Det är sovdags för Luca men det bryr han sig inte om. Han är nämligen bara 20 veckor gammal och ingen man bestämmer över så lätt. Sova vill han inte, trots att han blir vaggad i vagnen, vilket brukar fungera.
Tur då att det finns kompisar på jobbet som ställer upp och håller ömt när det är dags för intervju för mamma Erica Weidenstolpe.
Vi är på TR Motion och hälsa och där spenderar Erica mycket tid. Det är här hon jobbar och det är här hon tränar. Det är två saker hon ägnat mycket tid åt genom åren men nu har de fått välkommen konkurrens av sonen Luca.
– Han får hänga på när jag är här, det brukar gå jättebra, konstaterar Erica när vi satt oss ned för intervju.
Erica har sedan hon var 30 år funderat på det här med att skaffa barn på egen hand. I år fyller hon 38 och funderingarna har resulterat i att hon är mamma.
– Jag började väl som alla andra att googla runt för att se vilka möjligheter som fanns. Man hör mycket om Danmark och insemination där.
– Jag förstod snabbt att det fanns möjligheter i Sverige för ensamstående kvinnor som vill bli mammor och bestämde mig för att ta det den vägen, via den vanliga vården.
Hela processen startade när hon var 36 år gammal, och tog nästan två år.
– Coronapandemin kom emellan och vårdköerna blev långa. Det har man ju full förståelse för, att annan livsviktig vård får gå före.
Utöver det var det noggranna tester och bedömningar som behövde klaras av. Man får träffa psykolog och läkare i flera omgångar, bland annat.
Har du alltid tänkt att du skulle vilja bli förälder?
– Jag har väl alltid vetat att jag vill bli mamma men har inte haft någon partner som jag velat skaffa barn med.
– Samtidigt så är inte hela min identitet byggd på att jag MÅSTE bli mamma. Jag trivdes bra som det var men längtade också. Men jag har trivts med att vara själv med, med att kunna göra det jag vill, på det sätt jag vill.
Processen började bli klar och det var dags för den första inseminationen. Det fick bära eller brista.
– I Sverige får man göra sex försök inom vården för att blir gravid som ensamstående kvinna. Det genom insemination eller IVF. En IVF-behandling räknas som två försök. Hade det inte fungerat för mig så hade jag inte fortsatt på annat håll.
– Alltså jag har alltid tänkt så här: jag försöker med det här. Fungerar det inte inom vårt svenska system så får det vara. "Om det funkar, så funkar det. Om inte så gör det inte det", så tänkte jag.
Gravid blev hon på första försöket, vilket är ovanligt.
– Vet du, jag kände liksom i kroppen att det "tog". Det kändes annorlunda nästan direkt.
Men säker var hon absolut inte. Det blev en lång väntan på att göra det första graviditetstestet, det gör man efter cirka två veckor.
– Jag såg att det var positivt men kunde inte helt tro det, trots att jag känt det på mig. Det var helt...galet. Jag tittade många gånger på den där stickan. Samtidigt var jag inte jätteförvånad, det var bara så svårt att förstå.
Nu blev livet annorlunda. Hon har alltid tränat hårt, nu var det slut med det.
– Kroppen är ju inte din längre, den finns till för barnet och det kändes. Jag kunde inte träna så hårt som jag ville, och då var det bara att tänka om. Jag rörde på mig mycket men tränade inte lika hårt, det gick inte.
Graviditeten gick bra. Vid förlossningen var Lucas blivande gudmor och Ericas egen mamma med. Den tog 25 timmar.
– Det var en trivsam upplevelse och det var tryggt att vara med andra kvinnor som också fött barn. Vi hade liksom trevligt och roligt.
Fem dagar blev det på BB, Luca fick gulsot och ökade inte i vikt som han skulle. Det var tuffa dygn.
– Det var problem med amningen. Det fortsatte när jag kom hem. Det var kämpigt och väldigt jobbigt. Det fanns nätter när jag bara satt och grät. Men jag har kompisar som jobbar natt, det blev lite mess och annat som piggade upp. När jag beslutade mig för att gå över till att mata med flaska så lossnade det.
– Nu sover Luca bra hela nätterna nästan. Jag matar honom en gång per natt och sen sover han som en stock igen.
Att mata med flaska har också betytt att Erica kan få avlastning när det behövs. Hennes mamma hoppar in och hjälper till.
– Som ensamstående är det bra att våga be om hjälp och att få det. Det är jag väldigt tacksam för.
Idag är dagarna fyllda med öppna förskolan, träning och umgänge.
– Vi går mycket till öppna förskolan. Det är viktigt att Luca får träffa barn i sin egen ålder. Och så träffar vi Lucas mormor mycket, hon är väldigt involverad.
Hur känns det nu, när Luca är här och det blivit lite mer vardag?
– Det känns fantastiskt! Det var rätt tillfälle nu som "mogen kvinna". Jag tror jag är lite mindre rädd för att göra fel, lite tryggare kanske. Men det är också svårt att förstå att man "är mamma", det har tagit lite tid. Jag vill inte enbart vara "mamma", jag är en person vid sidan av det med men jag tänker att det kan gå hand i hand.
– Nu bygger vi ett liv tillsammans, han och jag. Och det kan bli lite tufft ibland, ekonomiskt. Jag är ensamstående och har fått spara mycket för att klara av det här. Jag kommer väl inte ha råd att resa och så. Men så är det.
Och de nya rutinerna har utmynnat i en ny form av träning som Erica drar igång på TR, träning med barn mellan 0 och 12 månader.
– Det är väldigt fritt, barnet är med och kan användas som lätt vikt, haha! Man får göra det man kan och det barnet vill vara med på. Det är viktigt att komma igång igen efter en förlossning och det går att träna även om man har ett litet barn.
Hur ser omgivningen på att du valt att bli mamma på egen hand?
– Jag vet inte riktigt, jag har fått massor av stöd och så, jag lägger ut mycket bilder på Instagram. Samtidigt kan inte vem som helst kommentera på mina inlägg, så det är möjligt att jag inte nås av åsikter folk har.
– Det som förvånat mig lite är alla glada tillrop jag fått av många män, som tycker att jag gör helt rätt. Annars kan man ju tänka sig att de skulle känna sig lite hotade på ett sätt. Men så är det ju verkligen inte.
– Men jag kan störa mig på att hela samhället bygger på de här förbannade normerna vi har, där det ska vara tvåsamhet. Jag vill visa att det finns ett annat sätt i ett modernt samhälle. Och jag väljer att ställa upp på intervjuer av det här slaget för att visa det.
– Jag vill även visa att det finns hjälp att få i Sverige, i den vanliga vården.
Vi tar en sväng i lokalerna, Luca har ännu inte somnat. Erica är van.
– Vi får se hur natten blir då...det blir spännande!