Pia berättar att "Korsdragspoesi" har gett henne mycket. "Det har hjälpt mig att förstå att alla känslor har lika stort värde, de behöver liksom lika stor plats men vid olika tillfällen.".
2018 startade hon Instagramkontot som går under namnet "Korsdragspoesi".
– Jag har alltid haft behov av att formulera mig. Det var när jag började med Korsdragspoesi som det fick ta plats och som jag förstod att andra har glädje av mina formuleringar.
Pia Eriksson kommer ursprungligen från Gävle, men 2005 var det Astrid Lindgrens Värld som lockade henne till Vimmerby.
– Sen har det varit mycket Astrid Lindgren på olika vis i mitt liv. Men nu är jag Vimmerbybo på alla sätt och vis, berättar Pia, som numera arbetar som butiksansvarig och guide på Astrid Lindgrens Näs.
Trots att behovet av att formulera sig ständigt har funnits närvarande i livet så tänkte Pia länge att hon inte kunde skriva.
– Jag bestämde mig för att skrivandet spelar roll för mig när kontot startades. Men då var det ett anonymt konto, sen insåg jag på vägen att orden kan stå för sig själv, men orden att komma mycket längre och nå längre in hos människor om någon ställer sig bakom dem och står för det som är skrivet.
Att ta steget att skapa kontot och dela med sig av sin poesi kom efter en tung period i livet.
– Det var efter att jag själv började må bättre efter att jag haft en väldigt tung och mörk period i mitt liv. Då började jag formulera mig kring känslor och jag hade också fått fatt i att vi människor har väldigt svårt att ha ett språk för att sätta ord på hur vi mår, och det är inte bara jag. Det finns så otroligt många som har samma problematik eller samma känslor.
– Nu har jag hållit på i flera år, men senast igår la jag ut en dikt med känslan av att "det här kommer ingen fatta, men det spelar ingen roll, jag vill lägga ut den ändå". Men det delas, sparas och sägs tack, det kommer på många olika vis till mig från läsare.
Senaste tiden har Pia varit sjukskriven på grund av ryggproblem som gjort att hon behövts läggas in på sjukhus vid några tillfällen. Hon berättar om sin sjukhusvistelse och upplevelsen av att behöva bli duschad av en annan person.
– Det var en kvinna som hjälpte mig att duscha eftersom jag inte klarade av det själv. Den upplevelsen var så fin för hon så tydligt jobbade med hjärtat, hon behandlade mig väldigt fint. Jag kände att det var en jättemärklig situation – jag som alltid duschar och kan själv, men så stod hon där i gummistövlar och hjälpte mig.
Den ovana situationen mynnade ut i en dikt och en vecka senare lades Pia in på sjukhus igen för ytterligare en kort vistelse. Ödet föll sig så att samma kvinna som duschat henne jobbade på avdelningen då också.
– När hon hämtade min lunchbricka så frågade jag om jag fick läsa den för henne och det mötet fick mig att inse att det är därför jag gör det här. Det är mitt sätt att kommunicera, för då kunde jag tacka en människa som jobbar inom vården och inte bara säga ”fan, vad bra du är” utan förklara med mina formuleringar att vissa saker hon gör för andra människor bär människor med sig utan att man vet om det.
"Det bästa med dikter är att det inte går att göra fel", säger Pia Eriksson.
Pia har nyligen startat en hemsida där hon har möjlighet att brodera ut texterna längre och i framtiden har hon planer på att skriva en bok.
– Det bästa med dikter är att det inte går att göra fel. Ett ord kan vara en dikt eller väldigt många ord kan också vara en dikt. Det enda som skiljer är att den landar på olika ställen, den landar olika hos människor beroende på vilken typ av resa vi gjort.