Familjen Heino-Swärd är måna om att visa ett familjeliv som varken är tillrättalagt eller regisserat.
– Det började med att barnen ville börja filma. De hade ju sett The Swedish Family, och ville att vi skulle ge betyg åt olika lekland. Sen märkte vi att barnen gör ju så mycket roligt, vi får fin respons, och vi själva är ju ganska roliga också, haha!
Det berättar Jenny Heino, som tillsammans med sambon David Swärd står bakom Youtubekontot "Familjen Heino Swärd".
Det är ett tag kvar tills familjen kan tjäna pengar på sina videos, men följarantalet ökar stadigt.
– Drömmen vore så klart att kunna försörja sig med videos, men det kräver ju en hel del, säger Jenny.
Vad är det då följarna vill ha? Ja det verkar vara den helt vanliga vardagen.
"Häng med på en vanlig söndag hemma hos oss", heter ett av familjens mest sedda Youtubeklipp.
– Jag tror att vi sprider glädje. Vi är ganska ocensurerade, ofiltrerade. Men vi vill inte bli någon kopia på The Swedish Family. Vi kommer fortsätta visa vår vardag, det är vårat livspussel som är i fokus, säger Jenny.
– Vi är ganska spontana båda två, vi vill gärna hitta på saker, oavsett om det är att åka till Öland eller ta en promenad på Gränsö, berättar David.
Den mest sedda videon familjen laddat upp är när Jenny delar med sig av sin förlossningsberättelse.
Vi tittare får följa med från värkarna hemma i villan, till när Jenny ligger i sjukhussängen med lustgas och utbrister: "Jag känner mig som en drottning nu!", till lilla Agnes första timmar i livet.
Varför tror ni den är så populär?
– Jag tror att många som fött barn, eller som ska få sitt första barn, vill veta hur det har varit för andra. Att man visar öppet hur det gått till tror jag är viktigt, säger Jenny.
Hur vågar ni vara så ocensurerade? Känns det inte märkligt att dela med sig av så mycket?
– Nja, det var värst första videon. Helt plötsligt ska folk se vår vardag – allt sånt man inte delar med sig av vanligtvis. I vanliga fall visar man ju upp en tillrättalagd bild, säger David, som nu vant sig.
Jenny har däremot alltid gillat att dela med sig av sitt liv.
– Jag lägger liksom upp tio bilder åt gången på Facebook, haha! Jag klipper bort vissa saker, som svordomar, men jag tänker att det är viktigt att visa att allt inte är perfekt hela tiden. Ju fler följare vi får desto mer måste vi kanske anpassa oss, men vi vill ändå inte tappa bort oss, säger hon.
Vi sitter mittemot varandra, och Jenny tittar upp över det väldigt rena och prydliga köksbordet. Blicken fastnar ovanför glasvasen med blombuketten.
– Oj, är det grädde där på lampskärmen? Jaja. Det tar vi sen.
Familjen består av Jenny och David, som tillsammans har 1,5-åriga dottern Selma och så Agnes som nu är sex veckor gammal. Jenny har även två barn sedan tidigare: Nioåriga Alicia och sexåriga August.
David är några år yngre än Jenny, och när de träffades blev han alltså bonuspappa till två små barn. 21 år gammal.
Hur var det?
– Det var ju en stor omställning. Jag var van vid att göra vad jag själv ville, träna när jag ville, du vet. Ingen att ta hänsyn till. Men jag tycker att det gick ganska bra, säger han, och sneglar mot Jenny.
Jenny fyller i:
– Du tog ju till dig barnen väldigt bra! Du har ju jobbat som elevassistent så du är van vid ansvaret. Det kändes väldigt naturligt.
Nog gick det bra alltid.
Sedan två år tillbaka bor de i Djurgårdsområdet i Västervik, där de helrenoverat ett hus.
Varannan vecka är alla fyra barnen hemma. Varannan vecka är det Jenny, David och de två minsta.
– På Youtube har det blivit mer och mer fokus på oss. När det bara är vi och de minsta måste vi ju prata, säger Jenny.
De siktar på att få upp en Youtubevideo i veckan.
– Men sen förlossningen har vi halkat efter lite, vi har några videos som inte kommit upp än, säger Jenny med ett skratt.
Även om filmandet är en hobby så kräver den sitt arbete. Jenny lägger ungefär fyra-fem timmar på att redigera varje. Just nu är hon föräldraledig, så hon tar sig tid när barnen sover och är i skolan.
Hur tänker ni kring att visa upp barnen på internet? Det finns ju alltid en debatt om barnens integritet och så?
– Det är en viktig debatt. Ju fler som följer oss, desto mindre måste vi kanske visa av vår privata sfär. Jag tänker att så länge de inte får problem i skolan så är det okej, säger Jenny.
Och tvärtom verkar reaktionerna från barnens jämnåriga vara positiva. Jenny berättar att Alicias kompisar tyckte att det var häftigt att tidningen skulle komma på besök. Alicia, däremot, tyckte att det var lite pinsamt. Som nioåringar gör mest.
Däremot finns det alltid elaka personer på internet.
– Vi har fått en riktigt elak kommentar. Det var någon som skrev att vi är "ännu ett par som utnyttjar våra barn för att bli kända". Usch. Men för oss var det ju barnen som ville börja filma och ville att vi skulle lägga ut saker, så det kanske är lite annorlunda.
Hur tacklar ni det?
– Så länge vi kan stå bakom det vi gör och tycker det är bra så försöker vi att inte ta åt oss. Det är ändå överlag mest positiva kommentarer, säger David.
– Ja, det kanske är lättare att ha åsikter om oss som äter godis på en måndag och visar upp hur vi uppfostrar våra barn, gissar Jenny.
Det finns ju mängder av konton som visar upp sina liv på internet. Hur når man fram genom bruset?
– Bra fråga! Det är det vi försöker lista ut, haha! säger Jenny glatt. Hon fortsätter:
– Jag vill ju ha en logga på bilen, men det vill inte David!
De berättar att de ska satsa på att göra videorna mer liknande i längd och upplägg, och visa ännu mer av hur de som föräldrar får ihop livspusslet.
– Vi skämtar mycket och driver ganska mycket med varandra, det uppskattar folk att se, säger David.
– Det är nog nyttigt för folk att se att även om man älskar varandra så behöver man också förhandla. Vi är inte rädda att bjuda på oss själva. Jag vill visa upp hur jag försöker skapa ordning i kaoset, men ibland misslyckas, säger Jenny.
– Det är bra att avstigmatisera det som inte är "perfekt", säger David.
Era tre bästa tips för andra, stressade föräldrar?
– Ett: Larm på mobilen! Alltså ett larm som ringer när du har BVC-tid, när du ska hämta barnet på förskolan. Man glömmer lätt, säger Jenny.
– Två... Lappar på kylskåpet. Massor av lappar. Gärna färgkodade, fortsätter hon.
– Tre: Andas, säger David, och fortsätter:
– Det blir ändå aldrig som man tänkt sig.