"Den nya generationen har inte lärt sig det kristna språkbruket, vilket gör att mycket av det vi säger och gör blir otillgängligt. Där har vi i Svenska kyrkan och Linköpings stift ett viktigt översättningsarbete att göra", säger Marika Markovits.
I skuggan av domkyrkan i Linköping, och bara stenkast från biskopens bostad, huserar stiftskansliet. Här ligger den så kallade domkapitelsalen. Det stora bordet med de många stolarna övervakas av en stor del av Linköpings stifts tidigare biskopar. På väggarna hänger vackert målade porträtt – och alla är män. När Marika Markovits fick 63,4 procent av rösterna och valdes till Linköpings stifts nya biskop bröt hon en nära tusen år lång tradition. Sedan den första kända biskopen, som tillträdde på 1100-talet, har efterträdarna endast varit män. Väl i domkapitelsalen, när vi slår oss ned för en längre intervju, känner Marika historiens vingslag.
– Det är helt makalöst i vilka led man står, säger hon och blickar runt i rummet.
– Några år på jorden gör vi ju alla – men att få stå i en sån här rad av ämbetsbärare är väldigt stort.
Vad gör historieaspekten med uppdraget som biskop?
– Som kristen ledare lever man hela tiden med ett 2 000 år långt perspektiv. Jag som präst läser varje söndag texter om vad människor har tänkt och känt inför livets utmaningar, texter som är mer eller mindre 2 000 år gamla. Men den dag jag får träda in i Linköpings domkyrka och tas emot som biskop – hur stort det är att få göra det som kvinna kommer att vara oöverskådligt.
– Jag blir tacksam för vår tid och för alla kvinnor och män som har kämpat för kvinnors rättigheter genom alla århundraden.
Marika Markovits har under de senaste åren varit domprost i Stockholm och dessförinnan direktör för Stockholms stadsmission. Efter att hon prästvigdes var hon verksam i Farsta församling.
Samtidigt påpekar hon att Svenska kyrkan under lång tid har haft kvinnliga ledare i olika led – och hon tror de kvinnliga biskoparna kommer att bli fler inom kort.
– Det här är ett självklart uttryck för var Svenska kyrkan befinner sig i dag och har gjort sedan länge, säger Marika Markovits och lyfter fram Margit Sahlin som år 1960 var en av de första kvinnorna att prästvigas i Sverige och Christina Odenberg som för 25 år sedan vigdes till Svenska kyrkans första kvinnliga biskop.
Själv växte Marika Markovits upp i Stockholm och i en familj där relationen till kyrkan, enligt henne själv, var traditionell. "Man döptes och konfirmerades, men inte så mycket mer", beskriver hon. Det var först i tonåren som hon på riktigt upptäckte Svenska kyrkan.
– Jag upptäckte att kyrkan var en plats där jag fick möjlighet att växa. Jag fick förtroendet att bli ungdomsledare, och det skulle jag säga är anledningen till att jag sitter här i dag. Det har funnits vuxna i kyrkan genom åren som har uppmuntrat mig att tro på mig själv som ledare, både när jag var student i Uppsala men också när jag började min första prästtjänst i Farsta församling.
"Jag fick den här av min bästa vän när jag blev domprost. Det står "Domprost Stockholm" i. Nu får jag väl byta ut den", säger Marika Markovits och visar upp det kors hon bär runt halsen.
I 17 år var hon också direktor för Stockholms stadsmission – en stor organisation med cirka 800 anställda och 400 volontärer. Under de senaste åren har hon verkat som domprost i Stockholms domkyrkoförsamling. Domprosten kan liknas vid kyrkoherden med tillägget att domprosten ansvarar för domkyrkan och till mångt och mycket är biskopens högra hand.
Du sa att det finns människor som har fått dig att tro på dig själv som ledare. Varför passar du som biskop?
– Som ledare handlar det ofta om vad frukten blir av ditt ledarskap. Mår människor bra, känner de att de växer och utvecklas? Där tycker jag att jag har fått tillräckligt mycket positiv feedback genom åren, säger Marika Markovits.
– Sedan, när jag blickar bakåt, kan jag se att jag har en förmåga att se till att saker händer. Vi har en tendens att planera och visionera mycket, men för att få det genomfört behövs en taktisk kompetens.
Med över 50 procent av rösterna i biskopsvalets andra omgång blir Marika Markovits Linköpings nya biskop. Hon vigs i Uppsala den 15 januari.
Vad ser du för stora utmaningar för stiftet framåt?
– En av de största utmaningarna är att hos allmänheten skapa en tydlig bild av varför kyrkan behövs, vad kyrkan spelar för roll i samhället och vad som är omistligt för oss, säger Marika Markovits och lyfter kulturarvet, musiken och kyrkorummen som exempel.
– Men kärnan för mig är ändå trons roll i våra liv, att tron kan ha en oerhörd stor betydelse för människor. Det handlar också om etik, att vi i en tid av polariseringar och konflikter behöver lära oss det etiska samtalet och rustas för egna ställningstaganden, fortsätter hon.
Den 21 januari välkomnas hon som ny biskop i Linköping. Detta sammanfaller med en stor renovering av domkyrkan – som ska täckas av byggnadsställningar i tre års tid.
– Det känns helt okej för mig. Jag kommer att vara här i längre än tre år, så jag kommer hinna se tornet, säger Marika Markovits.