Josefine Krönfeldt har utbildat alla sina hästar själv: "Jag har alltid fått rida de speciella hästarna som ingen förstår sig på men jag är ingen kamikazepilot".
2020 var Josefine Krönfeldt från Linköping uttagen till landslagstruppen i dressyr och med den egna 17-åriga valacken tävlade hon med placeringar i det högt klassade dressyrprogrammet Intermediare II och var även uttagen att tävla utomlands. Samtidigt vann hon allt upp till Intermediare I med det egna stoet som flera år tidigare fått varningar för att vara en fara på allmän plats. Allt gick som tåget till 2021 när hela världen rasade samman.
– Jag förlorade mitt sto i början av förra året i en tragisk, onödig sjukdom. Jag hade lagt åtta år av mitt liv och riskerat allt så många gånger för den hästen. Hon skulle gå Grand Prix och sen ge mina drömföl. Allt rasade samman när jag förlorade henne, det var ett sånt trauma, säger Josefine Krönfeldt som får hålla tillbaka tårarna vid minnet.
Kort därefter fick även valacken somna in efter en skada som inte gick att läka.
– Min andra häst fick ett skadat gaffelband och vi fick ta bort honom bara några månader efter. Honom hade jag haft i 17 år och han hade sovit i mitt knä som föl.
Efter det var hela världen upp och ner för Josefine.
– Från att jag var 16 år har jag ridit på landslagsnivå och helt plötsligt har man inget kvar. Vem är jag ens utan en häst? Den omställningen var galen och man blir helt knäckt.
Tre zebror tycks vila sig i hagen men under flugskydden gömmer sig tre supertalanger i dressyr där hästen till höger är hos Josefine Krönfeldts på utbildning och som hon ska rida Breeders Trophy på i höst.
Vi sitter utanför stallet i Frödinge där hon idag huserar med sina hästar. Det var kärleken som förde henne hit och kanske behövde hon ett miljöombyte för att orka ge sig upp i sadeln igen och börja om från noll.
– Att flytta ner hit till min sambo gjorde att jag orkade bryta mig loss och börja om. Då köpte jag Elandro, Skalman som jag kallar honom, utav min elev. Han är världens gulligaste häst men han vill så gärna göra rätt att han låser sig så han är rätt svår, men nu har han vunnit allt. Målet är att han ska gå på nivån MSV A och St George nästa år.
Josefine Krönfeldt har förutom de två egna hästarna två uppfödare som hon samarbetar med och det är flera hästar på ingång som ska ridas inför Breeders Trophy i höst. "Jag har åtta boxar så jag kan ha fler om jag drar ner på jobbet. Nu är det många som har frågat och det är jättekul", säger hon, här på bild med den egna hästen Elandro.
Men Josefines favorithästar är ändå ston, svåra ston. Ston som andra ger upp på för att de inte förstår dem, ston som det hon förlorade förra året – ston som förändrar ens liv.
– Jag har haft riktiga galenpannor i alla år men när det släpper gör de allt för en. Det finns inga genvägar utan dagen kommer när de säger "okej". Det är det bästa tycker jag. De bästa hästarna är en cocktail av hypersensivitet och en vilja att jobba och har de det kommer du hitta en väg – men de bästa hästarna är inte enkla.
Josefine Krönfeldt har precis fått in en häst för utbildning och ytterligare en anlände under helgen.
Och tänka sig, i Vimmerby fanns den där unika cocktailen i den speciella femåriga lilla hästen Sorette.
– Första gången jag satt upp skulle jag bara av så de första tre passen skrittade vi bara. Hon är en supertalang men hon är sur och jag kände att hon bara ville bråka så jag ville inte ge henne det. Jag sa till ägaren att ska jag rida henne kör vi på mitt sätt men jag kanske inte kommer kunna galoppera på två månader. Hon ville att jag ändå skulle försöka och redan efter ett par pass kände jag att Sorette är den perfekta cocktailen.
Josefine Krönfeldt har skördat många vinster det här året. Med Sorette som hon endast ridit ett halvår har hon även slagit till med 80 procent.
Nu har Sorette och Josefine varit ett team i ett halvår och i vanliga klasser har de vunnit på 80 procent, en hög poäng i dressyrsammanhang.
– Hon är speciell men hon har valt mig och det är första gången som jag i själen tycker det är roligt att rida igen på riktigt, för jag börjar hitta samma band som med mitt sto. Jag har hittat det som jag letat efter och som gör att man orkar hålla på. De andra hästarna är jättefina och har hållit mig flytande men nu har jag hittat det där lilla extra som gör att jag orkar allt. Det är mäktigt att äntligen få känna det igen.
Men det fanns en stor rädsla med lilla hästen Sorette för hon var ju inte Josefines egna.
– Det var en stor rädsla när jag kände att det fanns där i henne men hon var inte min. Jag visste också att om jag lägger två år på den här hästen kommer jag aldrig ha råd att köpa henne. Lyckligtvis ville ägaren ge oss den här chansen ihop och nu när hon är min känner jag att jag känslomässigt vågar göra den här resan igen.
Josefine Krönfeldt och hästen Elandro, Skalman, satsar mot MSV A och St George nästa år.
Att börja om på nytt och på en ny plats kan stundtals kännas tufft men Josefine känner ändå att hon har nått en vändpunkt.
– Även om man känner att man inte har något kvar är det på ett sätt roligare nu än någonsin. Jag har hittat glädjen igen och det känns som att det skulle kunna hända mycket det här året och nästa, säger Josefine Krönfeldt.
"Det är en annan typ av stolthet när man är på de stora tävlingarna och man vet att man gjort jobbet själv", säger Josefine Krönfeldt som tagit flera hästar upp till svår nivå i dressyr.
Josefine Krönfeldt hyr stall och ridhus i Frödinge där hon rider och utbildar sina egna hästar men även tar emot andras hästar.