– Det kommer alltid att kännas "hemma", säger Gunvor Ruhnström, när hon hänger av sig kappan efter att vi gått in från frusen grusgång, in i det gula "nya" huset på Näs, mangårdsbyggnaden som byggdes 1921.
Och det är ju logiskt. Det här är hennes barndomshem. Men även andra i släkten känner samma sak.
– Karin har också alltid sagt att det var att komma hem, fast hon aldrig bott här, hon var ju van att höra Astrid säga att hon skulle åka hem till Näs.
Idag är släktgården nav för flera generationer och ättlingar till Samuel August och Hanna. Här levs privatliv under semestrar och helger i balanserad symbios med grannen, besöksmålet Astrid Lindgrens Näs, som lockar tusentals turister under pandemifria omständigheter.
När Gunnar Ericssons tre döttrar med familjer öppnade ”Boa på Näs” avlastade sommarbutiken i viss mån Astrid Lindgren själv, som kunde koppla av när hon besökte Vimmerby och efter eget huvud avgöra när hon ville gå på andra sidan syrenhäcken för att prata med en och annan turist, nu fyller kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs samma funktion för de som äger släktgården. Många kunskapstörstande och upplevelsesugna kan lotsas vidare. På den del som spärras av med diskreta skyltar med budskapet "Privat" kan man leva nästintill ostört.
Genom ena gamla trähuset kan man genom fönstren se det andra, där andäktiga besökare väntar på guidning på trappan utanför barndomshemmet, det som familjen kallar "Bullerbyn" eller rätt och slätt "röda huset". Verksamheten som bedrivs på Astrid Lindgrens Näs får gott betyg av familjen:
– Det fungerar idealiskt, vi har ett perfekt samarbete, säger Gunvor.
Platsen i sig bär på lång historia, har befolkats av spännande människor, här har det hänt dråpliga och sorgliga saker, det har skrattats runt köksbord och repliker som uttalades för uppemot 150 år sedan har vandrat vidare med minnesgod exakthet led för led. Och så var det ju det världsberömda författarskapet, som fick sin inspiration och näring just härifrån. Men hur mycket vet folk egentligen om Näs? Inte tillräckligt, resonerade brorsbarnsfamiljerna, som länge funderat på en bok.
Primärt var målgruppen barn och barnbarn.
– Det finns växande intresse, men också kunskapsblottor även i släkten. Och så mycket mer som är värt att lyfta fram. När min svåger Bertil Alvtegen för ett antal år sedan gjorde utställningen om de fyra syskonen på Näs, om deras begåvningar och kreativitet, upptäckte vi att det krävs en bok, om Gunnar finns det material nog för en bok till, säger Gunvor.
Bokprojektet har utvecklats till en mer sammanhållen helhetsbild med fakta, kuriosa, privata bilder och underhållningsvärde.
– Vi har förstått att det finns många Vimmerbybor som vill veta mer, och många med särskilt Astrid Lindgren-intresse. Platsen är självklart knuten till Astrid Lindgrens verk, men är också ett kulturarv och en kulturmiljö, säger Gunvors man Leif Ruhnström, bokens redaktör.
Pandemin har gett tid för färdigställandet av boken – och man ville också ge ut den i samband med att nya huset fyllde 100.
– Det klarade vi, med nöd och näppe.
Det har ändå skrivits en del om Näs tidigare. Vad är det som skiljer den här boken från andra?
– Framförallt det personliga perspektivet, här är det ändå Astrids familj och släktingar som själva berättar, Karin Nyman har också skrivit ett kapitel. Sedan kan man nog säga att det rent sakligt innehållsmässigt kommer fram en del nya saker, inte minst det långa historiska perspektivet.