Solen står mitt på himlen. Människorna på torgen i Vimmerby jagar skuggorna under parasoll eller trädkronor. Några få rör sig långsamt i hettan. På uteserveringen bryts det lågmälda mumlet av konversationer då och då av ett barn som skrattar eller gråter. Det doftar kaffe från koppen som Anna Petterson har framför sig. Hon pratar med energi och ofta bryts ordflödet av ett skratt.
– Jag tänker att det alltid är bättre att ge. Bjud på ett leende och du får ofta tillbaka det. Sedan tycker jag att det är viktigt att våga vara sig själv. Vi är bara människor allihop.
Anna Pettersson har under våren framträtt i media ett antal gånger. Bland annat i samband med en troscykel, en podd, påskpynt, presentkort för äldre och torghandel. En passion för en levande stadskärna har gjort att hon under pandemin kämpat för handelns överlevnad i Vimmerby.
– Utmaningen för alla handlare nu är att finnas kvar. Fysisk handel hänger på tråden och det är nog därför jag kämpar så mycket. Om tio år vill jag känna att jag kan gå och handla kläder till min son här i Vimmerby där jag bor. Jag vill inte behöva beställa på internet eller åka iväg utan jag vill verkligen bevara det vi har här.
Tillsammans med sambon Anton Palmér och sonen William bor Anna i Pelarne. Inte lågt ifrån där hon själv växte upp. Karriären smygstartade hon med att sälja körsbär på parkeringen till Bullerbyn tillsammans med kusinerna. Senare, som 21-åring, klev hon in och började jobba på Boston, där resan inom handeln började på riktigt. Men innan dess hade hon hunnit jobba på förskola, sälja fiber på norska, cykla tidningsbud och jobba som servitris.
– Jag gillar allt med handel men kanske framförallt att hjälpa folk. Jag har ibland funderat på att bli sjuksyrra men jag gillar inte blod. Med mötena som sker i butik får man hjälpa till på ett annat sätt. Sedan gillar jag också att det händer saker.
Och händer saker, det gör det kring Anna Pettersson.
– Jag tycker att det är roligt att ha projekt för mig. När jag fick barn tänkte jag att jag skulle lugna ner mig och inte driva något själv på det sätt jag och Kim Wickström gjort på Boston. Men så började jag efter förlossningen att träna till halvmaraton i Göteborg och då växte självförtroendet igen.
Bara åtta månader efter förlossningen kom Anna på 308:e plats med tiden 1:38.17. Löpningen, berättar hon, är ett sätt att få struktur på idéer och må bra mentalt. Något som behövts när Anna bara någon månad innan coronapandemin halkade in och tog över driften av Stuneks.
– Stuneks kändes pånyttfött och det var så härlig energi. Sedan kom coronan och slog bort allt. Det var då troscykeln kom till. Jag hade kunnat åka runt med den jämt, det var så himla trevligt när man åkte ut och lämnade bh:ar och trosor och folk vinkade till en. Jag fick låna min pappa en gång. Han gillar att träna så jag skickade iväg honom på en cykeltur på sju mil. Jag trodde inte att jag skulle få med honom på att cykla ut och lämna trosor men det gjorde han. Det var skojigt.
Efter att ha under våren kämpat för handels överlevnad tillsammans med Familjen Kamprads stiftelse och Vimmerby Tillsammans, väntar nu en ännu större utmaning.
– Mitt nästa projekt är att ha semester. Det blir jobbigt. Jag tror att jag kommer bli lite rastlös och ha svårt att släppa. Jag vet inte om jag får men jag skulle nog vilja komma in och jobba någon dag.
