Christina Sandström var fyra år när hon sa att hon ville bestiga Mount Everest och åka pulka utför.
Christina har alltid älskat berg men att hon skulle bosätta sig i Nepal och själv guida människor på långa vandringar och utmanande klätterexpeditioner, det hade hon aldrig kunnat drömma om.
– När jag var fyra år sa jag att jag ville bestiga Mount Everest och åka pulka utför. Nästan tjugofem år senare, 2007, bokade jag min efterlängtade vandring till Mount Everest Base Camp och passade även på att bestiga en av de närliggande topparna, Island Peak 6 189 meter över havet, säger hon.
Efter två veckors storslagen vandring i Nepal mötte Christina expeditionsledaren Saran för första gången, ett möte som kom att betyda mycket för dem båda.
Saran är född vid foten av världens tredje högsta berg Kanchenjunga, som ligger på gränsen mellan Indien och Nepal. Han har drivit företaget Hi On Life Adventures sedan 2004 och leder själv många av vandringarna och expeditionerna som hans företag anordnar.
– Saran mötte upp oss i ett tehus på väg ut till baslägret. När han kom in i lokalen var det kärlek vid första ögonkastet, berättar Christina.
Saran och Christina besteg därefter toppen Island Peak tillsammans.
– Det gick jättebra och sedan dess har vi varit ett team. Vi gifte oss efter fyra år, 2011.
Christina har därefter pendlat mellan Sverige och Nepal. I Sverige har hon arbetat på fjällstationer i bland annat Jämtland och i Nepal har hon lett vandringar och klätterexpeditioner.
– Man kan inte åka till Nepal utan att bli helt hänförd av allt det vackra. Naturen är storslagen men något som berör besökarna minst lika mycket är de vänliga och generösa, alltid leende, bergsfolken.
Christina Sandström med maken Saran Subba på toppen av Lobuche Peak 6 119 meter över havet.
Nepal är ett av världens fattigaste länder. På de populära vandringslederna ser man sällan fattigdomen, men när man kommer bort från turiststråken är det svårt att missa förklarar hon. Efter expeditionen till Island Peak hade hon ytterligare en månad i Nepal.
– Då följde jag med Saran på ännu en vandring, strax söder om Everestregionen. Där såg jag tydligt fattigdomen i landet. Husen var små och enkla, många med trampat jordgolv. Man lagade mat över öppen eld och familjen delade på en säng, säger hon.
Hon berättar vidare att barnen gick i fyndigt lagade kläder och trasiga skor om de ens hade några skor. Detta i ett kargt klimat på flera tusen meters höjd. Det var när hon lyfte sin blick och mötte deras som något hände.
– Plötsligt kände jag att så lycklig vill jag också vara! Några mer genuint glada, tacksamma och generösa människor får man leta efter. De har så lite men ger så mycket. Om de bara har en höna kvar och det kommer en grupp hungriga turister så kommer de att slakta den hönan så att turisterna får mat och de gör det alltid med ett äkta leende på läpparna. Deras värme berörde mig från första stund.
Varför tror du att de är så lyckliga?
– De har varken visakorträkningar eller amorteringar att oroa sig över och de behöver inte ha dåligt samvete för att de inte hinner med segelbåten, sommarstället eller att spendera tid med barnen. De har dessutom förstått att ensam inte är stark, där hjälps man åt. Om monsunen sveper bort grannens hus så hjälper alla till att bygga upp det igen. Där är man tacksam över det lilla, att hönsen värper ägg och att jaken ger mjölk.
Christina Sandström i staden Katmandu i Nepal.
Christina reste hem till Sverige efter sin expedition och startade upp företaget Hi On Life Adventures för den svenska marknaden och i dryga 13 år pendlade hon mellan Sverige och Nepal, Bhutan och Indien där de anordnade resor. Men 2019 valde hon att lämna familjeföretaget och flytta hem till Sverige på heltid.
– Vi pratade jämt jobb och vår dotter ville börja på ett musikgymnasium i Linköping. Vi hade köpt ett hus i Överum 2017 och 2019 blev det vårt permanenta hem. Här trivs vi bra.
Varför blev det Överum?
– Jag satt i Nepal och letade hus i Linköpingstrakten. Plötsligt dök den lilla röda stugan upp på Hemnet och jag blev helt förälskad i den.
Christina fick jobb i Åtvidaberg och i samma veva släppte hon sitt engagemang i företaget Hi On Life.
– Jag älskade mitt jobb i Himalaya. Det var en lyx att få guida och leda expeditioner, men allt har sin tid. Det känns helt rätt att bo i Överum nu. Jag har hittat min plats på jorden här på vår lilla Bullerbygata.
Även Saran och dottern Mahima stortrivs i Överum. Mahima går som planerat på musiklinjen i Linköping och Saran pendlar säsongsvis till Himalaya.
Christina och maken har fått vänja sig vid att inte ses så ofta.
– Vi sågs 40 dagar i somras, ett par dagar i höstas och nu i våras. Vi är vana, men det är klart att man längtar efter en vardag då vi kan bo tillsammans på heltid som ”vanligt folk” säger Christina och skrattar.