– Jag tycker om att finnas till för andra och se till att människor har det bra runtomkring mig. Då mår jag gott, säger Gerd Brodin över en fika på ett kafé i centrala Västervik.

Det är förkylnings-, corona- och influensatider, och många undviker offentliga platser av rädsla för att utsätta sig för smitta. Men Gerd, som genomgår tuffa behandlingar mot sin cancer, räds ändå inte mötesplatsen. 

– Jag har bestämt mig för att jag ska leva hela mitt liv fullt ut. Visst är det tufft ibland och visst blir jag däckad emellanåt. Men det är min flykt från eländet, att hålla igång och tänka på annat. 

Rädda Barnen är en av de föreningar som får ta del av Gerds engagemang. Hon har varit medlem i lokalföreningen i Gamleby sedan 1990-talet och är ordförande sedan många år. Hon sitter också i föreningens distriktsstyrelse, är ordförande i pensionärsorganisationen SPF Seniorerna Tjustbygden och sekreterare i IOGT-NTO Hallingberg. Dessutom är hon engagerad i bröstcancerföreningen Blåkulla, där ett 50-tal kvinnor håller i samtalskvällar, anordnar vattengympa och fungerar som stödpersoner åt andra drabbade och deras anhöriga.

Föreningsengagemanget startade i Gamleby när barnen var små, berättar Gerd.

– Jag gick med i skolans föräldraförening och engagerade mig i idrottsföreningar och scouterna. Det fanns många möjligheter och aktiviteter i Gamleby och det var roligt att finnas i bakgrunden och ha ett finger med i spelet.

Barnens småbarnsår tillbringade Gerd först som hemmafru och därefter dagbarnvårdare. I 40-årsåldern bestämde hon sig för att börja plugga. Efter studier på Komvux och folkhögskola kunde hon snart börja jobba inom drömyrket, behandlingsassistent. Där höll hon sig kvar länge.

 – Jag var 74 år när jag slutade jobba. De sista åren var jag assistent inom skolan.

Gerd föddes på landet utanför Mönsterås, som äldst av fem syskon.  Föräldrarna var lantbrukare och mamman var engagerad i samhällsfrågor, ett intresse som gick i arv till äldsta dottern.

Engagemanget har löpt som en röd tråd genom livet och Gerd är övertygad om att samhället skulle bli bättre om fler orkade bry sig mer i vardagen.

– Att se varandra, bekräfta varandra och ha roligt är viktigt. Det talas mycket om ensamhet men många är rädda för den mellanmänskliga kontakten. Det drabbar många, inte minst de som kommer hit från andra länder och inte bjuds in i samhället.

Hennes devis är "man lever så länge man lär" och inte tvärtom. Genom att göra saker som man mår bra av och tycker är roligt, håller man sig alert längre, menar Gerd. Kanske är det därför som hon kommit igen och besegrat cancern åtskilliga gånger sedan hon drabbades för första gången för 14 år sedan. Nu är hon inne på sin femte cancerform och hon är fascinerad över den förmåga som den mänskliga kroppen ändå har att återhämta sig även när det ser som mörkast ut.

Dock har hon en krass inställning till livet och hymlar inte med att det kan ta slut fortare än vad man anar.

– Jag pratade med mina anhöriga om det och då föreslog mitt 22-åriga barnbarn att vi borde göra något roligt och minnesvärt tillsammans. Det slutade med att jag, min yngsta dotter och hennes tvillingdöttrar i oktober åkte till Island, hyrde en bil och åkte dit kosan bar. Det var en helt fantastisk resa, både för ögat och kroppen.