Det är nu tre år sedan som Linnéa Jonasson, 28 år, började arbeta som kantor i Södra Tjust pastorat. Hit kom hon efter att ha läst till kyrkomusiker på Oskarshamns folkhögskola. Dessförinnan hade hon gjort ett avhopp från Malmö musikhögskola. Ett svårt, men nödvändigt beslut.

– Mitt instrument var trumpet, som jag älskar, men det blev för enformigt helt enkelt. 

Linnéa flyttade hem till Nykil i Östergötland och tog ett sabbatsår. Hon började i Nykil-Gammalkils församlingskör där hennes mamma Eva Jonasson är kyrkomusiker. 

– Efter ett tag fick jag leda en kör och då insåg jag att det var det här jag vill jobba med. Det är så otroligt med människor som samlas och fokuserar på sången. Man glömmer allt annat. 

I Västerviks församling leder Linnéa numera tre körer; en barnkör, Nicolaikören och S:t Petri kyrkokör. Sedan spelar och sjunger hon, sådant som hör kantorsjobbet till, vid bröllop, dop och begravningar.

– I Nicolaikören har vi utforskat gospeln och i kyrkokören är det klassiskt. Uppdragen har stärkt mig och jag har fått bättre självförtroende.

Linnéa berättar att det pågår mycket i stunden i en kör och allt går inte att förutse. Något som hon gillar. Under övningar genereras gemensam energi i strävan att nå målet. 

– Vi tar musiken på allvar och vill att det ska låta riktigt bra. Jag ser ingen motsats i att vilja utvecklas och samtidigt ha kul. Så tänker jag, att det ska vara lustfyllt.

Under adventskonserten i S:t Petri förra året minns Linnéa hur tiden liksom stod still. 

– Det var en känsla av fullbordan. Jag hade orkestern framför mig och kören bakom. Det var som att äga musiken i min hand. Hade jag inte fått ta över kören hade jag aldrig fått uppleva detta.

Just nu ligger dock körverksamheten för vuxna nere. Coronaviruset har satt stopp. Elviskonserten som var planerad i mars fick ställas in. 

– Man tappar riktningen lite grann. Mina kördeltagare hör av sig och säger att de saknar sången och sammanhanget. För mig blir det mycket övning just nu.     

För några veckor sedan fick Linnéa besked att hon blivit antagen till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm på kandidatprogrammet för kyrkomusiker. 

– Jag sökte för att jag vill utvecklas vidare och för att leda körer mer permanent krävs utbildning på högskolenivå.

Linnéa har även komponerat körverk som har blivit utgivet på musikförlag. "Ave Maria" är ett stycke som hon skev till Nicolaikören, ett annat är "Vintertidens diamanter". Men att gå och vänta på inspiration tror hon inte på. Det gäller att sätta sig ner och börja, en slags blandning av disciplin och inspiration. 

– Det var en lärare som sa att jag borde gå en låtskrivarkurs. Visst, tänkte jag, fast jag trodde egentligen inte att jag hade förmågan.

Efter avhoppet från musikhögskolan skrev hon "Hjärtat i min hand". En låt som berättar om att hitta styrka och riktning i livet.    

– Jag upptäckte värdet i att skriva texter, om ens egna tankar och processer.

Sommarens semester kommer troligen spenderas hemma på mjölkgården i Nykil som hennes pappa driver. Det var där som Linnéa växte upp med sina två yngre bröder. Att plöja, harva, köra gödselspridare och sköta kor har hon gjort sedan tonåren.  

– Jag har jobbat hemma många somrar. Det är något jag längtar efter varje år. Jag vet att jag inte vill ha det som yrke, men det är något visst med jord och att få göra ett rejält dagsverke.