Bengt föddes och växte upp i Ukna, där föräldrarna hade en gård. Han började som lärare, men sonen Erik berättar att han kom att verka alltmer inom kyrkan. Han fick tillstånd av biskopen att predika och leda gudstjänst på venia, som det kallas, innan han prästvigdes 1990.
– I sin tjänst som präst hann han med att arbeta i S:t Olai, Norrköping, Gärdserum och Hannäs, S:t Anna och Rimforsa församlingar. Bengt brann för den lilla människan och tog ofta strid mot orättvisor och maktmissbruk, berättar Erik Gruvebäck, även han präst.
Bengt Gruvebäck var inte den som lät motgångar stoppa honom. Ett exempel är när det skulle hållas barndop i Hannäs kyrka i Åtvidabergs kommun. Då var dörren låst. Men Bengt löste det hela genom att döpa barnet i en fruktskål i församlingshemmet. Och i stället för prästskrud iklädd sin röda kavaj.
Förutom som präst var Bengt en populär föreläsare i bygden och lockade väldigt mycket folk. Han pratade gärna om lokalhistoriska byggnader och människor och gamla profiler från förr.
– En av de sista föreställningar han kom att göra var ”Swing it, farsan” – en minneskavalkad från barn- och ungdomstiden i Ukna, som vi satte upp tillsammans i bygdegårdar och andra ställen och som hölls för utsålda hus.
Närmast sörjer hans hustru, Christl, och en stor skara barn honom.
– Men han har gjort avtryck hos långt många fler, vilket vi fått erfara sen vi gick ut med beskedet om hans bortgång, säger Erik.
Begravningen sker i kretsen av de närmaste.