Boken om släktgården Näs – familjens egen berättelse

Om Astrid Lindgrens barndomsgård Näs har det skrivits förr. Men det finns kunskapsluckor, tycker släkten som passar på att ge en mera personlig bild i en nyutkommen bok. ”Det krävdes en bok”, säger Gunvor Ruhnström, brorsdotter till Astrid Lindgren.

Leif och Gunvor Ruhnström på Näs. Med nya mangårdsbyggnaden skymtande t v och Astrids barndomshem t h.

Leif och Gunvor Ruhnström på Näs. Med nya mangårdsbyggnaden skymtande t v och Astrids barndomshem t h.

Foto: Rebecca Forsgren Malmström

Familj2021-12-31 10:30

– Det kommer alltid att kännas "hemma", säger Gunvor Ruhnström, när hon hänger av sig kappan efter att vi gått in från frusen grusgång, in i det gula "nya" huset på Näs, mangårdsbyggnaden som byggdes 1921.

Och det är ju logiskt. Det här är hennes barndomshem. Men även andra i släkten känner samma sak.

– Karin har också alltid sagt att det var att komma hem, fast hon aldrig bott här, hon var ju van att höra Astrid säga att hon skulle åka hem till Näs.

undefined
Privat. Gränsen mellan det privata och publika har fungerat väl.

Idag är släktgården nav för flera generationer och ättlingar till Samuel August och Hanna. Här levs privatliv under semestrar och helger i balanserad symbios med grannen, besöksmålet Astrid Lindgrens Näs, som lockar tusentals turister under pandemifria omständigheter.

När Gunnar Ericssons tre döttrar med familjer öppnade ”Boa på Näs” avlastade sommarbutiken i viss mån Astrid Lindgren själv, som kunde koppla av när hon besökte Vimmerby och efter eget huvud avgöra när hon ville gå på andra sidan syrenhäcken för att prata med en och annan turist, nu fyller kulturcentrumet Astrid Lindgrens Näs samma funktion för de som äger släktgården. Många kunskapstörstande och upplevelsesugna kan lotsas vidare. På den del som spärras av med diskreta skyltar med budskapet "Privat" kan man leva nästintill ostört.

undefined
Leif Ruhnström och Gunvor Ruhnström vid barndomshemmet.

Genom ena gamla trähuset kan man genom fönstren se det andra, där andäktiga besökare väntar på guidning på trappan utanför barndomshemmet, det som familjen kallar "Bullerbyn" eller rätt och slätt "röda huset". Verksamheten som bedrivs på Astrid Lindgrens Näs får gott betyg av familjen:

– Det fungerar idealiskt, vi har ett perfekt samarbete, säger Gunvor.

undefined
Om Astrid hämtade mycket inspiration från Näs i sitt författarskap är det kanske allra tydligast i böckerna om Emil. Barnkäre drängen Alfred hade sin förebild i Pelle.

Platsen i sig bär på lång historia, har befolkats av spännande människor, här har det hänt dråpliga och sorgliga saker, det har skrattats runt köksbord och repliker som uttalades för uppemot 150 år sedan har vandrat vidare med minnesgod exakthet led för led. Och så var det ju det världsberömda författarskapet, som fick sin inspiration och näring just härifrån. Men hur mycket vet folk egentligen om Näs? Inte tillräckligt, resonerade brorsbarnsfamiljerna, som länge funderat på en bok.

Primärt var målgruppen barn och barnbarn.

– Det finns växande intresse, men också kunskapsblottor även i släkten. Och så mycket mer som är värt att lyfta fram. När min svåger Bertil Alvtegen för ett antal år sedan gjorde utställningen om de fyra syskonen på Näs, om deras begåvningar och kreativitet, upptäckte vi att det krävs en bok, om Gunnar finns det material nog för en bok till, säger Gunvor.

Bokprojektet har utvecklats till en mer sammanhållen helhetsbild med fakta, kuriosa, privata bilder och underhållningsvärde.

– Vi har förstått att det finns många Vimmerbybor som vill veta mer, och många med särskilt Astrid Lindgren-intresse. Platsen är självklart knuten till Astrid Lindgrens verk, men är också ett kulturarv och en kulturmiljö, säger Gunvors man Leif Ruhnström, bokens redaktör.

undefined
Syskonen på Näs, Astrid Lindgren, Gunnar Ericsson, Ingegerd Lindström, Stina Hergin

Pandemin har gett tid för färdigställandet av boken – och man ville också ge ut den i samband med att nya huset fyllde 100.

– Det klarade vi, med nöd och näppe.

Det har ändå skrivits en del om Näs tidigare. Vad är det som skiljer den här boken från andra?

– Framförallt det personliga perspektivet, här är det ändå Astrids familj och släktingar som själva berättar, Karin Nyman har också skrivit ett kapitel. Sedan kan man nog säga att det rent sakligt innehållsmässigt kommer fram en del nya saker, inte minst det långa historiska perspektivet. 

Samuel Johan Ericsson, hemmansägare i Sevedstorp, och hans hustru Ida tog över prästgårdsarrendet på Näs när deras nittonårige son Samuel August lyckats övertala dem att det var en bra idé. "Jag ser mycket släktdrag i deras ansikten, de är som ur-Ericssons", säger Gunvor.
Samuel Johan Ericsson, hemmansägare i Sevedstorp, och hans hustru Ida tog över prästgårdsarrendet på Näs när deras nittonårige son Samuel August lyckats övertala dem att det var en bra idé. "Jag ser mycket släktdrag i deras ansikten, de är som ur-Ericssons", säger Gunvor.
Släktgården Näs

Prästgården och tillhörande lantbruk på Näs har en historia som sträcker sig 600 år tillbaka när Johan Mörske blev präst i Vimmerby. Från mitten av 1800-talet drevs jordbruket som arrende. 1895 kom familjen Ericsson från Sevedstorp till Näs; Samuel Johan och Ida. Sonen Samuel August gifte sig med Hanna Jonsson 1905 och de blev sedan de nya arrendatorerna på Näs. De fick barnen Gunnar, Astrid, Stina och Ingegerd. Arrendegården avskildes från prästgården 1965.

Karta: Astrid Lindgrens Näs
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!