Tre generationer, mamma Bianca med dottern Leia och mormor Annika är själva uppvuxna i generationsboende. Nu för de traditionen vidare. "Jag tyckte det var fantastiskt att bo nära mormor och morfar", säger Bianca.
Deras släkt har bott i generationsboende i flera generationer. Nu låter mor och dotter traditionen leva vidare till ettåriga Leia.
– Det gör mig glad att tänka på att Leia också får ha det så, säger Bianca Gustavsson, när vi slagit oss ner kring köksbordet inne i stora huset.
Det bjuds på kaffe och nybakad sockerkaka med äpple i, gjord på frukt från gården, får jag berättat för mig.
De har nätt och jämnt hunnit göra sig hemmastadda. Bianca Gustavsson, 25 år, och hennes fem år äldre sambo Joakim Hult tog över gården efter Per Rosander så sent som i juli.
– Vår tanke först var att hyra huset, vi vågade knappt fråga om vi fick köpa det, eftersom det är en släktgård sedan många år och generationer tillbaka, berättar Bianca.
– Nu känner vi att det är en stor ära, att vi fått köpa ett sådant här ställe. Vi är så tacksamma, tillägger hon och blir märkbart berörd bara av tanken på att få förvalta gården tillsammans med Joakim.
Joakim Hult har alltid haft det som en dröm att äga skog, jaktintresserad som han är. Med köpet av gården i Venskögle följde en markkarta från 1949, som han gärna bläddrar i.
Bianca är uppvuxen på en gård och Joakim jagar. Det är "hans liv", som han uttrycker det, så han har alltid velat ha en gård och alltid haft drömmen att äga skog.
På gården finns en "undantagsstuga", där Annika Olausson direkt började drömma om att hon och maken Åke Gustavsson skulle få flytta in.
– Jag är född i Hultarp, ett stenkast här ifrån, berättar Annika.
– Där växte jag upp, i ett generationsboende med min farmor och farfar, innan jag för 30 år sedan flyttade till Holm, där jag och Åke också hade ett generationsboende tillsammans med min mamma och pappa. Men nu är de borta båda två, så det fanns inte längre något som band mig till Holm, utan det känns helt underbart att få flytta hit – till "rätt sida byn igen". Det känns som jag kommit hem, säger hon och skrattar.
För traditionen vidare. Släkten har bott i generationsboende i generationer. Nu hyr Åke Gustavsson och Annika Olausson ett hus på gården hos dottern Bianca Gustavsson och hennes sambo Joakim Hult, med dottern Leia på armen, sedan de köpt sitt drömboende i Venskögle.
Bianca fyller i där mamma Annika slutar:
– Jag tycker det var jättebra, helt fantastiskt att växa upp så med mormor och morfar så nära. Jag var nog egentligen mer hos dem än hemma när mamma och pappa jobbade. Och jag minns att jag alltid kollade med mormor vad de skulle ha för mat, ofta valde jag dem...
Planerma för det 140 kvadratmeter stora boningshuset är många. "Vi är en stor ära att vi fått köpa ett sådant här ställe. Vi är så tacksamma", säger Joakim Hult och Bianca Gustavsson, med ettåriga dottern Leia.
Så det var inte konstigt att traditionen fördes vidare i Venskögle, när möjligheten gavs i form av ett litet rött hus med vita knutar, som är tänkt att byggas ut.
– När jaktsäsongen är över, säger Joakim och ler mot Annika, som drömmer om stora fönster från golv till tak, som vetter ut mot slätterna, för hon älskar utsikten.
Både Bianca och Joakim är måna om att bevara det gamla i sitt hus, som ska renoveras med största försiktighet.
– Man känner mer för huset, till och med för träd, buskar och blommor när man vet den mångåriga historien.
Bianca Gustavsson och Joakim Hult köpte gården i Venskögle av Per Rosander. Nu har de skapat ett generationsboende, med föräldrarna/svärföräldrarna Annika Olausson och Åke Gustavsson i det lilla röda huset på tomten.
Hur ser era planer ut för det stora huset?
– Vi har hur mycket planer som helst, det är bara vilken årsplan vi ska lägga det på, säger Joakim som är snickare på brorsans firma Enebäcks bygg i Korsberga. I sommar har vi målat snickarglädjen och jag har byggt en hundgård till Cliff och Jolle. Vi tänker oss att bygga en stor takkupa med stora fönster på framsidan, som ska ge ett första intryck när man kommer upp för grusvägen. Annars är det det vanliga, byte av fönster, kök, badrum. Och avlopp, det är prio ett.
– Så vill vi ju gärna få ner en väg till sjön, så vi kan ha något fint där. Men det är naturvårdsområde, med en fin ekbacke, så det måste också göras med vördnad. Ibland önskar man att dygnet hade 48 timmar, tillägger Bianca.
Annika Olausson började direkt drömma om att få flytta in i det lilla huset på gården, för att få nära till familjen, inte minst barnbarnet Leia. "Jag är uppvuxen i Hultarp, så det var som att komma hem, när jag flyttade hit", säger Annika.