Stillheten och lugnet på landet ger Krister Segergren stor tillfredsställelse. Att fylla 60 år, som han gör i februari är ingenting han fäster någon större uppmärksamhet vid. "Jag brukar missa min födelsedag".
– Jag tycker om meditera, sitta i tystnad och blunda, släppa allt och gå in i en inre stor tystnad bortom och lära sig att gå bortom personligheten och sinnet, säger han där han står och kokar te på vedspisen i köket där kylskåpet tagits bort.
– Vi flyttade ut det, för att det inte skulle störa tystnaden.
Anna från Dalarna och Krister från Norrbotten har bott i det stora äldre huset i byn Gårdspånga i snart 24 år. Att det blev just där var en slump.
– Vi vill absolut bo på landet och Anna hade bott i Småland tidigare. När vi tittade på ett annat objekt fick vi tips om det här som då var ett nergånget renoveringsobjekt, men vi har jobbat med det genom åren och vi tycker det blivit bra och fint, säger han.
Båda är visserligen födda stadsbor, Falun och Luleå, men stan var inget alternativ.
– Nej, Anna odlar väldigt mycket och vi är i stort sett självförsörjande på grönsaker och rotfrukter, för min del är mest närheten till naturen. Du vet man hugger sin ved, hämnar en pinne och sågar upp, plockar bär och nässlor.
I flera år var han Miljöpartiets ansikte i kommunpolitiken, nu har han blivit medlem i Socialdemokraterna.
– Jag är stödmedlem, de ligger närmast mina värderingar i dag. Jag tror inte någons värderingar stämmer till 100 procent med något parti.
Han tycker att alla borde ägna sig åt politik eller något annat samhällsengagemang en period i livet.
– Det ger förståelse för komplexiteten i samhället. Debatten är snurrig i dag. Konspirationsteorier, politikerförakt och en naiv inställning till många saker och så fort det är något blåses det upp och där har väl media också en roll, men man måste ju använda det man har mellan öronen också.
Kerala i Indien 2019. Krister Segergren är klädd i en traditionell indisk lungi. "Jag går ofta klädd så här i södra Indien."
Sedan 20-årsåldern har han en stark drivkraft att söka efter insikt och förståelse i den mänskliga existensen.
– Jag blev trött på alla klyschor och ville ha något annat och läste mycket om meditation och självkännedom. Det fick mig att resa till Indien för mer inspiration.
Ett 30-tal resor och vistelser i olika Ashramkloster i Indien har det blivit genom åren.
– Det är inget man behöver för hitta där, allt handlar egentligen om en inre resa, till frid och självkännedom och de kvaliteterna. Men det kan ta sin tid att komma dit. Att vara människa är fantastiskt, men också komplicerat. Man får så många intryck och föreställningar, både positiva och negativa. Det blir som en psykologisk djungel, som många människor lätt går vilse i litegrann och blir rastlösa av tystnad och vrider på radion eller fingrar på telefonen.
– Det är lätt att binda sig vid vissa saker som "jag och min kropp"," jag är svensk", "jag är man", eller vad det nu är man binder in sig i för föreställningar som lätt blir ett fängelse, säger han.
Några religiösa förtecken ser han inte i sitt sökande.
– Möjligen andliga, för mig är det inte alls samma sak som religion, men man ska akta sig för de stora begreppen. De är fyllda med så mycket hos varje människa.
Vad har du upptäckt i din inre resa?
– Det finns enorma kvaliteter som gör att man känner sig friare och gladare och tillfreds i sig själv och insikten att det inte har något med det yttre att göra. Sen ska man inte förakta det yttre heller. Det känns bra att få en present, en vän, ett nytt jobb eller en ny telefon.
– Det är en blick som man kan ha med sig i politiken, familjelivet arbetet eller vad man nu håller på med. En väg genom livet med växande inre frid och tillfredsställelse.
