Symöten. Fortfarande kallar de det för symöten, men så mycket producerat blir det inte längre när Anette Wetterström, Marita Turhede, Ea Karlsson, Lena Kidsten och Kicki Pettersson träffas varannan tisdag.

– Det är om något ska lagas, annars är det bara Kicki som fortfarande hänger i. Fast ibland säger hon ”nu har jag gjort mina fem stygn”, och så är det bra med det, säger Lena Kidsten och skrattar.

Skratten duggar tätt i det här gänget, där de känner varandra utan och innan. Fattas bara annat. Med Åvägen i Vimmerby som gemensam bas började Anette och Marita med symöten när de var 13 respektive 12 år gamla. Kanske inspirerade av mammagenerationen som träffades över en gofika och handarbete.

– Vi tyckte nog det var en kul grej, och jag minns att något av det första jag åstadkom var ett par virkade babybyxor i rosa. Jag använde dem aldrig, säger Marita.

Det var 48 år sedan de drog igång och snart kom Lena Kidsten med i gänget, sedan Ea Karlsson. Nykomlingen är Kicki Pettersson, som ”bara” varit med i 42 år. Nu har alla fyllt 60. Andra, i olika konstellationer, har varit med genom decennierna.

Tisdagskvällarna är inget de rubbar på i första taget.

– De är nästintill heliga, det ska mycket till för att man inte ska vara med. Man längtar efter symötena, säger Kicki.

Förr träffades de varje vecka. Nu tycker de att var fjortonde dag är precis lagom och de följer samma turordning för värdskapet som de gjort ända från början.

– Bra, risken finns ju annars att vi glömmer vems tur det är när vi blir äldre, men det sägs ju att man kommer ihåg det som sitter i sedan barndomen, och turordningen kommer från hur vi bodde på Åvägen, säger Lena.

Det fanns en period när alla stickade. Broderade alster har blivit mer eller mindre färdiga. Nålsögon blivit alltmer svårpasserade. Nu är det pratet – och fikat – som är det väsentliga. Mobilerna får ligga.

Många gemensamma minnen blir det förstås när man upplevt tonåren, kärleken, småbarnsår, ungar som flyger ut, barnbarn, nya jobb, flytt, separationer…

– Vi pratar om allt, vi har ju gått igenom livets faser, med allt vad det betyder, säger Anette Wetterström, som är kvällens värd och den som håller ordning på kassan.

Gänget sparar nämligen en slant till julklappar och sedan 2010 lite extra till gemensamma resor, som blivit efterlängtad guldkant. De har åkt till Rom, Barcelona, Köpenhamn, Polen, Tallinn, Stockholm, Göteborg, Lissabon, Rostock. Har kul. Får nya minnen att dela.

– Och vi känner varandra så väl så vi behöver bara boka två rum. Ett rum för de som snarkar och ett för de som inte snarkar, säger Lena.

Något utrymme för att briljera vid spisen ger man inte varandra. Det som bjuds är macka och kaffe och något sött efteråt.

– Och mackan får man fixa själv, vi ställer bara fram bröd och pålägg. Det är inte meningen att vi ska bräcka varandra eller krångla till det, då hade vi aldrig orkat hålla på.

”Hålla på” tänker de fortsätta med. När de blir pensionärer kan de träffas dagtid.

– Om några av oss flyttar får det bli riksfärdtjänst…

Idag är symötena den sammanhållande länken. Timmarna tillsammans gör gott. Symöten är det nog inte många som håller på med längre, men kanske kan de få en comeback. För behovet finns, tror symötesgänget.

– Jag tror att många skulle må bra av att träffas på det här naturliga och okomplicerade sättet. Kanske kan vi inspirera andra, säger Ea Karlsson.