2007 lämnade Bert Lindesfeldt och sambon Monica Green Göteborg för gott och flyttade till Vimmerby där även dottern Karin bor. Redan 1984 hade dock familjen köpt ett torp i Tuna där stora delar av semester och mycket fritid spenderats.
– I början hade jag svårt med tystnaden som råder på landet efter att ha varit van vid det ständiga brus som råder i en stad. Jag har dock lärt mig att uppskatta stillheten med åren, säger Bert Lindesfeldt som skaffade starka band till Tuna i tidig ålder.
– Från att jag var fyra till sju år bodde jag hos Per och Ingrid Jonsson på gården Malmgrava utanför Tuna på både sommar- och julloven. Jag minns att det var väldigt roligt att komma dit, men så tråkigt att åka därifrån, säger Bert som gjorde allt för att få stanna kvar i Småland.
– Både jag och Per hade svårt för att säga adjö till varandra utan att börja gråta. Det blev därför ofta Ingrid som fick skjutsa mig till tåget. På vintern tog hon och satte mig på resväskan på en spark och for till stationen i Spångenäs. Jag minns att jag satte ned fötterna i snön och bromsade så att vi inte skulle hinna fram i tid utan missa tåget. Ibland lyckades det, minns Bert.
Under sitt yrkesvärksamma liv var Bert 38 år inom samma företag. Ett tryckeri som hette Antonson-Avery från början, men som sedermera blev uppköpt av Strålfors.
– Jag började som biträde och avancerade sedan till tryckare och förman innan jag började på kontoret och blev inköpare. Jag trivdes onekligen bra eftersom jag blev kvar i så många år, säger Bert.
Gemenskapen med arbetskamraterna har alltid varit viktig för Bert som än idag ser till att hålla kontakten med dem. Han är ordförande för föreningen Antonsonvänner.
– Jag har ett register med 650 medlemmar som jag håller ordning på och ser till att uppmärksamma när folk fyller jämnt. Jag sköter även om hemsidan och styr upp med två årliga träffar i Göteborg där det brukar komma 25-30 besökare. Det är alltid kul att sitta ner och prata minnen med gamla arbetskamrater som man inte sett på länge.
Några problem att fylla fritiden som pensionärslivet innebär har han verkligen inte. Bert är flitigt engagerad i flera föreningar. I Tuna Hembygdsförening har han ansvar för att ge ut Tunabladet med information från bygden. Dessutom är hand ordförande för Tuna Skytteförening och är engagerad i flera andra skytteföreningar i trakten.
– Måndagar och onsdagar är jag med och skjuter luftgevär i Vimmerby och på torsdagar träffas vi i Frödinge. Det har blivit svårare nu i coronatider med sådana aktiviteter och det är ju lite trist, säger Bert.
På sommaren spenderas mycket tid i torpet i Tuna där Bert även får utlopp för sitt trädgårdsintresse. Trädgården är full av grönska och blommor och det odlas bland annat tomater och potatis. Bert har även en båt i Tunasjön och gillar att ta sig en fisketur emellanåt.
– Är det bara vindstilla är det riktigt skönt att få komma ut på sjön och kanske få med sig lite abborre och nån gädda hem, säger han.
De 75 åren till trots är Bert fortfarande vid god vigör.
– Jag har diabetes, men det är inga större problem så länge jag äter på regelbundna tider, säger Bert som även filar på ett projekt.
– Jag håller på att samla material till en bok om mitt liv. Vi får se om den blir av.
