– För det första jobbar jag inom Svenska Kyrkan, jag har mitt heltidsjobb där. Dessutom så dömer jag fotboll på seniornivå och innebandy likaså. Jag spelar piano och orgel, så ibland har jag musikeruppdrag i kyrkan. Sen sitter jag i styrelsen i Hultsfreds Fotbollklubb, som sekreterare. Jag sitter även i styrelsen i min domarklubb. Sen är jag även engagerad politiskt, räknar Alexander Lagerström upp.
Hur hinner du med allt?
– Jag får använda min kalender och planera väl. Jag överlever inte en vecka utan min kalender, utan den så blir det väldigt tokigt.
Det är ett späckat schema, men 19-åringen trivs med att ha fullt upp, att ha många bollar i luften.
– Jag vill ha saker att göra, jag vill inte vara hemma och ha tråkigt utan jag vill göra saker och träffa människor.
Redan som 14-åring började Alexander som fotbollsdomare, nu har han också blivit innebandydomare. 2019 blev han utsedd till årets domartalang i Småland.
– Jag tycker att det här med att döma är så roligt så jag dömer året runt, det var därför jag la till innebandyn, berättar han.
Det är något i dömandet – med lagar och regler – som tilltalar Alexander. Det märktes också i hans skolgång, i våras tog han studenten från ekonomiprogrammet med inriktning juridik på Hultsfreds gymnasium.
– Det är något i det som tilltalar mig, jag är lite paragrafryttare ibland. Ibland när man dömer så måste man gå utanför regelboken och gå på känsla och då får man göra det, det gäller att hitta en balans. Jag tycker att det är skoj.
Att vara en ung domare tycker han inte är några problem.
– När man väl dömer matchen så spelar det ingen roll om det är en 60-åring eller 19-åring som dömer, spelarna vill ju att det ska bli rätt ändå. Jag känner att jag blir behandlad som en medelålders likväl som en 19-åring, de vill ha rätt beslut oavsett vad och så tycker jag att det ska vara.
Musiken är en annan viktig del i Alexander Lagerströms liv. Sedan tredje klass har han spelat piano.
– Jag spelar så gott som varje dag på mitt piano hemma och ibland smyger jag in i kyrkan och spelar på de stora mäktiga orglarna.
Ibland får han chansen att spela för publik på enstaka gudstjänster och andakter.
– Att kunna spela och det betyder något för någon, för det är skillnad på att spela och öva och att spela inför folk och få vara med i deras känslomässiga möte som de har och bidra till att det blir en fin stund, det ser jag som en fantastisk uppgift, säger Alexander.
Alexander tillhör inte ungdomen som längtar bort till större städer och andra platser på jorden.
– Jag är en sån människa som inte tycker om att resa och åka på utlandssemestrar och sånt, absolut inte. Jag vill vara hemma och döma min fotboll och vara engagerad i det jag gör. Jag trivs hemma och sen är det ju såklart att förr eller senare måste jag flytta och då får man ta det, och sen efter ett tag blir ju det det nya hemma.
Att han ska plugga vidare är han på det klara med, men vad det blir inom vet han ännu inte.
– Problemet är ju att jag är så himla bred i det jag gör och det är ju ett bra problem för då får man så mycket alternativ. Jag kan säga vad jag har för drömmar nu men jag kommer att ha ångrat mig om någon månad eller två ändå. Jag tar dag för dag, carpe diem är väldigt primärt i mitt liv i alla fall.
Hur skulle du beskriva dig själv med en mening?
– Det är många bollar i luften.
