Bistra vindar, men en sol som värmer. Vi har stämt träff i Källängsparken för en pratstund, och Elin Namnieks dyker upp precis på utsatt tid. Hon är klädd i brun kappa, med solglasögonen på huvudet som skvallrar om att en ny årstid är på intågande. Elin, som är hemma I Locknevi över påsken, berättar det varit en lugnare ledighet än vanligt. På grund av pandemin har hon inte kunnat åka runt och träffa alla vänner som hon brukar.
– Men mina föräldrar tycker det är kul att jag håller mig hemma. De får ju träffa mig desto mer, säger hon med ett skratt.
I övrigt är det inte särskilt lugnt i Elins liv. Hon går sista året på låtskrivarutbildningen på Musikmakarna i Örnsköldsvik och har mycket på gång. Nyligen signade hon med skivbolaget Loudkult.
− Jag släpper en singel i slutet av april och en låt till i maj. Sedan kommer hela EP:n i juni. Jag har skickat runt min musik till många och det fina med Loudkult var att de direkt hörde av sig och sa att de älskade låtarna. Det ska bli kul att jobba ihop och få stöttning av dem.
Elin beskriver sin musik som sassy electro pop och låtarna på skivan handlar givetvis om kärlek – både det första pirret i en ny relation och hur det känns efter ett uppbrott, men även om hur det är att ha självdistans och att inse att vissa saker bara ska finnas där under en begränsad tid. Hon hoppas kunna nå ut brett och berättar att åren på Musikmakarna gjort att hon tagit stora steg som låtskrivare.
– Det har varit väldigt lärorikt. Vi har fått föreläsningar av stora namn och jobbat med uppdrag från branschen. Skolan har ett fantastiskt nätverk. Uppe i Örnsköldsvik har jag fått lära mig ett helt nytt sätt att skriva låtar, där man hittar ackord och gör melodin först – sedan pusslar man in texten efteråt. Det är svårt, men fördelarna är många.
Elin berättar att hon under utbildningen också hittat glädjen i att skriva musik till andra.
− Alla låtar passar ju inte en själv och det egna artisteriet. I framtiden vill jag jobba 60 procent som artist och 40 procent som låtskrivare till andra. Jag skulle också vilja lära mig att producera.
När utbildningen är klar i juni flyttar Elin till Stockholm, för att få bästa möjliga förutsättningar att lyckas med sin fortsatta karriär. Hon berättar att hon ända sedan barnsben varit oerhört målinriktad. En egenskap som kanske är viktigare än talang när det handlar om att ta sig fram musikbranschen.
– Jag har alltid varit entreprenör. Pappa brukade muta mig när jag var liten: ”Lär du dig den här låten får du tio kronor”. Jag har för mig att jag skulle få 100 kronor för att lära mig Für Elise, det var ju hur mycket pengar som helst. Oj vad jag tränade!
Att kunna försörja sig helt och hållet som artist och låtskrivare är Elins dröm, och för att nå sina mål har hon förstås tvingats offra en del. Hon flyttade till exempel hemifrån för att gå musikgymnasium redan som 16-åring. Relationer har tagit slut, tid med familj och vänner har fått stryka på foten.
− Jag har nog varit ganska självisk och fokuserat på det som är viktigt för mig. Men musiken är det bästa jag vet. Den gör mig glad och ger mig energi. I framtiden vill jag bygga upp ett starkt varumärke som Namelle. Jag vill också skriva till stora artister och åka på världsturné.
