I ett kontor på Tornhagens förskola, lite på höjden av Kisa, står hon och knappar på sitt tangentbord. Ute i verksamheten är det lugnt – kanske för att semesterperioden precis har smygstartat – men också på grund av coronaviruset. Under pandemin har nämligen frånvaron bland både barnen och personalen varit periodvis hög på Kisas förskolor. När det var som allra mest intensivt, ja då var den uppe på mellan 40 och 50 procent.
– Jag tycker att vi trots allt har klarat av situationen bra. Personalen har verkligen stöttat varandra och då många barn varit borta har det fungerat väl. Samtidigt har det varit en hel del saker att förhålla sig till, det har inte riktigt varit som vanligt, så vi har fått bedöma läget lite från dag till dag, konstaterar Carin Olsson när vi slår oss ned för en längre intervju.
– Nu, i dagsläget, har vi omkring 25 till 30 procents frånvaro bland barnen.
Det är inte enbart Tornhagen som faller under Carin Olssons rektorsuppdrag utan det gör samtliga kommunala förskolor i Kisa – till dem hör även Berget på Bergdala och Trollsländan vid Bäckskolan. Tillsammans innefattar verksamheterna ungefär 150 barn och 35 förskolelärare/barnskötare – och utgör drygt 15 miljoner kronor av kommunens budget.
– Visst är det ett stort ansvar. Personal och andra resurser ska liksom synka med den budget vi har, det kanske det inte alltid gör i verkligheten, och allt i verksamheterna ska fungera. För att lyckas med det måste man ibland göra svåra avvägningar och prioriteringar - om det ska vara en budget i balans vill säga, förklarar Olsson och fortsätter:
– Administrationen tar givetvis mycket tid men sedan har man ju ett pedagogiskt ansvar som rektor också.
När det gäller just pedagogiken har hon, under sina sju år i chefsrollen, varit med om en viss omställning.
– Med den reviderade läroplanen för förskolan förändrades min titel från förskolechef till rektor och förskolan kallas numera inte för verksamhet utan en utbildning. Det är absolut en förändring i hur man ser på förskolan och det tycker jag är jätteviktigt. Det ska vara en utbildning med kvalité, menar Olsson och fortsätter:
– Förskolan ska vara trygg, rolig och lärorik men samtidigt får vi inte tappa bort själva omsorgen.
Det var dock hemma i Rimforsa, som dagbarnvårdare, som Carin Olsson för nästan exakt 40 år sedan gjorde sin första arbetsdag för Kinda kommun. Hon var ung och hade precis bildat familj - själva yrkesvalet var mest en slump. Efter några år läste hon till barnskötare, började jobba på förskola och trivdes som handen i handsken.
– Jag kände bara: "här vill jag vara kvar och i det här yrket vill jag utvecklas". Exakt vad som gjorde det är svårt att säga.
Vid 40-års ålder tog hon nästa steg, sökte till universitetet och utbildade sig till förskolelärare. Ganska snart, väl tillbaka i kommunens verksamhet, växte hennes ansvar. I samband med en omorganisation fick hon jobbet som förskolechef.
Hur känns det att, efter alla dessa år, gå i pension?
– Det känns bra att gå in i en ny fas i livet men vissa saker kommer jag att sakna, alla relationer till exempel. Samtidigt känns det skönt att jag kan släppa ansvaret helt och hållet. Det har liksom alltid funnits där tidigare.
Vad ska du göra som pensionär?
– Först och främst ska jag ha semester men sen är tanken att mina barn och barnbarn ska få äga min tid lite mer.
