När vi kommer hem till Gabriella Kärnekull Wolfe i Hjorted springer en vitlockig bichon havanais fram och välkomnar oss med glada skall. Tillsammans slår vi oss ner i trädgården, i skuggan av grenarna från ett körsbärsträd. Solen står högt på himlen och från den kulle på vilken gårdstomten är belägen ser man ut över den glittrande insjön Hjorten. Vi befinner oss i en sommaridyll, som andas lugn och lycka. Det ämne samtalet så småningom styr in oss på, skiljer sig drastiskt från de varma känslor omgivningen bjuder in till.

Gabriella är tjugotvå år gammal, och har upplevt saker som ingen människa ska behöva uppleva. Som tonåring drogs hon successivt in i en mörk värld. En värld där sexuella handlingar mot ersättning blev hennes vardag. Gabriella mådde väldigt dåligt under den här perioden i hennes liv, men idag ser saker och ting annorlunda ut.

Hösten 2017 höjdes enade röster i #Metoo på sociala såväl som traditionella medier. I samband med att fler och fler uppmärksammade sexuella övergrepp de varit med om, kom idén till Gabriella och en av hennes vänner. De skulle starta ett upprop för alla de som hade erfarenhet av prostitution, som de själva hade. Namnet blev #Intedinhora. Vännerna spred ett Instagramkonto med samma namn och fick in berättelser från andra med liknande vittnesmål. Om hur vardagen ser ut för en prostituerad kvinna, om övergreppen, om misshandeln. Efter två veckor hade uppropet skrivits under av de personer som nu var en hel gemenskap. Uppropet Inte din hora publicerades i Dagens Nyheter, och fick gehör. Ett gehör som enligt Gabriella vuxit med tiden.

– Efteråt tänkte vi, "vi kan inte bara lägga ner det här nu", berättar Gabriella.

Sagt och gjort, uppropet övergick i en organisation. Idag är Inte din hora ett ideellt nätverk med en styrelse och medlemmar som föreläser och bildar opinion.

– Vi blev en motpol mot sidan som vill legalisera sexköp, säger Gabriella.

Inte din hora är öppen för kvinnor och transpersoner med erfarenhet av att sälja sex. Organisationens medlemmar kommer från hela Sverige. Många är från Skånetrakterna, Umeå, Stockholm och Göteborg, men de har också medlemmar från småstäder. Idén om att prostitution inte skulle förekomma på mindre orter som Västervik dementerar hon snabbt. Tvärtom söker sig många inom människohandel till mindre städer då där finns färre resurser och därmed mindre risk för att åka fast, menar Gabriella. När det gäller de som köper sex kan det vara vem som helst.
– Det kan vara lärare, fotbollstränare eller dina kollegor, säger Gabriella.

Att arbeta med något så tungt som hon har egen erfarenhet av är ett dubbelsidigt mynt för Gabriella:

– Det är jobbigt, det väcker minnen. Det känns som att jag måste försvara den lilla Gabriella och det hon var med om.

Samtidigt är det här något Gabriella brinner för:

– Det är det viktigaste och mest meningsfulla jag gjort. Jag kan inte se en framtid där jag inte jobbar med det. Det har också blivit ett sätt för mig att komma tillbaka till samhället. Mina allra närmsta vänner kommer från Inte din hora, berättar hon.

Gabriella tror att det som driver många till prostitution är fattigdom och sexuella övergrepp. Hon pratar om könsmaktsordningen, det strukturella förtrycket mot kvinnor och att det finns en efterfrågan på kvinnors och flickors kroppar.

– Hamnar man i en situation präglad av exempelvis fattigdom, övergrepp eller missbruk där prostitution kan ses som en lösning, har många med sig i bakhuvudet att "jag kan få ut något av min kropp, jag kan tjäna pengar på den" eller "varför skulle jag inte sälja sex, när jag ändå kommer bli utsatt för övergrepp?", menar Gabriella.

Vägarna in i prostitutionen är många, och ofta till synes oskyldiga. Förfrågningar på sociala medier eller påtryckningar från kompisar kan vara ingångar, menar Gabriella.

När det handlar om att komma ur situationen menar hon att den "vanliga" världen kan te sig otrygg för den som sålt sex.

– Medan man är i prostitution får man bekräftat att den bild man har av sig själv stämmer. Man blir isolerad från samhället. Är man ung kan man inte relatera till andra i samma ålder, som kanske pluggar till körkort eller så, säger Gabriella, och fortsätter:

– Har man varit prostituerad i tio år är det svårt att förklara för en potentiell arbetsgivare vad man sysslat med de tio åren. För andra kan prostitutionen leda till att man förlorar tron på att man har någon annan framtid, det blir en inlärd hjälplöshet.

Om någon som befinner sig i prostitution läser den här artikeln, vad skulle du säga till hen?

– Det låter litet och klyschigt, men du är inte ensam. Det är inte ditt fel, du förtjänar inte det här. Du är värd mer.

Hur kan man som privatperson utbilda sig i ämnet prostitution?

– Skamlöst vill jag tipsa om Inte din hora, både organisationen och hashtaggen, där kan man läsa om folks egna upplevelser. Sen skriver organisationen Talita mer utbildande facktexter där man kan fördjupa sig.

I höstas avgick Gabriella från Inte din horas styrelse då hon kände att hon hade för många bollar i luften samtidigt. Hon är fortfarande med som medlem, men idag har hon inget förtroendeuppdrag.

I Hjorted bor Gabriella i ett gårdshus bredvid ett större hus som är hennes pappas. Relationen till orten går långt tillbaka, då hennes mormor bor i Norrhult. Nu är Gabriella här för att göra det som tar upp det mesta av hennes tid för tillfället: hon skriver en bok. Hon har tecknat kontrakt med ett Bonnierförlag, och skriver nu sin debutroman. Boken blir inte självbiografisk, utan skönlitterär. Den sista september ska manuset vara klart, och i skrivande stund har hon kommit ungefär halvvägs. Gabriella poängterar återigen att boken inte är självbiografisk, men att hon skriver om någonting hon vet mycket om.

Framtiden ser ljus ut för eldsjälen Gabriella. Hon ska om några veckor vandra i Jämtland tillsammans med sin mamma, hon går i traumabehandling hemma i Stockholm och jobbar med sin PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Hon har studerat juridik, men har nu sökt andra kurser vid universitetet. Senare samma dag kommer vänner som ska hälsa på, och hunden Albus går ständigt vid hennes sida. Hon mår bättre nu. Ibland till och med bra. Hennes vardag fungerar någorlunda som den ska. 

Med sin starka röst och sitt okuvliga engagemang är det hon själv som sätter agendan i sitt eget liv. 

Gabriella ler när vi vinkar varandra hej då.