Pia berÀttar att "Korsdragspoesi" har gett henne mycket. "Det har hjÀlpt mig att förstÄ att alla kÀnslor har lika stort vÀrde, de behöver liksom lika stor plats men vid olika tillfÀllen.".
2018 startade hon Instagramkontot som gÄr under namnet "Korsdragspoesi".
â Jag har alltid haft behov av att formulera mig. Det var nĂ€r jag började med Korsdragspoesi som det fick ta plats och som jag förstod att andra har glĂ€dje av mina formuleringar.
Pia Eriksson kommer ursprungligen frÄn GÀvle, men 2005 var det Astrid Lindgrens VÀrld som lockade henne till Vimmerby.
â Sen har det varit mycket Astrid Lindgren pĂ„ olika vis i mitt liv. Men nu Ă€r jag Vimmerbybo pĂ„ alla sĂ€tt och vis, berĂ€ttar Pia, som numera arbetar som butiksansvarig och guide pĂ„ Astrid Lindgrens NĂ€s.
Trots att behovet av att formulera sig stÀndigt har funnits nÀrvarande i livet sÄ tÀnkte Pia lÀnge att hon inte kunde skriva.
â Jag bestĂ€mde mig för att skrivandet spelar roll för mig nĂ€r kontot startades. Men dĂ„ var det ett anonymt konto, sen insĂ„g jag pĂ„ vĂ€gen att orden kan stĂ„ för sig sjĂ€lv, men orden att komma mycket lĂ€ngre och nĂ„ lĂ€ngre in hos mĂ€nniskor om nĂ„gon stĂ€ller sig bakom dem och stĂ„r för det som Ă€r skrivet.
Att ta steget att skapa kontot och dela med sig av sin poesi kom efter en tung period i livet.
â Det var efter att jag sjĂ€lv började mĂ„ bĂ€ttre efter att jag haft en vĂ€ldigt tung och mörk period i mitt liv. DĂ„ började jag formulera mig kring kĂ€nslor och jag hade ocksĂ„ fĂ„tt fatt i att vi mĂ€nniskor har vĂ€ldigt svĂ„rt att ha ett sprĂ„k för att sĂ€tta ord pĂ„ hur vi mĂ„r, och det Ă€r inte bara jag. Det finns sĂ„ otroligt mĂ„nga som har samma problematik eller samma kĂ€nslor.
â Nu har jag hĂ„llit pĂ„ i flera Ă„r, men senast igĂ„r la jag ut en dikt med kĂ€nslan av att "det hĂ€r kommer ingen fatta, men det spelar ingen roll, jag vill lĂ€gga ut den Ă€ndĂ„". Men det delas, sparas och sĂ€gs tack, det kommer pĂ„ mĂ„nga olika vis till mig frĂ„n lĂ€sare.
Senaste tiden har Pia varit sjukskriven pÄ grund av ryggproblem som gjort att hon behövts lÀggas in pÄ sjukhus vid nÄgra tillfÀllen. Hon berÀttar om sin sjukhusvistelse och upplevelsen av att behöva bli duschad av en annan person.
â Det var en kvinna som hjĂ€lpte mig att duscha eftersom jag inte klarade av det sjĂ€lv. Den upplevelsen var sĂ„ fin för hon sĂ„ tydligt jobbade med hjĂ€rtat, hon behandlade mig vĂ€ldigt fint. Jag kĂ€nde att det var en jĂ€ttemĂ€rklig situation â jag som alltid duschar och kan sjĂ€lv, men sĂ„ stod hon dĂ€r i gummistövlar och hjĂ€lpte mig.
Den ovana situationen mynnade ut i en dikt och en vecka senare lades Pia in pĂ„ sjukhus igen för ytterligare en kort vistelse. Ădet föll sig sĂ„ att samma kvinna som duschat henne jobbade pĂ„ avdelningen dĂ„ ocksĂ„.
â NĂ€r hon hĂ€mtade min lunchbricka sĂ„ frĂ„gade jag om jag fick lĂ€sa den för henne och det mötet fick mig att inse att det Ă€r dĂ€rför jag gör det hĂ€r. Det Ă€r mitt sĂ€tt att kommunicera, för dĂ„ kunde jag tacka en mĂ€nniska som jobbar inom vĂ„rden och inte bara sĂ€ga âfan, vad bra du Ă€râ utan förklara med mina formuleringar att vissa saker hon gör för andra mĂ€nniskor bĂ€r mĂ€nniskor med sig utan att man vet om det.
"Det bÀsta med dikter Àr att det inte gÄr att göra fel", sÀger Pia Eriksson.
Pia har nyligen startat en hemsida dÀr hon har möjlighet att brodera ut texterna lÀngre och i framtiden har hon planer pÄ att skriva en bok.
â Det bĂ€sta med dikter Ă€r att det inte gĂ„r att göra fel. Ett ord kan vara en dikt eller vĂ€ldigt mĂ„nga ord kan ocksĂ„ vara en dikt. Det enda som skiljer Ă€r att den landar pĂ„ olika stĂ€llen, den landar olika hos mĂ€nniskor beroende pĂ„ vilken typ av resa vi gjort.