort rätt säger hon, med ett skratt. Jag fick jobb som utställningsproducent.
Hon har nära till skratt, den nya konsthallschefen. Nära till skratt, och många glada miner.
– Det är en enormt rolig arbetsplats, säger hon, man lär sig mycket nytt hela tiden, träffar nya konstnärer, ser ny konst och ingen dag är den andra lik.
Och med tiden har hon blivit rejält rotad i Virserum. Även om hon för all del bor en bit därifrån.
– Jag har ett hus i Krokshult, säger hon. Där bor jag och min katt som heter Silly. Och hon är faktiskt lite fånig, hon är en stadskatt som tycker det är lite läskigt att gå på gräs.
Där finns också en rejält tilltagen trädgård, som hon mer än gärna jobbar med.
– Jag älskar allt som blommar, säger hon, och jag gillar att jobba med händerna. Som till exempel att virka, eller tälja. Hemslöjden ligger mig varmt om hjärtat.
Och som den hands-on-människa hon är så ägnar hon en hel del tid åt sitt eget skapande. Som till exempel att odla sitt eget lin, att arbeta med.
– Det blir långa, fina fibrer att jobba med, tycker hon. Så det är jätteroligt.
Carolina Jonsson, ny chef på Virserums konsthall lyfter på masken och berättar om sig själv och nya jobbet i en öppenhjärtig intervju.
Sedan några veckor har hon tagit steget uppför karriärtrappan och när den förre konsthallschefen Andreas Brändström oväntat slutade för att börja nytt drömjobb i Berlin tog hon över stafettpinnen och blev tillförordnad chef.
– Sedan hörde styrelsen av sig och frågade om jag ville ta över och bli ordinarie, berättar Carolina Jonsson och jag sa ja till det.
Men allt gick väldigt snabbt, så även om det är några veckor sedan, så har hon inte riktigt hunnit landa i chefskapet ännu.
– Men det är klart att det blir skillnad, säger hon. Tidigare jobbade jag som utställningsproducent, och hade fullt fokus på utställningarna. Nu blir det så mycket mer att ha koll på. Med caféet, byggnaderna, personalen och allt annat som hamnar på chefens bord. Jag får se mer till helheten nu.
Du är inte rädd för att det konstnärliga ska drunkna i allt det praktiska?
– Nej det tror jag inte, säger Carolina Jonsson. Visst tar det mycket tid att vara chef, men som utställningsproducent blir man lätt lite insnöad på det. Nu blir det mer ett helhetsgrepp – vi är en så liten arbetsplats att alla gör allting. Från att hänga konst till att klippa gräs. Dessutom kommer jag att ha kvar en del arbete som utställningsproducent också. Men visst skulle vi behöva vara några fler. Vi är fyra som jobbar här i dag, och vi skulle behöva två till som kan jobba med utställningarna. Vi får se hur det blir framöver.
En av de första uppgifterna för den nya konsthallschefen blir att skapa en ny organisation.
– Vi får se vad som blir annorlunda, säger hon. Det här blir något av en omstart, med tanke på att vi haft ett publiktapp på grund av pandemin.
Vad ser du för utmaningar framöver?
– En utmaning blir att byta tak på konsthallen. Kanalplasten vi har i dag har gjort sitt och måste bytas, säger Carolina Jonsson. Men vi har inte klart vad det ska bli i stället.
Det är en känslig fråga. Det jättestora, genomskinliga taket har kommit att bli något av en signatur för konsthallen.
Bilden är obegriplig för det nakna ögat, men genom kameran kan man se en gatuscen, berättar Carolina Jonsson.
Rent konstnärligt ser hon också en utmaning i att utställningarna måste vara riktigt, riktigt bra.
– Ska vi på landsbygden nå ut med vårt måste det vara bra, säger hon. Vi är lite marginaliserade här ute på landet när makten finns i storstäderna. Men jag tycker det är viktigt att vi finns här i Virserum.
Men även om det kan bli förändringar, tänker hon ändå hålla fast vid konsthallens stora traditioner, de återkommande stora trä- och textilutställningarna.
– Skogen är ju en brinnande fråga, säger Carolina, och tänker inte så mycket på det rent bokstavliga, utan mer på skogens betydelse för mänskligheten. Vad ska vi ha den till, ska den sparas för naturens och koldioxidens skull eller ska den användas för nya produkter.
– Dessutom älskar jag textilkonst, fortsätter hon, det är min favorit och jag tycker det är enormt spännande.
Ett bra konstverk ska väcka tankar, känslor och reaktioner, tycker nya konsthallschefen Carolina Jonsson
Hur tycker du att ett bra konstverk ska vara?
– Ett riktigt bra konstverk ska väcka nya tankar hos betraktaren, skapa känslor och tankar, och reaktioner, säger Carolina Jonsson. Konsten är ett språk, ett sätt att kommunicera.