Bilden är tagen något år efter separationen. Mattias, Sofia och barnen åkte tillsammans till Västsverige för att fira barnens farföräldrars guldbröllop.
Mattias och Sofia träffades 2003 på Stockholms musikkonservatorium där de studerade musik.
– Det var stark kärlek. Första gången jag träffade honom sa jag till min kompis: "Jag tror att jag har träffat pappan till mina framtida barn", säger Sofia.
De hann vara tillsammans i sju år innan första dottern kom 2010. 2013 fick de sin andra dotter. Sex år förflöt. 2019 började de känna att småbarnsåren tog ut sin rätt. De hade inte mycket tid över för att vårda relationen och började känna sig färdiga med kärleksrelationen.
– Det hade vi inte räknat med men kände att vi kanske kunde få det igen, om vi levde ihop med någon annan, säger Sofia.
Tankarna fick långsamt gro och de valde att inte göra något förhastat.
– Det tog cirka ett och ett halvt år innan vi separerade, säger Sofia.
Döttrarna var då åtta och fem år.
Hur berättade ni för barnen?
– Lite successivt för att få det att landa. Vår inställning har varit att det ska vara en så mjuk landning som möjligt, säger hon.
Hur tog de det?
– Lite upp och ner, det har varit en process som fortgår. Den yngsta kan sakna familjelivet men de tog det relativt bra.
Mattias tror att det är av stor vikt att båda är överens om att en separation är lösningen.
– Även om man är överens om det, är det ett stort och jobbigt steg att starta separationen, säger han.
En viktig del som han minns, var när de konstaterade att de inte kommer att försvinna eller aldrig mer ses.
– Vi kommer fortfarande vara föräldrar till barnen, kunna ses och göra saker tillsammans och samarbeta kring allt som har med barnen att göra. Att tänka på det gjorde det lite lättare att ta steget, säger Mattias.
"Det var otroligt mycket sorg när man insåg att det är det här man kommer att landa i. Man hade ju önskat att få ha den där kärnfamiljen och låta barnen växa upp med båda hela tiden. Det var inte tanken att det skulle bli så här", säger Sofia Kantola.
Separationen har varit förankrad i ömsesidig respekt hela tiden.
– Det har aldrig varit någon osämja. Det kommer alltid uppstå situationer när man inte är helt överens, särskilt när nya partners kommer in i bilden, det är komplicerat. Det viktiga är att se till barnens bästa och ha respekt för varandras känslo- och yrkesliv, säger hon.
Hon berättar att det vid några enstaka gånger har blivit något bråk men oftast har det varit sansat och med bra resonemang.
– Vi båda inser att vi inte kommer så långt på att bråka, säger Sofia.
I dag har både träffat nya partners.
– Jag har träffat en man som jag varit tillsammans med i snart två år. Jag har varit jätteförsiktig och långsam i det också, har velat ge det jättemycket tid innan jag kände mig säker på att det här var någonting vi skulle satsa på, säger hon.
Det är långt ifrån alla skilsmässor och separationer som förflyter inom rimliga gränser för ett harmoniskt välmående. Att Sofias och Mattias separation hanterats på ett vuxet sätt tror Sofia dels beror på att de har samma syn på att barnen är prioritet, att de inte bråkar utan resonerar och att de inte har så mycket stolthet.
– Man kan inte bli förnärmad över saker utan behöver ha förståelse för varandras liv. Jag föreställer mig att det är svårare om man sårat varandra, säger hon.
Precis som Sofia trycker Mattias på vikten av kommunikation.
– Att hålla god ton, informera om vad som händer, och vara väldigt tydlig. För mig har det handlat mycket om att undvika diskussion så mycket det bara går. Så fort man ska diskutera något blandas gammalt groll in och det blir sällan bra, säger han.