Saga Jensen, hennes bror William, mamma Mia och pappa Tom har haft en tuff tid men tror Sagas sjukdom har svetsat dem samman Ànnu mer.
â Jag har alltid velat ha en hund och nĂ€r jag blev sjuk lovade pappa mig att om jag klarar det hĂ€r skulle jag fĂ„ en, sĂ€ger Saga Jensen.
Hon sitter tillsammans med sina förÀldrar Tom och Mia Jensen och ser tillbaka pÄ hur livet har varit de tvÄ senaste Ären. PÄ golvet nedanför sitter hunden Lillen med en röd och en grön tofs pÄ huvudet.
Saga var tio Är gammal nÀr hon i augusti 2018 fick diagnosen neuroblastom, en cancersjukdom som frÀmst drabbar smÄ barn. I de fall sjukdomen drabbar Àldre barn Àr den mer allvarlig och fyra av tio dör.
â Vi började söka till vĂ„rdcentralen i mars 2018, för hon hade ont runt ryggen och i bröstkorgen. Men de trodde det var vĂ€xtvĂ€rk. Sedan började Saga klaga pĂ„ mycket huvudvĂ€rk och att hon ibland sĂ„g dimmigt, sĂ€ger Mia.
Saga berĂ€ttar att hon kunde fĂ„ synbortfall flera gĂ„nger per dag. Det blev mĂ„nga resor frĂ„n hemmet, strax utanför Ăstra Husby, till Vrinnevisjukhuset i Norrköping utan att lĂ€karna hittade vad symptomen berodde pĂ„. NĂ€r det en kvĂ€ll blev svart för ögonen pĂ„ Saga Ă„kte Mia in till barnakuten i Norrköping.
Hon vÀgrade Äka dÀrifrÄn. Trycket mÀttes bakom ögat och det konstaterades att det var sÄ högt att Saga nÀr som helst kunde förlora synen. En röntgen gjordes och familjen blev kallade till BarndagvÄrden onkologi pÄ Universitetssjukhuset i Linköping.
Saga vilar efter stamcellstransplantationen pÄ Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
â Det kom in sex lĂ€kare och tvĂ„ sköterskor i rummet. De satte sig lugnt och stilla ner. De frĂ„gade vad vi visste och sedan tittade de pĂ„ varandra, ungefĂ€r som "vem som ska börja berĂ€tta", sĂ€ger Tom.
Saga hade en fem gÄnger fem centimeter stor tumör i huvudet. Cancern hade ocksÄ angripit en ryggkota, som i stort sett var upplöst. LÀkarna hittade dessutom en tumör pÄ binjuren och skelettet i benen var vitprickigt av cancer.
Hur kÀndes det för dig, Saga, nÀr du fick diagnosen?
â Jag vet inte varför, men jag var faktiskt vĂ€ldigt lugn. Det enda jag sa nĂ€r vi fick diagnosen var "jaha, det var det hĂ€r det var."
Tom berÀttar att han satt med en kopp te pÄ sjukhuset under eftermiddagen och natten. Han grÀt och pratade med sköterskorna för att försöka fÄ grepp om situationen.
â Sedan pĂ„ morgonen var det bara, okej, vad Ă€r planen för att Saga ska bli frisk? Nu kör vi, sĂ€ger Tom.
Saga Àr glad att hon inte blev retad av nÄgon i skolan för att hon inte hade nÄgot hÄr.
För Mia blev reaktionen, efter att den först chocken lagt sig, att hon tryckte ner sina kÀnslor och i stÀllet började lÀsa pÄ om sjukdomen och behandlingar. Lillebror William blev rÀdd och slöt sig inom sig sjÀlv.
â Vi gjorde vĂ„rt bĂ€sta för att inte glömma bort William, men med allt fokus pĂ„ Saga var det oundvikligt att han kom i klĂ€m och det Ă€r tungt att tĂ€nka pĂ„.
En stor anledning till att William i dag mÄr bra och Àr glad över att gÄ till skolan Àr engagemanget frÄn syskonstödjaren pÄ Universitetssjukhuset, far- och morförÀldrar, annan slÀkt och fritidspersonalen pÄ Vikbolandsskolan, dÀr de förstod hur allvarlig situationen var.
Hunden Lillen sover oftast i Sagas sÀng om nÀtterna. En fin liten vÀn i ÄterhÀmtningsprocessen.
Behandlingen började med att tumören i huvudet, och sÄ mycket som möjligt av cancern i ryggraden, opererades bort. DÀrefter följde ett Är av cellgiftbehandlingar, stamcellstransplantation och en operation för att avlÀgsna tumören pÄ binjuren.
Under cellgiftbehandlingen drabbades Saga av flera infektioner och fick behandlas med antibiotika pÄ sjukhus. Det ledde till att hon bara gick i skolan totalt fyra mÄnader under Ärskurs fyra och fem.
â Hon har Ă€ndĂ„ klarat skolan och hennes lĂ€rare Johan Lundvall har varit helt underbar. Han lĂ€ste materialet vi gav honom frĂ„n sjukhuset, kontaktade sjukhusskolan och gjorde upp en plan för Saga.
Familjen Jensen kÀnner inte bara stor tacksamhet till slÀkt och nÀra vÀnner som stÀllt upp, utan Àven till lokalsamhÀllet och kyrkan som stöttat pÄ olika sÀtt. HjÀlpen har bestÄtt i allt frÄn matlÄdor och stÀdning till sympati och ekonomisk hjÀlp för att inte behöva jobba under behandlingen.
â Sedan i mars i Ă„r Ă€r Saga cancerfri, men vi vet att det hĂ€r Ă€r en cancertyp som det tyvĂ€rr Ă€r ganska hög Ă„terfallsrisk i. Det som Ă€r positivt Ă€r att det forskas mycket pĂ„ neuroblastom nu och forskningen gĂ„r snabbt framĂ„t, berĂ€ttar Mia.
Att Àgna tid i stallet med hÀstarna Àr nÄgot som hÄllit familjen uppe och som Àr bra för ÄterhÀmtning.
Ăven om det kommer ta tid innan Saga Ă€r helt Ă„terstĂ€lld mĂ„r hon i dag bra. Hon Ă€ter en medicin för att motverka Ă„terfall, men Ă€r tillbaka nĂ€stan pĂ„ heltid i skolan och Ă€gnar mĂ„nga timmar om dagen i stallet och pĂ„ hĂ€stryggen.
Vad drömmer du om att göra nÀr du blir stor?
â Jag skulle gĂ€rna bli veterinĂ€r och jobba med djur. En annan dröm Ă€r att bli proffshopp-ryttare och rida SM, VM och andra mĂ€sterskap.