â Jag tycker om att finnas till för andra och se till att mĂ€nniskor har det bra runtomkring mig. DĂ„ mĂ„r jag gott, sĂ€ger Gerd Brodin över en fika pĂ„ ett kafĂ© i centrala VĂ€stervik.
Det Àr förkylnings-, corona- och influensatider, och mÄnga undviker offentliga platser av rÀdsla för att utsÀtta sig för smitta. Men Gerd, som genomgÄr tuffa behandlingar mot sin cancer, rÀds ÀndÄ inte mötesplatsen.
â Jag har bestĂ€mt mig för att jag ska leva hela mitt liv fullt ut. Visst Ă€r det tufft ibland och visst blir jag dĂ€ckad emellanĂ„t. Men det Ă€r min flykt frĂ„n elĂ€ndet, att hĂ„lla igĂ„ng och tĂ€nka pĂ„ annat.
RÀdda Barnen Àr en av de föreningar som fÄr ta del av Gerds engagemang. Hon har varit medlem i lokalföreningen i Gamleby sedan 1990-talet och Àr ordförande sedan mÄnga Är. Hon sitter ocksÄ i föreningens distriktsstyrelse, Àr ordförande i pensionÀrsorganisationen SPF Seniorerna Tjustbygden och sekreterare i IOGT-NTO Hallingberg. Dessutom Àr hon engagerad i bröstcancerföreningen BlÄkulla, dÀr ett 50-tal kvinnor hÄller i samtalskvÀllar, anordnar vattengympa och fungerar som stödpersoner Ät andra drabbade och deras anhöriga.
Föreningsengagemanget startade i Gamleby nÀr barnen var smÄ, berÀttar Gerd.
â Jag gick med i skolans förĂ€ldraförening och engagerade mig i idrottsföreningar och scouterna. Det fanns mĂ„nga möjligheter och aktiviteter i Gamleby och det var roligt att finnas i bakgrunden och ha ett finger med i spelet.
Barnens smÄbarnsÄr tillbringade Gerd först som hemmafru och dÀrefter dagbarnvÄrdare. I 40-ÄrsÄldern bestÀmde hon sig för att börja plugga. Efter studier pÄ Komvux och folkhögskola kunde hon snart börja jobba inom drömyrket, behandlingsassistent. DÀr höll hon sig kvar lÀnge.
â Jag var 74 Ă„r nĂ€r jag slutade jobba. De sista Ă„ren var jag assistent inom skolan.
Gerd föddes pÄ landet utanför MönsterÄs, som Àldst av fem syskon. FörÀldrarna var lantbrukare och mamman var engagerad i samhÀllsfrÄgor, ett intresse som gick i arv till Àldsta dottern.
Engagemanget har löpt som en röd trÄd genom livet och Gerd Àr övertygad om att samhÀllet skulle bli bÀttre om fler orkade bry sig mer i vardagen.
â Att se varandra, bekrĂ€fta varandra och ha roligt Ă€r viktigt. Det talas mycket om ensamhet men mĂ„nga Ă€r rĂ€dda för den mellanmĂ€nskliga kontakten. Det drabbar mĂ„nga, inte minst de som kommer hit frĂ„n andra lĂ€nder och inte bjuds in i samhĂ€llet.
Hennes devis Àr "man lever sÄ lÀnge man lÀr" och inte tvÀrtom. Genom att göra saker som man mÄr bra av och tycker Àr roligt, hÄller man sig alert lÀngre, menar Gerd. Kanske Àr det dÀrför som hon kommit igen och besegrat cancern Ätskilliga gÄnger sedan hon drabbades för första gÄngen för 14 Är sedan. Nu Àr hon inne pÄ sin femte cancerform och hon Àr fascinerad över den förmÄga som den mÀnskliga kroppen ÀndÄ har att ÄterhÀmta sig Àven nÀr det ser som mörkast ut.
Dock har hon en krass instÀllning till livet och hymlar inte med att det kan ta slut fortare Àn vad man anar.
â Jag pratade med mina anhöriga om det och dĂ„ föreslog mitt 22-Ă„riga barnbarn att vi borde göra nĂ„got roligt och minnesvĂ€rt tillsammans. Det slutade med att jag, min yngsta dotter och hennes tvillingdöttrar i oktober Ă„kte till Island, hyrde en bil och Ă„kte dit kosan bar. Det var en helt fantastisk resa, bĂ„de för ögat och kroppen.