Agneta Goth har tagit plats på gräsmattan vid Galleri Kopparslagaren med solen i ansiktet och stickorna i händerna. Omgärdad av vänner som likt henne stickar babypaket till nyblivna mammor i utsatta länder.
– Vi har så trevligt så, inflikar någon medan stickorna går.
Eller virknålen. Birgitta Söderström väljer att virka babyfiltar. Stora, värmande filtar att svepa om de nyfödda barnen.
– Jag brukar tänka, att den här kommer värma de "små tassarna", säger hon och ler.
Den sociala kontakten med andra är inte att förringa, den är oerhört viktig. Inte minst nu så här i coronatider, när schemat till stora delar gapar tomt till följd av att många andra aktiviteter ställts in. Det här gänget har valt att flytta utomhus, så man ändå kan träffas.
Men, den största glädjen ligger ändå i att känna att man gör något gott för behövande.
– Jag har inte varit med så många år, men jag har alltid känt att man gör en god gärning, säger Liliane Helgesson-Kreutz.
Lena Ewenson, ordförande i Galleri Kopparslagaren, tittar ut en stund. Hon är glad över aktiviteten i trädgården.
– Det är kul att ha dem här, det visar att folk kan komma hit och sätta sig för att ta vara på den här oasen, säger hon.
Nyligen paketerades 120 nya paket för sändning till Holsbybrunn och biståndsorganisationen Human Bridge.
– Varje paket består av en filt, byxa, kofta, mössa och sockor som vi stickar, kompletterat med en skjorta, blöjor, handduk, tvättlappar, tvål och ett gosedjur som vi antingen köper eller får skänkt till oss, berättar Doris Lennartsson.
– Vill någon skänka garn, för den goda sakens skulle, tar vi gärna emot det också, tillägger Birgitta Söderström.
Det går ju åt en del. Uppemot 150 paket per år hinner man tillverka och skicka iväg.
– Minst tio år har vi hållit på. Sonja Karlsson initierade den här gruppen, som är en av två i Hultsfred, tillägger Inger Bernsholt, som gick med när hon sökte något att fördriva tiden med som nybliven pensionär.
Det har blivit hög tid att plocka fram fikat för en efterlängtad paus i aktiviteten.
– Jag älskar kaffestunden, säger Agneta Goth. Jag sitter mycket ensam annars. Kaffet smakar ju så mycket godare när man får dricka det tillsammans med någon.
Annika Ekholm Fröding är chef för sjukvårds- och biståndsmaterialet på Human Bridge. Hon vet vilket värde det ligger i babypaketen.
– Jag har sett själv vid mina resor till andra länder hur mammorna gråter av lycka. Många tror det är matpaket och överväldigas när de ser att det är saker till det nyfödda barnet.
Maria Örn, kommunikatör på Human Bridge, berättar om en annan viktig aspekt i sammanhanget. Kvinnorna lockas så att säga till kvinnokliniker med hjälp av babypaketen.
– I ett land som Kongo föder många kvinnor sina barn i hemmen, ensamma, långt från medicinsk hjälp och med stor risk för att mamman eller barnet inte överlever. Om kvinnan istället tar sig till en av distriktets bykliniker i god tid före förlossningen kan hon få den hjälp som både hon och barnet behöver.
Paketen ger också andra ringar på vattnet, genom att afrikanska kvinnor numera tillverkar egna babypaket.
– De har lärt sig sticka och tillverkar tvålar på egen hand och även korgar som de lägger allt i, berättar Annika Ekholm Fröding. På så sätt får de sysselsättning och ännu fler nyblivna mammor kan få hjälp.