"Man blir mer som en familj med sina vänner när man bor utomlands. Man blir tajtare eftersom man inte har någon annan och det är de som gör att det fungerar så bra", säger Felicia. Här på en middag på stranden.
Felicia Lindgren, 31, bor sedan sex år tillbaka i Filippinerna. Närmare bestämt i Dauin, som ligger i provinsen Negros Oriental på ön Negros. Här lever hon tillsammans med sin man Conny Jeppson och barnen Hailey, 5,5 år, Millie, 4 år, och William 1,5 år, samt hunden Bingo.
– Om du hade frågat någon som kände mig innan, när jag var yngre, var jag nog minst trolig att flytta utomlands. Det stämde inte in i min bild av hur man skulle leva med hus, bil och familj. Jag är faktiskt förvånad själv, säger Felicia Lindgren och skrattar.
Allt började när hon och Conny träffades i Thailand 2010. Felicia var 19 år och skulle stanna i sex månader för att jobba med dykning. Ett gemensamt intresse för paret, som fyra år senare tar dem till Bali innan de slutligen hamnar i Filippinerna 2016.
– Det finns många fördelar med att bo utomlands. Jag var själv lite orolig över att inte ha familjen nära när vi skaffade barn men man kan inte få allt och det fungerar ändå väldigt bra.
Vilka är fördelarna enligt dig?
– Småbarnslivet blir enormt mycket lättare. Du lever inte för två sommarmånader om året. Livet är spontanare, enklare och dessutom billigare att leva. Här kan vi göra mer saker för mindre pengar och vi har även råd med en hushållerska, vilket gör att vi slipper tänka på vardagsbestyren och får mer tid med våra barn.
Hon fortsätter:
– I och med att vi bor såhär så har vi sagt att vi ska inte bara överleva småbarnsåren – vi ska uppleva dem.
"En nackdel är väl att våra barn inte pratar jättebra svenska. De förstår såklart, för vi pratar svenska med dem, men de väljer alltid engelska och de låter som en engelsk som försöker prata svenska. Men vi jobbar stenhårt på att de ska kunna uttrycka sig själva och vem de är på svenska om vi någon gång flyttar hem", säger Felicia, som också tror att isoleringen av Filippinerna under pandemin påverkat eftersom de inte kunnat resa hem till Sverige.
Tillsammans har familjen välkomnat tre barn, alla födda i Filippinerna. Men var det då självklart att bilda familj utomlands?
– Jag har alltid velat ha barn runt 25 år men Conny var inte redo att lämna livet utomlands så det föll sig naturligt att det blev så. Däremot flyttade vi till Filippinerna mitt i graviditeten och alla som flyttat vet att det är jobbigt nog. Lägg då till att vara gravid och flytta till ett nytt land, säger Felicia och skrattar åt minnet.
Men även det äventyret tog de sig an och till en början hamnade de i en storstad.
– Det var väldigt skönt att börja där för det fanns ett bra universitetssjukhus.
Sedan kände familjen att de ville ha något annat och att de ville leva familjelivet på en lugnare plats.
– Vi har bott här där vi bor nu i fyra år och trivs fantastiskt bra. Det finns många andra utländska familjer här och det är ett bra community.
"Jag är väldigt svensk. Vi firar jul en dag innan alla andra, den 24 som vi gör i Sverige, och vi firar midsommar, nationaldagen och alla andra högtider. Är det semmeldagen äter vi semlor och är det kanelbullens dag bakar vi kanelbullar. Barnens kompisar undrar alltid varför tomten kommer till oss först", säger Felicia och skrattar.
Felicia berättar att innan pandemin åkte de hem till Sverige minst en gång per år och ofta fick de även besök av både Felicias och Connys familjer från Sverige. Men under pandemin stängde Filippinerna sina gränser.
– Det var mentalt jobbigt att friheten att resa hem togs ifrån en. Vår son föddes också under pandemin och eftersom vi inte fick resa hade han bara ett turistvisum.
Det är en av nackdelarna som Felicia ser med livet de lever: "Du hamnar lite utanför systemet".
– Du räknas bara som filippinsk genom blod och ambassaden utför inte pass utan det måste vi ordna med i Sverige. Vi var även tvungna att ansöka om att han var vår son. Han stod som svensk, men vi fick ansöka om att han var vår. Vi är svenskar men ibland känns det som att vi inte räknas som svenskar.
Kommer ni flytta hem till Sverige igen?
– Det är den vanligaste frågan vi får. Just nu ser vi inte att vi gör det inom en snar framtid. När barnen blir runt 10 år kanske vi måste bestämma var vi vill bosätta oss för framtiden men det är inget vi har planer på i nuläget. Vi älskar livet här, säger Felicia.