– Förr kunde jag vara uppbokad på olika möten flera kvällar i veckan. På senare tid har jag fått mycket tid över och insett att det är ganska skönt egentligen. Att ta just digitala möten istället för att köra omkring i halva länet är nog något jag kommer försöka göra även när vi tagit oss igenom situationen med corona, säger Anna-Karin Cederstrand Karlsson.
Sedan 2007 har hon jobbat på Studieförbundet Vuxenskolan i Vimmerby som verksamhetsutvecklare och det senaste året har varit omtumlande för verksamheten, som har fått ställas om.
– Vi har fått stänga ner och tänka om gradvis i takt med restriktionerna. Många av våra studiecirklar passar dock bra att genomföra digitalt och ibland kan det till och med vara en fördel att göra det. Om det är ett väldigt smalt ämne som det är svårt att få ihop deltagare för lokalt så underlättar det att köra digitalt och vända sig till folk i hela landet, säger Anna-Karin Cederstrand Karlsson.
Vad består Studieförbundet Vuxenskolans verksamhet av?
– Vi jobbar med folkbildning. Det är studiecirklar som ofta är förlagda på kvällstid och helger. Deltagarna får chansen att grotta ned sig i ett intresse som kan vara aktiekunskap, språk eller odling eller så kan man lära sig att hantera en röjsåg eller motorsåg. Andra väljer att läsa en bok eller laga mat tillsammans. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Vad har ni haft för utmaning i övergången till det digitala?
– Det har varit mycket att styra upp i samband med att få igång det digitala. Att ha kontakt med föreningar vi samarbetar med och se till så att ledare och deltagare får kläm på tekniken.
En annan del av verksamheten består i att anordna kulturevenemang på äldreboenden.
– Vi har många som frivilligt ställer upp och ägnar sig åt högläsning för äldre. Det har ju inte gått att genomföra på senare tid, men vi har testat att spela in filmer med högläsning också och hittat en digital lösning där med.
Anna-Karin Cederstrand Karlsson är även fackligt engagerad och var med om en milstolpe i slutet av fjolåret.
– Jag sitter med i Unionens riksklubbs styrelse inom Studieförbundet Vuxenskolan och är involverad i löneförhandlingar bland annat. I höstas var jag även med i förhandlingarna om det som kallas det nya "Saltsjöbadsavtalet", det nya avtalet mellan PTK och Svenskt Näringsliv, som reglerar grunderna på arbetsmarknaden.
Hon har även ett politiskt engagemang som i dagsläget är begränsat till en plats som ersättare i Kommunfullmäktige för Centern.
– Det var faktiskt ett jobb som ombudsman för Centerns Ungdomsförbund i norra Kalmar län som förde mig till Vimmerby från början. Jag är uppväxt i Österfärnebo i Sandvikens kommun och flyttade till Småland 1984, säger Anna-Karin som även följt en familjetradition vidare inom politiken.
– Jag satt en period som ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Vimmerby kommun. Något som faktiskt både min morfar och pappa har gjort, fast i Sandvikens kommun, säger Anna-Karin som för övrigt kan titulera sig president för tillfället om än i ett annat sammanhang.
– Jag är president i Vimmerby Astrid Lindgren Rotary Club. Man väljs på ett år och är med på ett hörn även ett år innan man tillträder och ett år efter man avgått. Det tycker jag är ett bra upplägg.
Vad har klubben för syfte?
– Vi har ofta lunchmöten med inbjudna föreläsare, men det har ju blivit förhinder för det på senare tid. Sedan har vi olika välgörenhetsprojekt. Inför jul köpte vi till exempel in kokta kringlor och skänkte till kommunens äldreboenden. Dessutom stöttar vi ett projekt i Tanzania som ska säkra elförsörjningen till ett sjukhus via en solcellsanläggning.
Är det en utmaning att hitta folk som vill engagera sig ideellt i föreningar?
– Det är inte lika självklart idag att engagera sig ideellt som förr och det är lika mycket föreningsaktivitet nu som för längre sedan. Jag tror det hänger ihop med att folk kan brinna mycket för enskilda sakfrågor, men kan ha svårt att engagera sig för helheten. Jag önskar att fler kunde hitta tillbaka till känslan för sin närmaste omgivning.
Anna-Karin har bott i Ramshult söder om Vimmerby sedan 1987.
– Vi bor i min man Leifs föräldrahem. Jag gillar att bo på landet och det är ändå ganska nära in till stan till jobb och barn och barnbarn. Det enda man saknar är fiber för en bra uppkoppling, säger hon.
