På lördag kommer tusentals svenskar att ge sig ut i sina trädgårdar, beväpnade med allehanda tillhyggen för att jaga mördarsniglar. Eller spansk skogssnigel som den egentligen heter.
Men hos Bert Åberg i Mossebo, Pelarne behövs inga speciella Facebookevenemang. I hans trädgård har mördarsniglarna otur varje dag. Eller rättare sagt kväll. På dagtid är det inte mycket lönt att leta. Än så länge är sniglarna pyttesmå, bara ett par centimeter och inte lätta att hitta.
– Jag brukar gå ut vid tiotiden på kvällarna, säger han. Jag har med mig en rejäl ficklampa och en vass spade.
Det är en väl beprövad utrustning. Förra året hittade han 13 000 bruna mördarsniglar. Och så här långt i år har det blivit 500. Vid samma tid förra året var han uppe i 1 125. Ja, han har lite bokföring också.
Men om det är den envisa utnötningsmetoden som ger resultat, eller om det helt enkelt är så att sniglarna är sena i år på grund av den kalla våren, vågar han sig inte på att gissa.
Den spanska skogssnigeln invaderade Pelarne för några år sedan, och spred sig till Mossebo med tiden.
– Vi upptäckte plötsligt att våra tagetes försvann, berättar Bert Åberg, Det var för tre fyra år sedan. Jag kan inte förstå varför de gillar just tagetes, som luktar så illa. (Det finns människor som gillar surströmming också. reds. anm.)
Bert Åberg har också märkt att sniglarna blivit mörkare och han misstänker att de korsat sig med den vanliga svenska.
– Det är lurigt, det är svårt att se skillnad.
