"Att äta utomhus gör någonting med aptiten. När vi var ute och gjorde kolbullar över öppen eld för ett tag sedan var det två tanter som åt tre stora portioner vardera", säger Charlotte.
Det är fredagsmorgon och de första värmande vårstrålarna skiner över Västervik. Om några timmar är det helg, den härliga ledighetskänslan gör sig påmind.
Ovanför entrédörrarna till byggnaden med den falurödfärgade fasaden hänger en skylt där det står skrivet "Tjustgården" i stora mörka bokstäver.
Där går vi in och möts av porträttets huvudperson – Charlotte Frisell. Hon visar oss genom korridorerna och tar med oss upp till andra våningen.
Ännu är det lugnt i huset. Många av de boende brukar inte komma nedför trapporna förrän vid 10-tiden när det vankas morgonfika.
För att inte förstöra den fina dukningen i frukostmatsalen så sätter vi oss inne i ett av avdelningens aktivitetsrum. För bara något år sedan användes det här rummet inte till något speciellt, men mycket har hänt sedan dess.
I juni 2021 började Charlotte arbeta som fritidsledare inom äldreomsorgen. Hon hade tidigare jobbat som fotograf och säljare på en elektronikkedja, men längtan efter "det verkliga syftet" fick henne att söka sig vidare mot nya äventyr.
– Jag tycker det är roligt med människor och drivs av att hjälpa andra. Det fick mig att börja fundera på vad jag ville göra härnäst.
Valet föll till slut på fritidsledarutbildningen på Gamleby Folkhögskola och efter två års studier tog hon anställning på kommunen med inställningen att starta glädjeyra på Västerviks äldreboenden.
På pappret är Charlotte placerad på Tjustgården. Att hon hamnade just där berodde på det dåvarande behovet, men hon har ändå hela tiden arbetat på alla kommunens åtta centrala enheter.
Utan erfarenhet av omsorg klev Charlotte in på nya jobbet, med andra perspektiv än vårdaspekten. Hon ska i första hand aktivera och engagera, snarare än behandla.
– Jag tycker det är viktigt att lyssna in vad de gjort tidigare. Om någon ägnat hela sitt liv åt odling så vill jag att personen ska kunna fortsätta med det, även om den har flyttat hit.
För att de boende skulle kunna uppnå sin fulla potential behövdes förändring och som nyanställd fritidsledare blev det Charlottes uppgift att låta enheterna blomstra.
Charlotte har gjort sig känd som äldreboendenas egna "yrväder".
För att väcka nytt liv på Västerviks centrala äldreboenden skapades ett mobilt aktivitetsteam. Det utgörs av Charlotte, men även av Marcus Ström Eliasson och Ann-Sofie Wilensjö.
– När vi samordnar aktiviteter har vi olika ansvarsområden. Marcus är duktig på logistik och Ann-Sofie på att planera för evenemang.
Charlottes stora uppgift är i stället att arrangera utomhusaktiviteter och samla människor i naturen.
För det var just det, det brinnande intresset för friluftsliv, som fick Charlotte att byta bana vid 47 års ålder.
– Drömmen var att kunna kombinera förkärleken till naturen med ett arbete, det var en kittlande tanke.
Under utbildningen pratade eleverna mycket om människans livsvillkor baserat på uppväxt och hur vi omedvetet påverkas av samhällsnormer. De fick läsa om vad som kan hända om en människa plötsligt byter riktning.
– Det gjorde att jag i höstas frågade mig: Vad händer om man kör ut 20 pensionärer till en kolmila i Blackstad en regnig oktoberdag? Och för att bli varse om det behövde vi ju prova!
Mycket riktigt blev det en utflykt utanför stadsgränsen och trots det ruskiga vädret en lyckad sådan.
– För att gömma oss undan regnet så trängde vi ihop oss i kolmilan och åt varma blåbärsbullar.
"Det spelar ingen roll om purjolöken i odlingslandet vissnar eller om kakorna i ugnen bränns, huvudsaken är att pensionärerna får vara med och känna sig behövda", säger Charlotte.
På folkhögskolan sågs Charlotte för sina styrkor, inte för vad hon inte kunde.
Just tankesättet att se möjligheter i stället för svagheter har hon tagit med sig till äldreboendena.
– Om en person inte kan använda benen så kan den förmodligen ändå arbeta med händerna. Sitter alla i rullstol? Okej, då blir det rullstolsrace, säger Charlotte med ett leende.
– Huvudsaken är att man får leva tills man dör.
Variationen på aktiviteter är stor. Sedan det mobila aktivitetsteamet drog igång i september har pensionärerna fått möjligheten att bland annat fågelskåda, snickra och festa.
– Jag brinner verkligen för det här. Det finns inget bättre kvitto än att möta en 102-åring som tar en i handen och tackar för en trevlig aktivitet, säger hon.
Jobbet som fritidsledare inom äldreomsorgen har inneburit både med- och motgångar, men idag är Charlotte glad och stolt över vad Tjustgården har blivit.
Charlotte är tacksam över aktivitetssamordnarnas fina samarbetet med övrig omsorgspersonal, eftersom deras uppdrag annars hade blivit "oerhört mycket svårare".