Arkivbild. Jonathan, som drabbades av salmonella efter att ha ätit en lunchsallad, har aldrig varit någon stor kycklingfantast och är det ännu mindre efter allt som hänt. "Jag gick förbi den grillade kycklingen i mataffären och höll nästan på att kräkas", säger han.
Jonathan Rocklöv jobbar som säljare och en torsdag i augusti, första veckan efter semestern, var han ute och träffade kunder. Han kör vanligen till bland annat Vetlanda och Nässjö och den här dagen klämde han in en lunchsallad längs vägen. Därefter hann det inte gå särskilt lång tid innan han började må dåligt.
– Jag höll helt enkelt på att skita ner mig i bilen. Det gick fort och jag tänkte att jag hade blivit matförgiftad, säger Jonathan Rocklöv.
Samma kväll visade febertermometern 41 grader.
– Jag kunde inte äta eller dricka någonting och med dubbla tabletter hade jag fortfarande 39,5.
Dagen därpå skjutsade grannen Jonathan till sjukhuset i Västervik där han lades in med dropp för att motverka uttorkningen. Han fick stanna över helgen och på tisdagen, eller onsdagen, kom beskedet från läkarna: Jonathan hade drabbats av salmonella.
– Det är dimmigt. Jag fick inte särskilt mycket sömn och när jag väl somnade vaknade jag av att det kändes som om att någon satte en kniv i magen. När jag fick höra att jag hade salmonella kändes det i alla fall skönt att veta vad det var, säger han.
Nästa morgon visade prover att Jonathan också fått blodförgiftning. Han fick totalt åtta doser antibiotika rakt i blodet men det stannade inte där, Jonathan drabbades också av en inflammation i tarmsystemet till följd av salmonellan.
– Mot slutet var det i stort sätt mer blod än avföring i tarmarna, säger han.
Efter nio dagar efter han fick han åka hem och då var magen nästan återställd. Under tiden på sjukhuset tappade Jonathan 12 kilo och sista dagen fick han höra av läkaren att han haft tur.
– Just blodförgiftning är ju jättefarligt. Salmonellan börjar växa i blodet och kloggar igen alla organ, men det var först när läkaren kom in sista dagen jag förstod hur illa det var. Hade jag inte varit i Europa så hade jag troligtvis inte överlevt, säger han.
Så fort salmonellan bekräftats sattes smittskyddet in för att spåra sjukdomen. Jonathan åt plocksallad från en matbutik men har inte fått reda på något eventuellt resultat av smittspårningen.
Där hade historien om den smidiga jobblunchen som ledde till salmonella, blodförgiftning och nio dagar på sjukhus kunnat ta slut, men tyvärr så gjorde den inte det. Jonathan fick reaktiv artrit och är fortfarande inte helt återställd. Det finns en risk att han aldrig blir det.
– Jag hann vara hemma från sjukhuset i två dagar innan jag var tillbaka igen. En fot svullnade upp och jag kunde inte gå. Reaktiv artrit liknar reumatism och kroppen reagerar elakt mot sig själv. Det kan utvecklas till reumatism, som man ha hela livet – eller så kan det komma och gå, det vet vi inte än, säger han.
Jonathan Rocklöv och hans höggravida sambo Sandra gick igenom en tuff tid när Jonathan drabbades av salmonella med flera svåra följder. "Den värsta tanken var att jag skulle bli själv med två barn", säger Sandra.
När Jonathan blev sjuk var hans sambo Sandra höggravid, semestern hade precis tagit slut, de höll på att byta fönster på huset och bilen var på verkstad. Med deras snart fyraåriga son Loke och hundarna Kira och Molly var vardagen inte den lättaste för Sandra. Paret var tvungna att ha skilda badrum och Jonathan kunde inte hjälpa till med någon matlagning på grund av risken för smitta.
– Jag har haft tur att jag mått bra i min graviditet eftersom jag fått lyfta honom ur sängen istället för att han hjälpt mig. Jag har fått vara både mamma och pappa ett tag, säger Sandra Näslund.
Jonathans artrit vandrade från led till led och han fick kortisonsprutor i höger fot, båda knäna och höger axel. Effekten av maxdosen varade i två dagar men han var tvungen att vänta i en vecka på mer kortison.
– Jag blev liggande. En natt skulle jag gå på toa och det tog 20 minuter att gå från sängen, det är ungefär fyra meter. Jag kunde inte lyfta benen över tröskeln eftersom det gjorde så ont, säger han.
Händelsen, som i värsta fall kunde ha kostat Jonathan livet, har fått honom att se på livet ur en ny synvinkel, berättar han. "Man blir lite annorlunda och tar hand om varandra på ett annat sätt", säger Jonathan Rocklöv.
Efter ytterligare några omgångar sprutor började det bli bättre och Jonathan kunde både börja jobba, jaga lite och gå i skogen med hundarna och sin son. Det värsta är förhoppningsvis över, men den plötsliga händelsen har satt sina spår i både Jonathan, som nyss fyllt 35, och 33-åriga Sandra.
– Jag var inte säker på att jag skulle fylla 35, så kändes det ett tag, säger Jonathan.
– Det har varit jättejobbigt. Jag fick inte hälsa på när han var inlagd och visste inte när han skulle komma hem. Den värsta tanken var att jag skulle bli själv med två barn, säger Sandra.
Jonathan berättar också att allt som hänt gett honom ett nytt perspektiv på livet, världen och framtida luncher.
– Man njuter mer av en hel del grejer nu. Jag är väldigt noga med att säga att jag älskar min son varje kväll när jag lägger honom. Man blir lite annorlunda och tar hand om varandra på ett annat sätt. Jag äter ingen sallad med kyckling i nu, det kan jag säga.