Karin växte upp på Odensviholm, där hon fortfarande bor kvar.
Just den här dagen stämmer SMHI:s väderprognos till punkt och pricka. Det ösregnar, precis som det skulle göra. Vi slår oss ner i det hemtrevliga köket i Västra flygeln på Odensviholm, där Karin bor med sin man Stefan. Hon växte upp på gården. Pappan bor kvar i stora huset, men hennes mamma lever inte längre.
Karin var tidigt inne på att hon ville jobba med lantbruk, men det fanns en tid när hon också funderade på restaurangbranschen. Kanske som kallskänka.
Men djuren lockade starkare, och det var mycket de som gjorde att hon bestämde sig för att bli bonde. Särskilt korna.
– De är ganska smarta, men de tycker inte om nyheter. Däremot är de läraktiga. De kan också vara otroligt personliga, säger Karin.
Till hennes arbetsuppgifter hör att sköta om de djur som är ute på bete. En vacker sommardag kan det hända att hon bara lägger sig ner i gräset i hagen, och låter djuren komma fram och hälsa. Snart är hon omgiven av nyfikna nosar och sträva tungor.
– Då gäller det att inte ha ko-skräck, säger hon och skrattar.
Ängslighet är dock inget utmärkande drag hos Karin, som i tonåren åkte på kombinerad språk- och konfirmationsresa till England, och fick sådan smak på att resa utomlands att hon tog ett sabbatsår mitt i gymnasiet för att läsa på high school i USA. Hon hamnade på en gård i Wisconsin. Men det visste hon inte, när hon åkte dit.
– Man hade ingen aning om var man skulle hamna, i vilken stat eller så.
Var det inte oroligt att inte veta?
– Nej, det var bara spännande.
Hon hade ett roligt år i USA och deltog på eget initiativ även i sysslorna på gården, där hon bland annat körde traktor. En förändring mot Sverige, som hon lade märke till, var att de odlade mycket majs till djurfoder, något som har blivit vanligt även här numera. Skolan var mer sträng än hemma, med mycket regler.
– Men jag hade inga problem med det. Jag är en sådan som gillar regler och ordning och reda, säger hon.
Tillbaka i Sverige återupptog hon sin studier på "Lantan" i Gamleby. Hon träffade också sin blivande man, Stefan Löwenborg, som hade fått anställning på Odensviholm. Det är 31 år sedan nu.
Karin Svensson, som hon då hette, bytte så småningom namn till Löwenborg och paret fick två barn tillsammans, som nu är vuxna och bor i Linköping.
Fårvallning är en annan hobby. Här jobbar Karin ihop med hunden Ru.
På Odensviholm finns mellan 550 och 600 mjölkkor. Dräktiga kor och kvigor står på Blekhem, men tas hem tills det blir dags för dem att kalva.
Karin sköter korna med hjälp av sina fyra vallhundar. Det är nu 25 år sedan hon köpte sin första egna hund, en bordercollie, för att valla får med. Nu är det inte så många får kvar på gården, men hundarna funkar bra även till korna.
Faktum är att vallning har blivit ett av Karins största fritidsintressen. Hon tävlar i både nötvallning och fårvallning och är aktiv som instruktör i den lokala vallhundsföreningen Tjustvallarna. Kommunikationen, och samspelet med hunden, är det som fängslar henne med vallningen.
– Sedan älskar jag de intelligenta hundarna, tillägger hon.
Bordercollien Ru vallar fåren på Odensviholm.
Dagarna är fyllda med olika aktiviteter. Det är jobbet med korna, hundar som ska ut och gå, trädgården som ska skötas – och den egna kroppen som fordrar träning. Då blir det bland annat mountainbike och yoga.
– Jag behöver träna, för att orka mitt jobb, för det är många gånger väldigt fysiskt tungt. Men jag gör lugnare saker också, för jag älskar att läsa, säger Karin.
I ungdomen tävlade hon i ridning.
– När man växte upp här, så spelade man antingen fotboll eller red. Så åkte vi slalom på vintern förstås, eftersom vi har skidbacke här i Odensvi.
På gården finns fyra hästar, varav två inackorderade. Men Karins egen ridhäst, ett svenskt halvblod, har hunnit bli gammal och är nu mest pensionär.
Trädgården är ett av många intressen för Karin.
Med alla dessa djur att ta hand om, är det inte svårt att förstå att det blir ett antal steg varje dag för Karin.
– Jag vet att jag snittar på över 20 000 per dag. Det är nog ganska högt, tror jag, säger hon.
Det låter som ett ganska späckat schema. Ändå har hon utöver allt detta varit lokalpolitiker under två mandatperioder för Moderaterna, med uppdrag i flera nämnder. Hon var också förste vice ordförande i kommunfullmäktige. Men hon valde bort politiken när hennes mamma blev sjuk i cancer och hon själv dessutom hade mycket att göra hemma på gården.
– Folk brukar säga att det är en livsstil, men så är det ju med alla företag, säger lantbruksföretagaren Karin Löwenborg.