Düsseldorff, vid en fotbollsmatch på gamla fotbollsplanen på Brödbacken. Till höger ses han iklädd paraduniform.
Läsaren Bosse Sandebäck i Västervik kände igen mannen i artikeln som vi publicerade i förra veckan. Han mindes att hans mamma hade berättat för honom om Düsseldorff, och han hörde snart av sig till redaktionen.
– Det finns otaliga historier om honom, skrev Bosse i ett mejl.
Vi fick låna Bosses exemplar av boken Kyrkotrakten i Kristdala socken, med texter sammanställda av Kristdala PRO-förening. I boken finns ett kapitel om mannen som Britta Karlsson mindes från sin barndom. Düsseldorff, heter kapitlet, som är skrivet av Birger Magnusson. Där går att läsa vad olika personer berättat om Düsseldorff, som från början hette någonting helt annat.
Carl Oskar Ludvig Nilsson föddes sent i december 1887 i Mobäck, Kristdala i Oskarshamns kommun. Han hade fem syskon och förlorade tidigt sina föräldrar, därav växte han upp under olika tak. Hans morbror hade hand om honom en tid, men när Carl Oskar skulle konfirmera sig som ung rymde han. Han ska samtidigt ha brutit foten, vilket skulle ge honom problem senare i livet. Man tror att Carl Oskar var sjöman en period. Under någon av sina resor träffade han på en biografägare, och därefter började han uppträda och spexa. Någon gång var han även i Västervik och arbetade.
"Han var inte främmande för grovarbete, för ifrån Västervikstrakten fanns många som på 1910-talet såg hur skicklig Carl Oskar var med vedsågning", står att läsa i Magnussons text.
Carl Oskar återvände med tiden till Kristdala. Han byggde sitt eget hus med hjälp av ihopsamlat virke och även "gamla ruttnade träkors och stavar från kyrkogården", som Magnusson skriver. Hans hus skulle senare komma att kallas för Düsselhem.
Genom åren blev Carl Oskar ofta orättvist behandlad. Han fick nedsättande smeknamn och ungdomar kunde spela honom spratt, vilket också Britta Karlsson från Västervik minns. Han ska ha fått sin cykel skadad under turen till Västervik 1933, då Britta pratade med honom.
Britta Karlsson från Västervik samtalade med Düsseldorff en gång som sjuåring, då han var på besök vid Norrlandskullen i Västervik.
År 1920 bytte Carl Oskar namn. På en verkstad hade han sett en skylt på en ångpanna, och på den skylten stod det skrivet var maskinen var tillverkad, nämligen i den tyska staden vid namn Düsseldorf. Det här namnet ansökte han sedan hos länsstyrelsen om att få ta. Ansökan gick igenom – nu var Carl Oskar istället Düsseldorff, med två f. Han kallades även för bara "Dyssel".
Sven-Åke Johansson är sekreterare för Kristdala PRO-förening, och även ordförande för Kristdala hembygdsförening.
– Hembygdsföreningen har en trehjuling kvar som "någon" sannolikt räddade och skänkte till hembygdsföreningen vid Düsseldorffs död 1948. Han hade flera cyklar under åren. De flesta var skapade och modifierade fabrikscyklar av mekaniska verkstäder i Kristdala, berättar Sven-Åke i ett mejl till VT.
Kristdala. Här levde och verkade Düsseldorff, när han inte var på resande fot.
Med sin trehjuling cyklade Düsseldorff dit han skulle. Han spelade skivor på sin grammofon, på kaféer, utmed gator och på andra platser. Han reste runt mycket, och brukade tälta runt Västervik. Det är ingen som vet om han själv kallade sig för en "luffare", men det var det han tycktes vara. Dyssel började berätta för andra om vad han hade varit med om under sina äventyr. Han blev till och med inbjuden att prata på Oskarshamns teater, om luffarlivet. Dyssel ska ha varit en väldigt god talare, som fångade omgivningen med sina historier. I en tidningsartikel från 1928 står att "Många föreläsare har framträtt i Valhalls stora sal, men ingen har haft en så tacksam och intresserad publik som reseskildraren Carl Oskar Düsseldorff från Kristdala".
Valborgsmässoafton blev Dyssels egna högtid. Han ska varje första maj ha cyklat genom Kristdala med flaggor, hög hatt och majblommor på sig, och därefter spelat på sin grammofon, såklart.
Ju äldre Dyssel blev, desto sämre blev hans fot som han skadade som ung. Han behövde vård, men ville inte in på bygdens ålderdomshem. Till sist hamnade han där ändå, men på premissen att han fick bo i ett eget, avskiljt litet hus. Efter en lunginflammation och en hjärnblödning dog Düsseldorff i november 1948, 60 år gammal. Efter sig lämnade han en skara vänner, men ingen övrig familj. Han begravdes på Nedre kyrkogården i Kristdala, med en liten gravsten på vilken det står "Düsseldorff Frihem".
– Hembygdsföreningen sköter fortfarande gravrätten till hans grav, berättar Sven-Åke Johansson.